Kategoriarkiv: bloggen

Slut

Posted on by
Svara

Denna tisdagkväll är benen helt slut. Kroppen är helt slut. Knoppen är helt slut och armarna är helt slut!

Det var en dag på jobbet med full rulle och jag tor inte jag satte mig  ner  alls under hela dagen mellan 08.45 till kl.15, förutom tio minuter till lunchen då….

På kvällen åkte jag iväg på mitt sedvanliga Zumbapass som hör tisdagskvällen till och även om det var skönt att motionera  känns det verkligen i kroppen  nu.

Så, här  sitter jag nerbäddad i sängen i min sköna pyjamas och klockan är inte ens 22 och jag sluter just mina blågrå.

Vi hörs kära bloggvänner och bloggläsare! God natt från andra sidan Potten!

 

Kulturkrock?

Posted on by
2

På bilden ovan syns kvällens middag. En  kombination finländsk korvsoppa och amerikanska biscuits. En till kombination som barnen i detta hem  inte ens riktigt reflekterar över. De är vana med att kocken ( mamman oftast, fast Maken nog  klarar sig hur bra som helst i köket han också… om tiden och jobbet tillät.) blandar kulturerna och att äta finsk soppa med amerikanska tilltugg är inte ngt som de tycker är nämnvärt konstigt.

Mamman har också lärt sig att koka flera, mera typiska amerikanska maträtter, så ibland serveras helamerikanska middagar (jo, det finns faktiskt annat att äta här  än hamburgare gott folk…! 😉) och ibland blir det helt finländska/nordiska maträtter. ( Dock har jag aldrig knåpat ihop Karelska piroger…! Månne de går att knåpa ihop hemma? Någon som försökt? Lär ju inte får tag i dem på ngn matbutik här på andra sidan Potten precis!)

Kulturkrockar  hemma hos oss är vanliga och kanske inte ens så mycket krockar mera heller. Dock har vi en diskussion runt julen som alltid kommer att vara aktuell och det är nämligen denna: barn i USA växer nämligen upp med den helt falska informationen om att självaste JULTOMTEN bor på Nordpolen! Jag informerar milt, men ändå bestämt vareviga jul att de har FEL och att Jultomten faktiskt är bosatt i finska Lappland ochnärmare bestämt i Korvatunturi. Trots att Dottern redan har hunnit bli hela 18 år, har jag fortfarande inte lyckats övertyga våra barn om att så är fallet. Är det ngn som kan hjälpa mig så säg?

 

Snipp, slapp snut, så var den sommaren slut

Posted on by
3

Labor Day helgen har kommit till sitt slut och med detta betyder det att ett nytt skolår börjar imorgon, tisdag. Ja, Dottern har ännu en dag ledigt på högskolan, men hennes  kurser börjar på onsdagen. Sonen, nu 14 år gammal och 182 cm. I strumplästen börjar på nian, vilket hos oss räknas till gymnsiet, eller high school. Han börjar i samma skola som Dottern blev färdig från  i våras och det är bra, för han har messat henne med frågor och hon svarar snabbt och gladeligen på Lillabrors alla funderingar.

Lillasyster, också hon nu längre än den korta mamman med sina 156 cm. Och tio år fyllda, börjar i skolan imorgon. För hennes är det sista året i lågstadiet som gäller, vilket är femman här hos oss. Äldst i skolan och ser mycket fram emot morgondagens skolstart. Läraren, som hon har hört en massa bra om har hon också fått, men eftersom vi befann oss i Wisconsin förra veckan, missade hon lågstadiets öppna hus, där hon skulle ha fått träffa läraren och sina nya klasskamrater. Maken tog båda barnen till sina respektive skolor i fredags, efter vår hemkomst i torsdags, men Lillasyster fick inte träffa sin lärare eftersom han inte var där. Dock vet hon vem han är, så det ordnar sig säkert.  Detta blir hennes  tredje år i denna nybyggda skola, inte ens en km från vårt hem, så inget är så väldigt nytt för henne.

