Min miljökämpe

Dottern har dragit igång sin egen blogg! Hon är ju grymt miljöintresserad  och kämpar för en bättre värld för oss alla.

Den är förstås skriven på engelska, men språket klarar ni nog av.

Gå in och ta en titt på therevivalofeden.com

Kommentera gärna också. Det är alltid roligt med kommentarer, speciellt då hon just har börjat med detta nya!

Tack!

Bloggträff

Jovisst fick vi till en bloggträff i Jakobstad i lördags! När det var som hetast och halva staden befann sig ute i gatuvimlet för att deltaga i Jakobs Dagar. Jakobstads sommarfestival som firas i en veckas tid i juli. Vi pratade och hade en hel del att diskutera, faktiskt. Länge satt vi  också och de stackars damerna fick till och med hänga med på en matbit i värmen eftersom varken Lillasyster eller jag hade ätit mitt på dagen ännu.

Det blev en trevlig eftermiddag med en till bloggare förutom mig och sedan en tolv år trogen läsare! Det ni!

Idag, den 1.8. 2019 är det nämligen hela tolv år sedan jag kom igång med mitt bloggande och även om jag just tagit en två veckors paus, lär inget stoppa denna skrivklåda som bor inuti mig….

Tack till alla ni som läser och bloggar!

Här står jag i mitten av mina bloggvänner på gågatan i Jakobstad.

Slut

Denna tisdagkväll är benen helt slut. Kroppen är helt slut. Knoppen är helt slut och armarna är helt slut!

Det var en dag på jobbet med full rulle och jag tor inte jag satte mig  ner  alls under hela dagen mellan 08.45 till kl.15, förutom tio minuter till lunchen då….

På kvällen åkte jag iväg på mitt sedvanliga Zumbapass som hör tisdagskvällen till och även om det var skönt att motionera  känns det verkligen i kroppen  nu.

Så, här  sitter jag nerbäddad i sängen i min sköna pyjamas och klockan är inte ens 22 och jag sluter just mina blågrå.

Vi hörs kära bloggvänner och bloggläsare! God natt från andra sidan Potten!

 

Kulturkrock?

På bilden ovan syns kvällens middag. En  kombination finländsk korvsoppa och amerikanska biscuits. En till kombination som barnen i detta hem  inte ens riktigt reflekterar över. De är vana med att kocken ( mamman oftast, fast Maken nog  klarar sig hur bra som helst i köket han också… om tiden och jobbet tillät.) blandar kulturerna och att äta finsk soppa med amerikanska tilltugg är inte ngt som de tycker är nämnvärt konstigt.

Mamman har också lärt sig att koka flera, mera typiska amerikanska maträtter, så ibland serveras helamerikanska middagar (jo, det finns faktiskt annat att äta här  än hamburgare gott folk…! 😉) och ibland blir det helt finländska/nordiska maträtter. ( Dock har jag aldrig knåpat ihop Karelska piroger…! Månne de går att knåpa ihop hemma? Någon som försökt? Lär ju inte får tag i dem på ngn matbutik här på andra sidan Potten precis!)

Kulturkrockar  hemma hos oss är vanliga och kanske inte ens så mycket krockar mera heller. Dock har vi en diskussion runt julen som alltid kommer att vara aktuell och det är nämligen denna: barn i USA växer nämligen upp med den helt falska informationen om att självaste JULTOMTEN bor på Nordpolen! Jag informerar milt, men ändå bestämt vareviga jul att de har FEL och att Jultomten faktiskt är bosatt i finska Lappland ochnärmare bestämt i Korvatunturi. Trots att Dottern redan har hunnit bli hela 18 år, har jag fortfarande inte lyckats övertyga våra barn om att så är fallet. Är det ngn som kan hjälpa mig så säg?

 

Snipp, slapp snut, så var den sommaren slut

Labor Day helgen har kommit till sitt slut och med detta betyder det att ett nytt skolår börjar imorgon, tisdag. Ja, Dottern har ännu en dag ledigt på högskolan, men hennes  kurser börjar på onsdagen. Sonen, nu 14 år gammal och 182 cm. I strumplästen börjar på nian, vilket hos oss räknas till gymnsiet, eller high school. Han börjar i samma skola som Dottern blev färdig från  i våras och det är bra, för han har messat henne med frågor och hon svarar snabbt och gladeligen på Lillabrors alla funderingar.

