Hallå där ute i cyberrymden! Var är mitt inlägg?!

Igår på fredagskvällen skrev jag ett långt inlägg om vår trevliga kväll på den italienska restaurangen. Vad vi alla hade beställt ,ätit och tyckt om vår mat. Då jag laddade upp fotona som jag tagit, hade de en underlig färg och jag var inte säker på vad som hade gått fel. Så jag suddade ut bilderna och laddade ner dem igen, med samma resultat.

Jaha, tänkte jag då och fortsatte skriva och tänkte att jag publicerar inlägget och så kanske allt korrigerar sig själv.

Icke. Jag publicerade  och väntade, men inget klartecken kom från datorn att inlägget hade gått igenom och publicerats. Jag tänkte att det nog var kö till WordPress ute i cyberrymden och att inlägget skulle nog vara publicerat då jag steg upp idag på lördagen.

Nej, ingen sådan tur hade jag heller, och fortfarande har inte detta inlägg kommit in, så det måste ha försvunnit någonstans ute i etern, för på min sida finns det inte.

Hur som haver, hade vi en trevlig fredagskväll på restaurangen och åt och drack gott.

Ovan min senapsprydda lax serverad över tunn spaghetti med tomater, basilika och spenat. Jo jag vet, senap på fisk är inte ngt som vi är vana med i Norden, men det fungerade faktiskt riktigt utmärkt. Det var fransk senap som användes, inte  Turun sinappia!

Flickorna, med snäsorna i sina nyinköpta böcker, väntade tålmodigt på efterrätt. Eftersom det var Svärfar som bjöd, tyckte han att vi skulle, denna fredag till ära, beställa efterrätt.

Maken och jag delade denna. En bit tiramisu tårta. Ordentligt med kaffesmak, vilket jag faktiskt tyckte var ritkigt gott, trots att jag inte normalt dricker kaffe.

Nu är det lördagseftermiddag. Solen försöker stråla från en rätt molntäckt himmel och vindarna är fortfarande ovanligt svala för augusti.

En skön lördag har det varit med väldigt lite måsten. Maken har en hel del administrativt på gång med jobbet, trots att han är ledig denna helg, så jag har inte sett mycket av honom alls.

Tvätten snurrar på som vilken lördag som helst och ungdomarna pysslar med sitt.

Hoppas din lördag/helg också är precis som du vill ha den!

En oas i grannförorten

Summer start for strings heter det lilla musikläger som Lillasyster deltar i den här veckan. Om två veckor börjar skolorna här i det skoldistrikt som vi bor i och Lillasyster börjar spela altfiol i mellanskolans stråkorkester. Hon är nybörjare och har har alltså aldrig spelat detta instrument förut.

Tidigare i sommar fick vi tag på en hyrd altfiol till att börja med och den här veckan har hon då börjat lära sig lite om detta nya instrument.

Medan Lillasyster befann sig på läger, som faktiskt är  en  45 minuters lektion per dag, åkte jag på upptäcksfärd runt lågstadieskolan där  lektionerna hålls.

Jag hittade en alldeles fantastisk oas. En vacker park med grönområden inte långt från skolan och satte mig ner på en bänk med medhavd bok. Hade jag haft bätttre skor på fötterna hade jag tagit en ordentlig promenad, men i sandaler tycker inte mina fötter om att promenera långa sträckor, så efter att jag hade gått omkring en stund för att se mig omkring och fota lite, satte jag mig ner på bänken och läste.

En bro som leder över den lilla bäcken och vandringsleden eller stigen som fortsätter på andra sidan.

Den lilla bäcken som går under bron.

Det blev en skön halvtimme där på bänken med min nya bok. Solen sken och det var ännu inte över tjugo grader och luftfuktigheten var låg. En perfekt förmiddag att njuta av en god bok och vacker natur.

Och vad läser jag nu då? Jodå, den där Kära Kusinen  bosatt i Sverige ni vet, hon har presenterat mig för dne brittiske författaren Jenny Colgan och för några veckor sedan hemma i Jakobstad utökade jag boksortimentet som jag har av henne:

Boke till vänster fick jag av henne till julklapp och den har jag fortfarande inte läst och boken till höger köpte jag alltså för några veckor sedan, vilken kommer före den som Käre Kusin Vitamin gav mig. Så, idag där på bänken fortsatte jag på boken till höger. Jag är endast femtio sidor in ännu och skall börja på det femte kapitlet, så ännu kan jag inte ge ngn full recension, men den kommer väl så småningom….

Sjuttiotalstapeter!

Ja, det blev lite så, tycker ni inte? Jag satt nämligen och målade en stund både nu på kvällen och idag på eftermiddagen, och efter att jag  blev färdig med näckrosorna ovan tyckte jag att de började se ut som tapeter från 70 talet!

Fast visst var det skönt att sitta och måla igen! Jag brukade faktiskt sitta och måla lite nu som då för några år sedan.Speciellt då Lillasyster var yngre. Vi hade en bok att färglägga i  på bordet mellan oss och hon tog den ena sidan och jag den andra och det var hur kul som helst!