Det är Dottern och Sonen som båda får börja med nytt denna höst, Lillasyster får vänta med det nya till nästa år.

Vädret lär också same med skolstarten, mulet och svalare har det lovats sgs hela veckan. Mycket skönare att sitta i klassrummet  under lektionerna när det ändå inte är väder ute att leka i, endast runt 24 grader varmt har det lovats imorgon och lite svalare resten av veckan. Perfekt!

Mamman i huset börjar också arbeta denna vecka, inkommnade onsdag, precis som Dottern. Vi börjar med planering och skolningsdagar denna vecka och nästa vecka öppnar vi vårt lilla dagis igen efter sommaruppehållet. Det skall bli ritkigt trevligt det med. Roligt att träffa ala arbetskamraterna igen!

Så, gott folk, om bloggen ligger efter ngn dag, beror det helt enkelt på att livet återgår till skol- och arbetsrutinerna igen. Misströsta dock icke, eftersom den här skrivklådan inte verkar tasmas av ännu och jag är nu inne på år 11 i bloggandets underbara värld! Vi hörs och tack till er som tittar in! 😃

Lillasyster och Sonen ( nedre bilden) testar Flow Rider  i vattenparken vid hotellet i Wisconsin förra veckan. En av de roliga sommaraktiviteterna  denna sommar.

 

 

Full fräs!

Posted on by
Svara

Livet tog över de senaste dagarna därav tystnaden på denna blogg. Mycket har hänt sedan jag senaste satt här fast det har bara gått några dagar, men vi tar det i förkortad version  och i kronologisk ordning…

Första skörden: jag tog upp de tre första potatisplantornaför att se om ngt hade hänt där nere i jorden. Blomningen är överstånden och detta fanns därunder. Gav faktiskt bort den första lilla skörden åt Svärmor och Svärfar och de blev så hjärtansglada så jag blev nästan lite rörd… över nypotatis!

Hipp. Hipp hurra!: Nu är jag ett år äldre och firad igen. Till 45 årsdagen fick jag mina första progeressiva  linser i glasögonbågarna. Ni som läser min blogg vet detta och vet hur fantastiskt nöjd jag är över att kunna läsa utan att behöva kisa! Jag fick också denna oerhört vackra blombukett,  favoritdrycken från favokafeet och denna:

Smarrig, eller hur? Grymt söt, men otroligt god om man tog små bitar. En, av döttrarna egenhändigt tillknåpad chokladtårta med Baileys i! Oj, nästan för god! Jag älskar denna likör, men kan inte avnjuta mycket av den åt gången. Då hamnar mamman i huset under köksbordet!

Road trip: Dottern och jag satte oss i bilen på onsdagsmorgonen och styrde kosan österut till grannstaten Wisconsin. Vi åkte 325 km rakt österut och det tog oss, som väntat lite över tre timmar. Dottern hade bestämt träff med sin nya rumskamrat till hösten och flickorna hade bestämt sig för att träffas halvvägs mellan sina respektive hem. Nu blev det en aningen längre för våran del från Tvillingstäderna, men det gick bra det med. Hennes mamma kom också med som körsällskap och hon visade sig vara precis lika trevlig som sin dotter. Vi hade en trevlig stund på en lokal restaurang där vi åt gott och pratade. Sedan bar det iväg i samlad tropp till affären som sålde allt man kan möjligen tänkas behöva i sitt hem. Från köksredskap, köksmaskiner, lakan, handdukar,  you name it. Flickorna planerade nämligen sitt rum som de kommer att ha tillsammans i studentbostaden när de flyttar in i slutet av denna månad. Det underbaraste är ju naturligtvis att de kommer oerhört bra överens redan, har samma smak och stil och pratade och skrattade redan igår som om de skulle ha känt varandra i ett helt liv. Detta bådar ju gott och de båda mammmorna var mer än nöjda åt den fantastiska slumpen som har sammanfört dessa flickor!