Lillasyster, också hon nu längre än den korta mamman med sina 156 cm. Och tio år fyllda, börjar i skolan imorgon. För hennes är det sista året i lågstadiet som gäller, vilket är femman här hos oss. Äldst i skolan och ser mycket fram emot morgondagens skolstart. Läraren, som hon har hört en massa bra om har hon också fått, men eftersom vi befann oss i Wisconsin förra veckan, missade hon lågstadiets öppna hus, där hon skulle ha fått träffa läraren och sina nya klasskamrater. Maken tog båda barnen till sina respektive skolor i fredags, efter vår hemkomst i torsdags, men Lillasyster fick inte träffa sin lärare eftersom han inte var där. Dock vet hon vem han är, så det ordnar sig säkert.  Detta blir hennes  tredje år i denna nybyggda skola, inte ens en km från vårt hem, så inget är så väldigt nytt för henne.

Det är Dottern och Sonen som båda får börja med nytt denna höst, Lillasyster får vänta med det nya till nästa år.

Vädret lär också same med skolstarten, mulet och svalare har det lovats sgs hela veckan. Mycket skönare att sitta i klassrummet  under lektionerna när det ändå inte är väder ute att leka i, endast runt 24 grader varmt har det lovats imorgon och lite svalare resten av veckan. Perfekt!

Mamman i huset börjar också arbeta denna vecka, inkommnade onsdag, precis som Dottern. Vi börjar med planering och skolningsdagar denna vecka och nästa vecka öppnar vi vårt lilla dagis igen efter sommaruppehållet. Det skall bli ritkigt trevligt det med. Roligt att träffa ala arbetskamraterna igen!

Så, gott folk, om bloggen ligger efter ngn dag, beror det helt enkelt på att livet återgår till skol- och arbetsrutinerna igen. Misströsta dock icke, eftersom den här skrivklådan inte verkar tasmas av ännu och jag är nu inne på år 11 i bloggandets underbara värld! Vi hörs och tack till er som tittar in! 😃

Lillasyster och Sonen ( nedre bilden) testar Flow Rider  i vattenparken vid hotellet i Wisconsin förra veckan. En av de roliga sommaraktiviteterna  denna sommar.

 

 

Full fräs!

Livet tog över de senaste dagarna därav tystnaden på denna blogg. Mycket har hänt sedan jag senaste satt här fast det har bara gått några dagar, men vi tar det i förkortad version  och i kronologisk ordning…

Första skörden: jag tog upp de tre första potatisplantornaför att se om ngt hade hänt där nere i jorden. Blomningen är överstånden och detta fanns därunder. Gav faktiskt bort den första lilla skörden åt Svärmor och Svärfar och de blev så hjärtansglada så jag blev nästan lite rörd… över nypotatis!

Hipp. Hipp hurra!: Nu är jag ett år äldre och firad igen. Till 45 årsdagen fick jag mina första progeressiva  linser i glasögonbågarna. Ni som läser min blogg vet detta och vet hur fantastiskt nöjd jag är över att kunna läsa utan att behöva kisa! Jag fick också denna oerhört vackra blombukett,  favoritdrycken från favokafeet och denna:

Smarrig, eller hur? Grymt söt, men otroligt god om man tog små bitar. En, av döttrarna egenhändigt tillknåpad chokladtårta med Baileys i! Oj, nästan för god! Jag älskar denna likör, men kan inte avnjuta mycket av den åt gången. Då hamnar mamman i huset under köksbordet!

