Kategoriarkiv: väder och vind

Utredda begrepp och konstiga allergier

Posted on by
4

Ni som följer min blogg vet att hela den här härliga familjen min lider av flera, lite smått tokroliga allergier, den ena väre än den andra. Jag tror Lillasyster och hennes allergier är väl de mest annorlunda. Hon av allergisk mot sådant som giraffer, kameler, zebror etc. Allltså alla hov och klövförsedda djur. På engelska heter det endast ‘hoofs’, hovar. Man skiljer inte på klövar och hovar.

Själv är jag inte allergisk egentligen mot ngt. Jag låter resten av familjen sköta det där. Detta brukade jag vara så stolt över, men efter att vi hade flyttat till vårt nuvarande hem, blev jag allergisk mot ett ogräs som växer kring dammen bakom vårt hem  och dammarna som finns bakom många av de andra hemmen.

Förra året skrev jag om denna allergi. Den bryter alltid ut den här tiden på året efterosm ogräset blommar. Jag bloggade om den här:

Denna vackra blomma kallas Goldenrod och blommar runtom hela dammen vår, så helt naturligt trodde jag ju att det var denna som jag började nysa av, få tungt i huvudet av, stockade bihålor, snörvlar och känner mig allmänt hänging.

Nu har jag anlitat Google och YouTube och kommit fram till att det INTE är denna vackra gula blomma som jag reagerar mot, utan istället är det detta ogräs:

Detta ogräs kallas Giant rag weed’ och är en naturlig växt här i Nordamerika och växer sgs överallt. Det finns tydlgien tre olika sorter av detta ogräs och de blommar alla med små, ointressanta gröna blommor och i och med att de har sådana väldigt ointressanta blommor, upptäcks de itne av humlor och alla pollinerade utan måste förlita sig på vinden. Ett ogräs kan tydlgien släppa ifrån sig hela 62 000 frön, och alla dessa blåser iväg med vinden. INte undra på att det är många av oss som reagerar som vi gör!

Tack och lov finns det ju  i dagens läge många bra antihistaminer som man kan ta dagligen och som inte gör en trött. Eller så väldigt trött i alla fall. Jag har nu i ca. En veckas tid tagit medicin varje dag och visst sover jag mera. Längre på morgonen och nästa varje dag tar jag en liten tupplur på 20 minuter för antihistaminen gör mig så trött. Dock fungerar den och jag snörvlar och nyser inte varje sekund och  eftersom jag inte verkar ha några andra allergier, borde jag ju inte klaga. Till råga på allt är det ju faktiskt endast sex veckor om året som jag drabbas…. dock glömmer jag från år till år hur besvärligt det faktiskt KAN vara…

Hur är det med er kära läsare? Vad reagerar ni på eller är allergiska för?

 

  Värt besväret? Ja, men absolut!

Posted on by
4

Ni som följer dessa blygsamma, men rätt täta skriverier ändå, vet att vi för knappa ett år sedan blev stugägare. Vid en rätt liten sjö i (grannstaten) norra Wisconsin. Nu har vi, faktiskt på en vecka kört nästan 1000 km då man räknar alla sträckor från och till stugan och man kan ju fråga sig om detta faktiskt är värt allt körande…?

Jodå, svaret var helt enkelt kristallklart då vi packade ihop för att åter styra kosan hemåt till Förorten i eftermiddags. Helt klart är detta värt det! Att bo i en Förort i en storstad går riktigt bra det med. Vi har gröna, lummiga gräsmattor omkring oss. På gården finns ett trädgårdsland och på bakgården i Förorten finns en damm. Så, bland skyskraporna bor vi ju minsann inte.

Dock….det där med att köra de där 240 kilometrarna för att sedan landa i naturen…. bland tallarna, den täta skogen, den lilla sjön, tystnaden… stressen och jäkten är som bortblåsta och helgernas mål blir ngt helt annat. Som att läsa färdigt en bok till exempel. Eller ta en tur med båten runt sjön i lugn takt i skymningen…. att grilla god kyckling på grillen och sedan avnjuta denna med en enkel sallad…. att inte ha några måsten och ta dagen som den kommer.