Efter  de tre timmarna med rumskamraten och henens mamma, bar det så hemåt igen. Vi styrde  bilen västerut igen och 325 km kördes hem till förorten. Halvvägs hemma tog vi en paus för att sträcka på oss, använda toaletten och äta lite. Här skålade vi i äpplen!

Hem kom vi igen vid 19.30 tiden efter att ha kört över 600 km på en dag! Pust och stön, det var verkligen inte en resa som jag vill göra dagligen, men visst var det roligt för flickorna att få träffa varandra!

Dagens mest skrämmande skråmor: Sonen ringde mig vid 07.40 från lågstadieskolan därifrån han tar bussen till sitt dagsläger. Han lät lugn och saklig, men berättade att han hade varit i en trafikolycka tio minuter tidigare! En kvinna hade inte sett honom när han korsade vägen och  hade kört på honom då han cyklade över vägen! Han hade inga brutna ben, cykeln var krokig, bromsarna fungerade inte, men det gick faktiskt att cykla på den, så istället för att komma hem, cyklade han vidare till skolan. Sonen var helt säker på att han ville fortsätta med bussen till dagens läger, men det tyckte varken jag eller Maken lät  så klokt.

Maken hoppade genast i bilen och åkte för att hämta hem pojken och cykeln. Då Sonen såg sin pappa tio minuter senare brast alla fördämningar och han började förstås, storgråta. Det var bara att komma hem och ta det lugnt denna dag. Plåstra och pyssla om honom lite extra.

Kvinnan som hade kört på honom, hade genast stannat bilen och kände sig alldeles förfärad över att hon inte alls sett honom. Gav sin mobilnummer åt Sonen och ville få tag i Maken eller mig så snabbt som möjligt. Olyckor händer, hon menade ju verligen inte att köra på Sonen och hon lämnade ett långt meddelande på min mobil, medan jag pratade med huvudledaren på lägret efter att Sonen kommit hem och vi hade plåstrat om honom.

Imorgon åker han tillbaka till sitt läger och det skall säkert gå bra. Det hela kunde ha gått så mycket värre och i och med att han hade cykelhjälmen på sig, kom han undan med huvudvärk, skråmor i ansiktet och ett skrubbat knä!

Och förresten, nämnde jag att den här mamman kör honom till bussen imorgon?!

Halsduk på gång

Posted on by
4

Denna gång blir det en halsduk att matcha Lillasysters nya vinterjacka. Men om man börjar sticka en halsduk i december då snön vräker ner, så måste man ju få den färdigt så snabbt som möjligt. Lillasyster  har ju liksom ingen nytta av detta plagg i te.x april! Alltså, stickar jag på med detta trevliga garn i olika varierande färger i lila nyanser. Dock är den där egna tiden som trebarnsmamma  knapp så jag stickar så fort jag hinner och har tid! Dock med den påföljden att bloggandet blir lidande!

Nåja, ni som följer min blogg vet att det ofta blir ett och annat uppehåll i alla fall, men sedan anfaller skrivklådan, och så är jag tillbaka igen! Så, kära vännner och läsare, håll till godo.  Om ni inte hör ngt från denna sidan av Potten på ett tag, så stickar jag! 😃

Tillbaka i bloggvärlden

Posted on by
8

Jodå, jag är tillbaka i bloggvärlden med hull och hår. Nåja, det vet jag väl ändå inte, men tillbaka til Minneapolis i Minnesota kom vi i lördags från en riktigt skön vecka i vattenparkerna i Wisconsin Dells. Eller kom vi och kom vi… Det var bara maken och jag som kom hem. Barnen med Makens kusin fortsatte sydvästerut  till hennes hemstat Arkansas och där skall de tillbringa hela denna vecka.

Så här glada var de på morgonen i lördags efter att vi lastat Jeepen full med alla deras grejer! Som ni kanske märker har den kära Kusinen brutet ben också! Ändå kom hon körande de 12 timmarna det tar för att spendera veckan med släkten och sedan åkte barnen alltså iväg med henne hemåt.