Road trip: Dottern och jag satte oss i bilen på onsdagsmorgonen och styrde kosan österut till grannstaten Wisconsin. Vi åkte 325 km rakt österut och det tog oss, som väntat lite över tre timmar. Dottern hade bestämt träff med sin nya rumskamrat till hösten och flickorna hade bestämt sig för att träffas halvvägs mellan sina respektive hem. Nu blev det en aningen längre för våran del från Tvillingstäderna, men det gick bra det med. Hennes mamma kom också med som körsällskap och hon visade sig vara precis lika trevlig som sin dotter. Vi hade en trevlig stund på en lokal restaurang där vi åt gott och pratade. Sedan bar det iväg i samlad tropp till affären som sålde allt man kan möjligen tänkas behöva i sitt hem. Från köksredskap, köksmaskiner, lakan, handdukar,  you name it. Flickorna planerade nämligen sitt rum som de kommer att ha tillsammans i studentbostaden när de flyttar in i slutet av denna månad. Det underbaraste är ju naturligtvis att de kommer oerhört bra överens redan, har samma smak och stil och pratade och skrattade redan igår som om de skulle ha känt varandra i ett helt liv. Detta bådar ju gott och de båda mammmorna var mer än nöjda åt den fantastiska slumpen som har sammanfört dessa flickor!

Efter  de tre timmarna med rumskamraten och henens mamma, bar det så hemåt igen. Vi styrde  bilen västerut igen och 325 km kördes hem till förorten. Halvvägs hemma tog vi en paus för att sträcka på oss, använda toaletten och äta lite. Här skålade vi i äpplen!

Hem kom vi igen vid 19.30 tiden efter att ha kört över 600 km på en dag! Pust och stön, det var verkligen inte en resa som jag vill göra dagligen, men visst var det roligt för flickorna att få träffa varandra!

Dagens mest skrämmande skråmor: Sonen ringde mig vid 07.40 från lågstadieskolan därifrån han tar bussen till sitt dagsläger. Han lät lugn och saklig, men berättade att han hade varit i en trafikolycka tio minuter tidigare! En kvinna hade inte sett honom när han korsade vägen och  hade kört på honom då han cyklade över vägen! Han hade inga brutna ben, cykeln var krokig, bromsarna fungerade inte, men det gick faktiskt att cykla på den, så istället för att komma hem, cyklade han vidare till skolan. Sonen var helt säker på att han ville fortsätta med bussen till dagens läger, men det tyckte varken jag eller Maken lät  så klokt.

Maken hoppade genast i bilen och åkte för att hämta hem pojken och cykeln. Då Sonen såg sin pappa tio minuter senare brast alla fördämningar och han började förstås, storgråta. Det var bara att komma hem och ta det lugnt denna dag. Plåstra och pyssla om honom lite extra.

Kvinnan som hade kört på honom, hade genast stannat bilen och kände sig alldeles förfärad över att hon inte alls sett honom. Gav sin mobilnummer åt Sonen och ville få tag i Maken eller mig så snabbt som möjligt. Olyckor händer, hon menade ju verligen inte att köra på Sonen och hon lämnade ett långt meddelande på min mobil, medan jag pratade med huvudledaren på lägret efter att Sonen kommit hem och vi hade plåstrat om honom.

Imorgon åker han tillbaka till sitt läger och det skall säkert gå bra. Det hela kunde ha gått så mycket värre och i och med att han hade cykelhjälmen på sig, kom han undan med huvudvärk, skråmor i ansiktet och ett skrubbat knä!

Och förresten, nämnde jag att den här mamman kör honom till bussen imorgon?!

Halsduk på gång

Denna gång blir det en halsduk att matcha Lillasysters nya vinterjacka. Men om man börjar sticka en halsduk i december då snön vräker ner, så måste man ju få den färdigt så snabbt som möjligt. Lillasyster  har ju liksom ingen nytta av detta plagg i te.x april! Alltså, stickar jag på med detta trevliga garn i olika varierande färger i lila nyanser. Dock är den där egna tiden som trebarnsmamma  knapp så jag stickar så fort jag hinner och har tid! Dock med den påföljden att bloggandet blir lidande!

Nåja, ni som följer min blogg vet att det ofta blir ett och annat uppehåll i alla fall, men sedan anfaller skrivklådan, och så är jag tillbaka igen! Så, kära vännner och läsare, håll till godo.  Om ni inte hör ngt från denna sidan av Potten på ett tag, så stickar jag! 😃