Bargain priced!

Maken och jag har bestämt att vi behöver täcka golvet med ngt på verandan nu till hösten när det blir kallt. Nu har vi nya fönster som går att stänga och meningen med dessa är förstås att få mera användning av nätverandan. Sitta ute och mysa lite längre frampå hösten än vad vi förut har kunnat och lite tidigare på vårvintern än vad det annars varit möjligt.

Som med så mycket annat nuförtiden, sökte vi upp lämpliga mattor i affärerna här runtomkring på nätet. Jodå, det fanns riktigt snygga, stora mattor med härliga motiv. Ämnade för både inomhus och utomhus bruk och för den nätta summan runt  600. USD,

Jaha, det var ju kanske lite löjligt ändå. För en matta som skall vistas ute, på en veranda under ett stort bord och kommer altså inte att synas så där väldigt mycket. Fanns det andra möjligheter till detta golvtäckande  undrade vi?

Maken pratade om ngt slags konstgjort gräs som var populärt då han var ung, men det lät inte ngt vidare och frun sade bestämt nej till detta!

Vi surfade vidare och hittade en lite tråkig, men funktionell matta som vid affären skars till önskade mått. Brunaktig, inga vidare mönster, men tillverkad för inomhus/utomhus bruk.

Sagt och gjort! Maken tog fram måttbandet och mätte. Bestämde att vi behövde en matta som var kvardataktig i måttet 12X12 fot. ( för er som inte är så insatta i detta med att mäta i fötter, kan jag meddela att det går ungefär 3 fot på en vanlig, hederlig meter. Alltså behövde vi en matta som var skuren i 4×4 m) Efter detta mätande, körde han iväg till den stora järn och allehandaaffären för män och pojkar ( och möjligtvis de flickor och kvinnor som också kan hantera hammare och spik, men se denna fru räknas inte till dessa.)

Eftersom mattan behövde beskäras i specifika mått, behövde Maken bli betjänad. Efter en stunds väntan, kom en expedit fram till honom och skulle ringa ngn som jobbar inom mattavdelningen och som inte betjänade ngn kund just i denna stund. Expediten försvann för att ringa och Maken väntade… och väntade… och väntade och gav sedan upp! Kom hem och bestämde sig för att åka tillbaka idag, måndag efter jobbet. Bävade ltie när han såg att samma expedit närmade sig som igår, men se den här gången blev det  ett annat liv i luckan! Expediten bad så väldigt mycket om ursäkt och nu  skulle det genast skäras matta!  Han mätte upp och paketerade in och tog den jättelika mattan till kassan. Där instruerade han expediten i kassan att eftersom Maken hade behövt vänta så länge på betjäning igår och sedan faktiskt gav upp, att han förtjänade mattan till ordentligt nedsatt pris.

Sagt och gjort. Expediten i kassan gjorde som han blev tillsagd och satte ner priset… rejält! Han hade blivit ombedd att sätta ner priset med femtio procent, men  när han slog in numrorna i datorn, blev det fel och Maken ombeddes betala mindre än 30 USD för en matta som skulle ha kostat runt 160 USD!!

Hem kom han med mattan, men kvällen har varit fullspäckad med annat och vädret har vänt och blivit hett och fuktigt igen, så ngn matta behövde inte rullas ut ikvälll. Hösten lär skall återvända till helgen, så då gissar jag att vi rullar ut mattan, om inte förr….

Inpaketerad mattrulle ännu, men så småningom rullar vi ut den för att hålla fossingarna lite varmare under vinterhalvåret.

 

Sand mella tårna- äntligen!

Som barn tillbringade jag somrarna i Fäboda utanför Jakobstad på världens härligast sandstrand med världens skönaste sand. Denna sand har satt sina spår och ända sedan jag flyttade till mitt i landet i USA, där inget HAV finns, har jag åtminstone lyckats söka mig till en sandstrand vid en sjö varje sommar.

Hittills denna sommar hade ingen sådan utflykt blivit av. Barnen är stora och har inget som helst intresse  av att åka till stranden med mamma för att gräva och bygga sandslott. Alltså, gjorde jag äntligen slag i saken denna heta söndagseftermiddag och skulle bege mig alldeles själv till stranden. En god bok packades med i väskan ( Fyren mellan haven har jag bestämt mig för att fortsätta med i serien Sommarläsning…), en stor flaska vatten och solskyddskrämen förstås!

