Kategoriarkiv: Resa

Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Posted on by
6

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Bröllopsdag nr.24

Posted on by
2

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

–Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Sista dagen

Posted on by
4

Imorgon, lördag bär det av sydvästerut mot Förorten igen. Trots en lite jobbig början på veckan med regn, åska, elavbrott och stillastående båt, blev det en mycket fin vecka.

Vädret har blivit mycket bättre. Maken listade ut vad det var för fel med båten och trädet som föll på elledningen har fortfarande inte tagits bort, men el har vi haft resten av veckan, så det är ju bra.

Mina stadsbarn trivs- riktigt. De älskar vår mysiga stuga och det nya båtlivet. Sjön är inte stor direkt, men ändå tillräckligt stor att det går att vara ute på en härlig körtur. Havet är det ju inte, men så här mitt i landet får man knappast klaga, utan vi tager vad vi haver och njuter av sjön och detta sköna stugliv.

Nästa vecka kommer arbetet emot for Maken och Lillasyster har ett läger i dagarna tre. Sonen har tappat en bit från tandställningen som behöver fixas och den tiden är beställd till nästa vecka. Dottern har galant klarat en vecka hemma utan resten av familjen, men hon börjar se fram emot att ha familjen tillbaka.

Själv har jag en del ärenden att stå i. Långresan hem till Jakobstad hägrar och om en och en halv vecka sätter Lillasyster och jag oss på planet hem.

Om sanningen skall fram ser jag aldrig fram emot den långa resan. Vi tar alltid den lättaste rutten över Potten, men det är sällan vi kommer under resans totala tid, som vanligen är 24 h. Sedan, då vi äntligen möts av leende ansikten och stora kramar på flygfältet, då blir det så mycket roligare!

Innan allt detta skall vi ännu njuta vid stugan i Wisconsin några kvällstimmar till och sova en sista natt innan vi packar ihop våra grejer.

Dock kommer inte stugan att stå tom länge. Redan nästa helg kommer Dotter med God Kompis att spendera helgen här och helgen efter det kommer Maken med Son tillbaka hit i några dagar, medan Lillasyster och mor lever loppan på hemhemmaplan.

Jag som skulle kanske blogga en mellanrapport någongång mitt i veckan har bloggat varje dag. Så kan det gå när skrivlusten inte vill ge med sig, men nu längtar jag efter ett riktigt tangentbord! Mobilen är bra och behändig, mem plottrigt värre!

Vi hörs från Förorten imorgon kära läsare!

Idag flaggar vi….

Posted on by
2

… med finländsk ‘windsock‘ ( USAs motsvarighet till vimpel) fast det är den fjärde juli och USAs 243e födelsedag! Egentligen borde ju nog USAs flagga vara upphängd eller kanske båda, men en sådan behöver ännu inhandlas till stugan!

Dagen har bjudit på omväxlande väder, men lite åkande med båten hanns med innan regnet var ett faktum och egentligen avlöste det den tjocka, kvava hettan. Revbensspjäll grillades i regnet, tack och lov fick Maken kolen tända trots strilande droppar.

Gott blev det med sallad och bruna bönor till.

Nu har mörkret sänkt sig, barnen tittar på film medan det smäller utomhus av alla fyrverkeripjäser runtom sjön. Så fort barnen ( ungdomarna) är klara med sin film, skall vi gå ut och bidraga till firandet med våra egna smällar och färger.

Happy fourth of July everyone!

En fantastiskt njutbar dag!

Posted on by
2

Det är  inte lite man hinner med då man vill! Eftesom Maken jobbar imorgon, söndag, är vi redan tillbaka i Förorten   från stugan och det är lördag kväll. Allt som allt var vi borta hemifrån runt 29 timmar, just över ett dygn!

Eftersom vi visste att tiden var knapp var vi uppe redan vid sju tiden imorse. Njöt av den varma solen på verandan och åt ett snabbt morgonmål.

På med kläderna och sedan iväg till det större samhället lie längre bort. Det var en hel del som skulle inhandlas. Som till exempel flytvästar, rep, långa sladdar etc.

Efter allt handlande blev det en snabb lunch på nytt, mysigt favoritställe och sedan fortsatte vi tillbaka till stugan.

Nu skulle båten permiärprovas! Och det var säkert intressant för grannarna att se på när två landkrabbor som Maken och mig skulle lära oss använda detta nya båtgarage. Det tog lite testande hit ch dit, men till slut fick Maken koll på läget och båten nervinschad i vattnet. Vi klättrade ner i den och backade ut. Det gick lite trögt i början, men väldigt snabbt fick Maken koll på läget och motorn och iväg åkte vi!

Efter premiärturen var det annat som behövde göras. Maken åkte på en till tur med båten medan jag städade upp stranden igen. Detta gjorde jag också för tre veckor sedan, men på grund av att vattnet var så lågt den här helgen, hade en hel del vass skjöljts upp på land och behövdes städas upp. Eftersom vår gård också är omgiven av tallar, var stranden igen täckt av en hel massa barr som behövde räfsas upp.

Vid 17 tiden diskade jag de få tallrikar och koppar som vi hade använt och satte dem att torka. Maken stängde fönster och stängde sedan av vattenpumpen och vi låste stugan.Dags att köra hem till Förorten igen.

Försök säga namnet på denna sjö snabbt tre ggr! Restaurangen låg alldeles intill denna sjö.

Efter en fatanstiskt god middag på en ny resturang, Pine Ridge, styrde vi kosan hemåt.

Det finns värre sätt att spendera 29 timmar på och även om vistelsen var kort, sade jag åt Maken:

-Detta gör vi om!

 

 

 

Berömligt betyg

Posted on by
4

Maken hämtade hundarna från hundhotellet ( nåja, hotell och hotell. Det är veterinären som också tar emot ett antal hundar som behöver någonstans att bo om ägarna är bortresta.)  imorse där de tillbringat den senaste veckan medan vi var i Wisconsin. Vi var helt säkra på att veckan hade gått bra för den större och äldre hunden Lilly, men eftersom den yngre och mindre hunden Fiona inte har världens lättaste temperament att ha att göra med, var vi inte så säkra på  hur det hela skulle gå.

Eftersom vi inte hade hört ngt, under veckan gissade vi nog att det hela hade gått rätt bra ändå, men visst var det trevligt när Maken kom hem och hundarna faktiskt kom hem med små lappar där det hade skrivits hur det hade gått för dem. ( se fotot ovan)

Inga överraskningar egentligen annat än att Fiona inte hade varit lika blyg som hon var förra gången för lite över ett år sedan då hundarna senast bodde på hotellet.

Godkänt fick de och vackert så! Nu får de stanna hemma med oss ett tag: Den totala räkningen gick på just under 800 USD! 😱

Trötta hundar efter en vecka borta hemifrån.

Fortsättning söderut!

Posted on by
Svara

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….