Nu är hon 11 år och stor och vill inte sitta och måla med mor sin, så jag gör det ensam istället och det går nog et också, även om det så klart hade varit roligare om hon varit med….

Båda flickorna har städat ut en massa grejer och kläder ur sina rum i sommar och denna lilla bok med bilder att färglägga i hittades helt oanvänd. Istället för att lägga den i ngn hög till loppis, tog jag över den och nu har jag fått sköna stunder med färgpennorna idag. Gissar att jag tar och färglägger en stund imorgon också….

Denna blomma var först ut i eftermiddags….

  Värt besväret? Ja, men absolut!

Ni som följer dessa blygsamma, men rätt täta skriverier ändå, vet att vi för knappa ett år sedan blev stugägare. Vid en rätt liten sjö i (grannstaten) norra Wisconsin. Nu har vi, faktiskt på en vecka kört nästan 1000 km då man räknar alla sträckor från och till stugan och man kan ju fråga sig om detta faktiskt är värt allt körande…?

Jodå, svaret var helt enkelt kristallklart då vi packade ihop för att åter styra kosan hemåt till Förorten i eftermiddags. Helt klart är detta värt det! Att bo i en Förort i en storstad går riktigt bra det med. Vi har gröna, lummiga gräsmattor omkring oss. På gården finns ett trädgårdsland och på bakgården i Förorten finns en damm. Så, bland skyskraporna bor vi ju minsann inte.

Dock….det där med att köra de där 240 kilometrarna för att sedan landa i naturen…. bland tallarna, den täta skogen, den lilla sjön, tystnaden… stressen och jäkten är som bortblåsta och helgernas mål blir ngt helt annat. Som att läsa färdigt en bok till exempel. Eller ta en tur med båten runt sjön i lugn takt i skymningen…. att grilla god kyckling på grillen och sedan avnjuta denna med en enkel sallad…. att inte ha några måsten och ta dagen som den kommer.

Bilden ovan visar hur det såg ut i köket då vi packade ihop helgens grejer. Det är inte lite som skall kommas ihåg eftersom stugan ligger långt borta, men vi har nu kommit så pass långt i det här med stugliv att Maken har gjort en lista på allt som skall göras innan vi låser dörrarna, sätter oss i bilen och styr kosan hemåt igen.

Denna bild tog jag i fredags på kvällen under vår båtutfärd…

Efter ca. En och en halv timmes städande och packande var stugan klar att låsas igen till nästa besök. Då var den dammsugen, kylskåpet tömt så när som på några syltburkar och såser, de två badrummen resnskrubbade, sängarna bäddade med rena lakan och den lilla tvätt som vi hade fått ihop under helgen nytvättad, torr och vikt ner i väskorna eller byrålådorna igen beroende på om kläderna skulle hem till Förorten igen eller om de stannade vid stugan.

Nu är alla de där kilometrarna avverkade igen och vi har åter landat i Förorten. Vilken skön helg det blev ändå!

Med boken i förmiddagssolen…

… sitter jag och njuter. Några båtar med grannar som håller kastspön glider fram lugnt och tyst på sjön. Vindarna har inte riktigt vaknat ännu, fast klockan nog redan är en bra bit in på lördagsförmiddagen.

Det är alldeles tyst, förutom fåglar som kvittrar och några änder som hälsar på nere vid stranden.

Och titta! En kolibri tittade just till mina petunior! Snabba fåglar är de, så tyvärr hann jag inte få ngn bild.

Maken som jobbade natt mellan torsdagen och fredagen, innan vi körde upp till stugan snusar och sover ännu. Jag stängde dörrarna till vårt sovrum så tyst jag kunde för att inte väcka honom. Jag kan lugnt påpeka att det var jag som satt vid ratten igår, inte en sömnsvulten Make.

Hela lördagsförmiddagen och jag sitter här och andas tystnad och fridfullhet….

Tårtan

Den var stor, den var egenhändigt tillverkad av barnen med Dottern som chef för projektet, den var mycket amerikansk, den var maffig och mycket god!

Denna otroliga skapelse sattes framför mig ikväll efter middagen som bestod av grillat nötkött, grillade grönsaker och potatismos. Svärföräldrarna kom på mat igen och de fick också ta del av denna ovan nämnda skapelse.

Eftersom jag var så trött förra veckan då min födelsedag inföll ( pga att Lillasyster och jag hade rest hem över Potten dagen innan), tyckte barnen att jag behövde få tårta idag istället, alltså skred Dottern med syskonen till verket.

Den blev utsökt! Maffig, verkligen och på grund av detta svår att skära små bitar utav, men mums…. choklad, banan, försiktigt saltad kolasås….

Hälften av tårtan sattes tillbaka i kylen till  en annan dag. Denna tårta kommer att räcka ett tag har jag på känn….

Sommarläsning nummer 4

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!