Då visade det sig att Lillasyster var intresserad av att komma med! Vad glad en mamma blev och Lillasyster bytte snabbt om till simdräkt och packade en väska hon med. Sandleksaker som spadar och hinkar, ville hon inte ha med, påstod att dessa var endast för småbarn, så vi skippade  dessa. En stor flaska vatten för henne  med och sedan bar det iväg.

Och visst var det ljuvligt att äntligen få sticka tårna i sanden! Det enda problemet var att sanden var nästan för het och vi fick småspringa från filten som vi bredde ut med våra handdukar ovanpå, till sjön för att inte bränna fötterna. Fast, så var det ju nog en bra bit över trettio grader också,  med den påföljden att vi tilbringade  en hel del tid i sjön.

Lite läsning hann vi också med emellan plaskandet i vågorna och Lillasyster hittade också några barn att bygga sandslott med… trots att denna sysselsättning endast är för yngre barn…! 😉

Min handduk med strandväskan, boken och solskyddskrämen.

Ingen havsutsikt att ta till här hos oss, men sjöar duger de också, har jag fått lära mig.

 

Flo(rence)

Hon flyttade in igår, karlarnas nya kvinna. Hon är otroligt vacker, och rör sig snabbt och smidigt igenom sitt nya hem. Hon är tystlåten, verkligen, blyg och trivs med att leka svårfångad. Nåja, lek och lek, hon är verkligen  svårfångad.

Karlarna hos oss är överförtjusta, flickorna likaså. Alla utom mamman…

Men inflyttad är hon med allt vad detta innebär och stanna kommer hon också att göra, helt klart. Hon har redan, efter endast lite över ett dygn, gjort sig hemmastadd. Det är bara för mamman i huset att inte visa sig avundsjuk på minsta lilla vis och gilla läget.

Låt mig presentera er för henne…

 

Förberedelser för firandet…

Det  är ju inte varje dag som det finns en nybakad amerikansk  student i huset, så då måste det ju naturligtvis ställas till med fest. Lördagen och söndagen gick ut på att förbereda denna fest…

Bord i hallen med mössan, programmet från dimissionen, gästbok och betyg. Korgen var till för att samla upp ev. Kort. Här är det väldigt vanligt att pengar ges som gåva då ngn blir utexaminerad från grundskolan. Högskolestudier kostar skjortan och då kan det vara trevligt med en extra slant…

Det helt alldagliga köksbordet fick ett ansiktslyft med en bordsduk och fräscha blommor.

Kylväskan fylldes med is och kalla drycker.

Den jättelika tårtan är på plats inne sin låda…

Den färdigbeställda maten hämtades från mataffären och dukades upp. Söndagseftermiddagen den 3.6 var som klippt och skuren för kalas med vackert solsken, men tack och lov inte varmare än tjugo grader med en sval vind. Det var dags att fira en viss Dotter!

Sounds Like Love 2017

En helt fantastisk  körhelg är igen till ända för äldsta Dottern, som förresten landade på hemmaplan i Minneapolis i onsdags, tilbringade en och en halv dag hemma och sedan bar det iväg på denna körhelg, Sounds Like Love. Det är en kristen körfestival, med ca 250 ungdomar i gymnasieåldern som deltar, som under en helg lär sig ca.10 sånger med koreografi till. De deltar i två gudstjänster på förmiddagen vid värdkyrkan och sedan på eftermiddagen ges en festkonsert.

I år var det Dottens sista år som hon fick vara med eftersom hon går ut grundskolan i vår. Det var hon nog lite ledsen över, men var samtidigt glad över att ha orkat deltaga i år med, trött efter sin resa som som hon var när hon åkte iväg på fredagskvällen.

Konserten var, denna den 35e i ordningen, lika fantastiskt bra osm alltid. Mycket dans och mycket sång och helt fantastiskt engagerade ungdomar! Skulle verkligen inte förvåna mig om vi åkte till feskonserten nästa år också, trots att Dottern inte medverkar längre. Och Sonen, som börjar på åk.9 nästa år, skulle få åka till denna festival, har alltså inget intresse… Tyvärr får inte föräldrar medverka…!

