I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.