Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Riktig vänskap

Ni vet de där vännerna man ofta får i barndomen och /eller tonåren? Ofta är man så gott som oskiljaktiga i flera år.

Sedan tar livet över, man börjar nya skolor, olika utbildningar och flyttar ifrån varandra.

Skaffar sig man/fru och barn och jobb. Livet rullar på och kontakt hålls sporadiskt men när man träffas tar man vid för man slutade senast man sågs. Vare sig det var ett år sedan eller 15!

Makens riktiga bästis råkar vara här i sin hemstat, Wisconsin just nu. Han är gift, har två söta söner och numera bosatt i staten Arizona.

Idag på eftermiddagen lånade han sina föräldrars bil och körde de 40 minuterna från sina föräldrars stuga till vår stuga.

Vi grillade gott och vännerna hade naturligtvis massor att prata om. Senast de träffades var för just över ett år sedan då vi befann oss i Arizona på svägerskans begravning.

En tur med den fixade båten blev det förstås också för de goda vännerna.

Nu har Kompisen åkt tillbaka norrut och sedan bär det av tillbaka till Arizona på fredagen. Det blev en riktigt trevlig dag och vi bara önskar att Kompis med familj bodde närmare…!

En fantastiskt njutbar dag!

Det är  inte lite man hinner med då man vill! Eftesom Maken jobbar imorgon, söndag, är vi redan tillbaka i Förorten   från stugan och det är lördag kväll. Allt som allt var vi borta hemifrån runt 29 timmar, just över ett dygn!

Eftersom vi visste att tiden var knapp var vi uppe redan vid sju tiden imorse. Njöt av den varma solen på verandan och åt ett snabbt morgonmål.

På med kläderna och sedan iväg till det större samhället lie längre bort. Det var en hel del som skulle inhandlas. Som till exempel flytvästar, rep, långa sladdar etc.

Efter allt handlande blev det en snabb lunch på nytt, mysigt favoritställe och sedan fortsatte vi tillbaka till stugan.

Nu skulle båten permiärprovas! Och det var säkert intressant för grannarna att se på när två landkrabbor som Maken och mig skulle lära oss använda detta nya båtgarage. Det tog lite testande hit ch dit, men till slut fick Maken koll på läget och båten nervinschad i vattnet. Vi klättrade ner i den och backade ut. Det gick lite trögt i början, men väldigt snabbt fick Maken koll på läget och motorn och iväg åkte vi!

Efter premiärturen var det annat som behövde göras. Maken åkte på en till tur med båten medan jag städade upp stranden igen. Detta gjorde jag också för tre veckor sedan, men på grund av att vattnet var så lågt den här helgen, hade en hel del vass skjöljts upp på land och behövdes städas upp. Eftersom vår gård också är omgiven av tallar, var stranden igen täckt av en hel massa barr som behövde räfsas upp.

Vid 17 tiden diskade jag de få tallrikar och koppar som vi hade använt och satte dem att torka. Maken stängde fönster och stängde sedan av vattenpumpen och vi låste stugan.Dags att köra hem till Förorten igen.

Försök säga namnet på denna sjö snabbt tre ggr! Restaurangen låg alldeles intill denna sjö.

Efter en fatanstiskt god middag på en ny resturang, Pine Ridge, styrde vi kosan hemåt.

Det finns värre sätt att spendera 29 timmar på och även om vistelsen var kort, sade jag åt Maken:

-Detta gör vi om!

 

 

 

Frustrerande förberedelser

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

Kvällsdejt med promenad

Efter restaurangbesöket kom vi tillbaka till  stugan som vi hyr och packade klart inför morgondagens hemresa. Det gick i och för sig väldigt snabbt, eftesom vi inte handlat speciellt mycket och hade alltså mest bara det att packa som vi hade tagit med oss hemifrån.

Efter att packandet var klart bad jag Maken att gå ut på en kort kvällspromenad med mig. Han tyckte detta var en bra ide och vi gick iväg, iklädda  sandaler eftersom vi inte hade tänkt oss ngn längre promenad…

Hör och häpna, trots alla dessa besök under alla dessa år till ett och samma ställle, hittade vi en ny väg och gjorde flera nya upptäckter:

En vacker solnedgång över golfbanan kring kl.20.30.

Stolar uppsatta för ett bröllop! Troligtvis under helgen någongång. Och ser det inte amerikanskt ut? Precis som ur ngn TV film!

Och mitt emot en springbrunn. Mycket vackert med tanke på det stundande bröllopet.

Och tre stycken av dessa oerhört vackra djur! Det formligen kryllar av vitsvanshjortar här runtomkring och de är så vana med människor  att de håller sig nära, men ändå inte för nära. Denna tittade helt lugnt på Maken när han tog fotot.

Så här nära var han! Jag gick varsamt bakom honom och tog detta foto, medan han smög näramre för att ta bilden.

Det sista riktigt intressanta som vi träffade på var denna staty! Inte helt säkra på vad den föreställde var vi, ngt ur mytologin förstås, men vad heter denna? Någon som vet?

Det blev en intressant liten runda, lite längre än vad vi hade tänkt oss och räven som sprang snabbt förbi oss hann vi aldrig få ngn bild av. Tyvärr.

Dock blev det nog en runda på ca.3 km i sandaler, vilket nu när jag sitter här och skriver detta inlägg känns i fötterna, minsann.

Skönt med promenad var det ändå och imorgon blir det körning norrut till hemstaten Minnesota och Tvillingstäderna igen.

 

Traditionen påbjuder vidare…

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.