Det syns endast lite av Dottern  längst bak i raden…

En trött, men nöjd Dotter kom hem till keliga hundar efter att ha varit borta mycket hemifrån de senaste två veckorna.

Pumpkins, pumpkins everywhere!

Två dagar före Halloween, eller egentligen All Hollow’s Eve, som den egentligen hette när den kom från England till USA. Har sett att denna dag också har adopterats i Norden sedan jag flyttade hemifrån. Verkligen ingen dag som jag är så särdeles förtjust i måste jag säga. Jovisst, är det kul med barn som klär ut sig pch går i gårdarna och tigger godis på kvällen, verkligen, men då vuxna klär ut sig och det handlar om blod och monster, Dracula och annat otäckt, då vill jag helst inte vara med.

Maken och jag var faktiskt bjudna till en fest igår kväll, lördag. Temat var filmer och man skulle klä ut sig till olika figurer ur kända filmer. Efter vad jag såg på Facebook blev festen mycket lyckad, över 30 personer kom, så det var ju himla kul för värdparet. Eftersom vi hade annat på gång under hela dagen, och att jag verklgien inte vill klä ut mig, så beslöt Maken och jag oss för att skippa festen.

Tråkig? Jag? Ja, säkert, men sådan är jag! Take me or leave me! 😉

Fotot ovan tog jag utanför mataffären idag då jag åkte snabbt för att köpa varsin pumpa åt barnen för att skära lyktor imorgon. Vanligen gör vi det helgen före Halloween, men vi har inte riktigt hunnit med det i år. Vi skall försöka göra det imorgon efter skolan hade vi tänkt oss…. Det går åt en massa pumpor när det firas Halloween. Om jag minns rätt är delstaten Illinois den största producenten av pumpor i landet, men nu kommer jag faktiskt inte ihåg hur många det produceras. En stor mängd var det i alla fall.

Denna helg har nu kommit till ända och det är dags för mig att knyta mig, medan ni stiger upp där hemma  på andra sidan Potten. Imorgon är det måndag igen och den lär bli mera spännande än en helt vanlig måndag. Mera om detta i ett senare inlägg…

Drömresan

Redan i somras påbörjades planeringen. Lillasyster har nu tagit lektioner i att lära sig spela harpa i ett år och har gått så pass snabbt framåt att den hyrda nybörjarharpan behövdes så småningom bytas ut till ngt bättre instrument. Vi hade såklart hoppats på att hon kunde öva på sitt hyrda instrument lite längre, gärna ett år till, men hennes harplärare menade att  vänta till nästa sommar (2018) var nog det längsta som vi kunde ha Lillsyster traktera detta  hyrda instrument.

Alltså började planeringen. Lillasyster har hittat sitt instrument. Hon älskar att spela, att öva är inget vi behöver tjata på henne om, hon går självmant till harpan dagligen och övar enkelt 30 minuter på rakan utan tjat från oss föräldrar.  Ävenom intresset kanske kommer att svalna, tor vi inte att det kommer att svalna  i det första taget.

Maken kontaktade harpfbariken/butiken Lyon och Healy i Chicago. Om ni som läser detta förstår er på detta vackra instrument, så är Salvi harporna som finns i Europa, egentligen samma märke. Ett av företagen köpte upp det andra för några år sedan och nu tillverkas en del av Salvi harporna i Italien och sedan skickas de till Chicago till Lyon och Healy för att färdigställas här i Mellanvästern  i delstaten i Illinois. ( där Chicago ligger.)

Efter att Maken hade kontaktat damen som sköter om försäljningen av dessa harpor, blev det bestämt att han och Lillasyster skulle åka på en snabbvist till fabriken/butiken i Chicago i oktober.

Eftersom vi inte ville att Lillasyster skulle behöva vänta i evigheter på denna resa, berättade Maken den otroliga nyheten åt henne på torsdagen  före helgen  innan resan skulle se. Hon visste ju förstås att henens lärare ville att hon skulle byta till ett bättre instrument och under lektionerna hade hennes  lärare redan bytt harpa åt henne. ( eleverna har en harpa hemma, men spelar på en annan under lektionerna eftesom det handlar om så stora instrument.)