Inkommande helg kommer de alltså norrut igen och då trot jag nog både Maken och jag kommer att vara redo att åter  ha lite liv i luckan! Det är inte  klokt hur tyst vårt hem är denna barnfria vecka! Maken är tillbaka på jobb och här går jag själv och vankar med hundarna! Fast, jag kan ju inte helt sticka under stol med att det är riktigt skönt att bara vara och slappa och ta det lugnt också.

Och barnen då, hur har de det? Jo, de njuter! Denna tisdag tillbringas på ett nöjesfält i delstaten Missouri. Nöjesfältet heter Silver Dollar City och barnen, som alla älskar hisnande karuseller, gungor och berg och dalbanor, har hur skoj som helst!

Här har de just landat ner i en bassäng i slutet på en berg och dalbana med vatten!

Och vet ni vad? Här hos oss har det också varit kyligt de senaste dagarna! Inte riktigt så kyligt som jag sett att ni har haft det i Finland, men så bor vi ju längre söderut också. Men då vindarna kommer norrifrån Kanada och dagstemperaturerna inte ens kommer upp till 20 plusgrader, då kan man lugnt säga att det är kyligt hos oss också!

Sommarläsning- igen!

Posted on by
3

image

Jag lever, vi lever och det har varit en väldigt annorlunda vecka hemma utan Dottern.  Om ni följer med bloggen som uppdateras dagligen från resan, har ni märkt att programmet är fullspäckat. Dottern trivs! Vi hör av henne sgs dagligen och hittills har hon inte ens hunit drabbas av hemlängtan!

Det har varit en rätt lugn vecka här på hemmafronten. Så pass lugn att jag har spenderat en del tid med nosen i en ny bok och inte kommit mig för att blogga- som ni kanske har märkt.

Jag läste ut Jojo Moyes Arvet efter dig i söndags.  Jag tyckte faktiskt bättre om den här boken av henne! Tyckte  verkligen riktigt bra om den och ville liksom inte att den skulle ta slut. Fast det där förhållandet mellan flickan och mamman  i boken… man undrar ju verkligen om en mor skulle kunna behandla sitt barn på det sättet, eller…?

Hur som helst. Nästan direkt efter att jag läst ut den begav vi oss till bokaffären. Bokrean som de hade utlyst var fantastisk. Sommarböckerna skulle bort, dags för höstlagret tydligen. En kupong med 20 % rabatt  skickades med e posten och jag var inte sen att nappa på. Jovisst, finns det bibban också, men den där rean lockade….

Lillasyster och jag körde i hällregnet och det kom till och med en varning för översvämningsrisk i låglänta områden på min mobil. Vindrutetorkarna hade jag på  högsta hastigheten och de slog bort regnet så snabbt de kunde. Trafiken kröp fram, vilket nog var rätt och riktigt i detta väder. Vi kom dock lyckligt fram till bokaffären och blev genomvåta på de korta metrarna som vi sprang  från parkeringen.

Boken på bilden ovan hamnade i kundkorgen tillsammans med en till som såg lovande ut, plus hela fem för stycken ur Lillasysters favoritserie, The Goddess Girls.

Vi spenderade en dryg timme i bokaffären. Har jag berättat förut att  bokaffären är denna mammas godisaffär? Och det verkar om om Lillasyster delar denna passion.

De senaste dagarna har jag läst om Claire och nennes otrogenhet mot sin man. Hon har fyra barn, en trevlig man ( för det mesta) och allt i allt ett ombonat liv. Sedan träffar hon Lock Dixon och det tänder till mellan dem….

Boken heter A Summer Affair och är skriven  av den amerikanska författaren Elin Hilderbrand, som har skrivit en hel massa andra romaner. Lättlästa, lite drama här och där. Vid bokaffären låg hennes böcker på bordet med  titeln Books for  the Beach.  Med en sådan rubrik, kan ni ju förstå att denna bok är skriven för att underhålla och det måste jag säga att den gör.

Alltså, avslutar jag här för att återigen sätta nosen i boken… Vi hörs! 🙂