Så här glad blev hon när hon fick ta del av den otroliga nyheten att hon var på väg till Chicago endast två dagar senare…

(Fotot är suddigt pga att Lillasyster hoppar upp och ner av glädje och spänning!)

Sedan var det endast fredagen och lördagen kvar att packa och se till att Maken och Lillasyster hade allt som de behövde och tidigt på söndagsmorgonen bar det av till flygfältet.

Efter landning i Chicago och efter att Maken och Lillasyster hade kommit fram till hotellet och lämnat bagaget, åkte de på lite sightseeing. Det var en aning komplicerat att ta sig fram, eftersom det råkade vara samma söndag som det sprangs maraton i denna jättelika stad på 8 miljoner invånare!

Fram till den jättelika byggnaden som innehöll alla möjliga slags fiskar och vattendjur kom de  så småningom i alla fall. Bland såg de de en delfin show, som de båda var väldigt förtjusta i.

Efter en riktigt skön och avkopplande kväll på hotellet, med bl.a ett doppp i den lilla hotellbassängen och en god natts sömn, bar det då iväg till Lyon och Healy på måndagsmorgonen.

Damen som Maken hade ordnat besöket med, visade sig vara enromt trevlig och hade valt två mindre harpor för Lillasyster att pröva. De stod ställda i ett privat rum och hon gick ut medan Lillasyster och Maken fick titta och bekanta sig med dessa oerhört ståtliga instrument. Lillasyster satte sig genast ner för att provspela och var förtjust direkt. Vilket ljud! Vilket vackra harpor! Vilken ton!

Hon tyckte om båda harporna som hon fick provspela, men den andra visade sig ett strå vassare  och den valde hon efter en stunds tvekande och lite mera spelande.

Här står hon, nöjd och glad efter att hon har valt sitt instrument!

Nu är det ju inte så lätt att flyga hem en harpa precis! Maken hade på förhand berättat åt Lillasyster att hennes nya instrument inte skulle komma med henne hem på planet, så hon var inte helt förkrossad när hon måste skiljas från sitt nya instrument.

Efter besöket på fabriken var det bara att ta tåget tillbaka till hotellet och efter en snabb lunch, blev det tåg igen, men den här gången tillbaka till flygfältet.

Hem  till förorten kom de måndag kväll till mig och tonåringarna och följande dag väntade skola, precis som vilken annan vardag som helst. Detta var nog bra, för nu började den långa väntan på att en harpa skulle anlända…

Den fraktades hit till Minneapolis och förorten med ett fraktbolag och anlände äntligen i torsdags, två veckor efter att Lillasyster fått ta del av den otroliga nyheten att hon skulle få en alldeles egen harpa!

En förväntansfull Lillasyster ser på när den enorma lådan lastas ur långtradaren…

Lillasyster fick snällt vänta tills Maken kom hem från jobbet på torsdag kväll innan vi började öppna detta enorma paket med sitt dyra innehåll…!

Äntligen kom Maken/pappan hem från jobbet och äntligen kunde vi börja öppna den enorma lådan. På bilden ovan inspekterar Maken och Lillasyster harpan för att förse sig om att den hade klarat transporten i samma skick som den köptes. Jodå, den var enromt bra inpaketerad och allt såg bra ut. Nu var det dags för Maken att stämma harpan åt henne och sedan skulle hon äntligen få provspela…

En enormt glad och lycklig Lillasyster spelade och spelade på sin nya harpa och Maken fick, med jämna mellanrum, stämma den igen. När stränginstrument har nya strängar, förlorar de snabbt stämningen i och med att strängarna ännu är lösa och tänjer lätt på sig. Om ngn vecka eller så kommer strängarna att ha hittat sitt rätta läge och Maken behöver inte stämma fullt så ofta. Och om Lillasyster fortsätter att spela och öva så ofta som hon gör just nu, kommer Maken att få fortsätta stämma denna harpa flera ggr dagligen några dagar till gissar jag!