Bilden ovan visar hur det såg ut i köket då vi packade ihop helgens grejer. Det är inte lite som skall kommas ihåg eftersom stugan ligger långt borta, men vi har nu kommit så pass långt i det här med stugliv att Maken har gjort en lista på allt som skall göras innan vi låser dörrarna, sätter oss i bilen och styr kosan hemåt igen.

Denna bild tog jag i fredags på kvällen under vår båtutfärd…

Efter ca. En och en halv timmes städande och packande var stugan klar att låsas igen till nästa besök. Då var den dammsugen, kylskåpet tömt så när som på några syltburkar och såser, de två badrummen resnskrubbade, sängarna bäddade med rena lakan och den lilla tvätt som vi hade fått ihop under helgen nytvättad, torr och vikt ner i väskorna eller byrålådorna igen beroende på om kläderna skulle hem till Förorten igen eller om de stannade vid stugan.

Nu är alla de där kilometrarna avverkade igen och vi har åter landat i Förorten. Vilken skön helg det blev ändå!

Min miljökämpe

Posted on by
8

Dottern har dragit igång sin egen blogg! Hon är ju grymt miljöintresserad  och kämpar för en bättre värld för oss alla.

Den är förstås skriven på engelska, men språket klarar ni nog av.

Gå in och ta en titt på therevivalofeden.com

Kommentera gärna också. Det är alltid roligt med kommentarer, speciellt då hon just har börjat med detta nya!

Tack!

Vädret levererar… både det ena och det andra….

Posted on by
2

Vid 13 tiden, just före Sonen och jag skulle iväg till  hans skolan, mörknade det alldeles fruktansvärt ute och snabbt gick det. Vädersirenerna började tjuta och alla mobiler hemma likaså. Ovädret var på väg, och helt förvånade var vi ju inte eftersom den tunga luften hade legat tätt inpå hela förmiddagen.

Just som vi satte oss i bilen, Sonen och jag, började de stora regndropparna falla och han hade nätt och jämnt backat ut från vår gård, då det ösregnade. Vi borde kanse ha väntat några minuter innana vi åkte iväg.

När vi svängde ut på vägen började haglet dala ner över oss och all annan trafik. Stora kulor som föll mot bilen och Sonen körde med tungan rätt i mun och koncerntrerade sig på de gula linjerna mitt på vägen. Det regnade och haglade så tätt att det verkligen var utmanande att hålla sig på vägen.

Till skolan kom vi dock, om än i snigelfart. I sådant oväder vågar man ju verkligen inte köra snabbt!

Efter att Sonen var levererad  till skolan körde jag hem  igen. Nu hade ovädret lugnat ner sig, och körningen var mycket lättare. Lillasyster, som hade varit ensam hemma under ovädret kom genast ut till mig då jag svängde in på uppfarten. Hon hade minsan haft lite obehag av detta  oväder, speciellt eftersom hon var ensam medan det pågick.

Ovan håller hon ett av haglen som föll under den korta, men intensiva stormen.

Hagel ligger utspridda bland buskarna på framsidan av vårt hem.

På kvällen, redan vid 19 tiden, endast 6 h senare efter hagelstormen, ringde det på dörrklockan. Ett företag, som fixar tak  bl.a efter hagelstormar kom på besök. Ville inspektera taket och se om det behövde fixas pga dagens storm. Jaha, här låter man inte gräset gro under fötterna precis, tänkte jag.

Innan klockan var 21 hade ytterligare två företag ringt på samma dörrklocka i samma ärende! Alltså, hur desperata får dessa företag bli egentligen?!

Maken lät faktiskt det sista företaget inspektera vårt tak och efter bara några mintuer klättrade representanten på stegen ner igen och förkunnade för Maken att vi faktiskt inte behövde ngn reparation.

Jaha, detta var ju en stor lättnad eftersom det kostar flera tusen  att få ett tak fixat! Dock var jag däremot aldrig särdeles orolig…

Den vackra kvällsskymningen skvallrade inget om eftermiddagens hagel-och regnstorm….

 

Bloggträff

Posted on by
8

Jovisst fick vi till en bloggträff i Jakobstad i lördags! När det var som hetast och halva staden befann sig ute i gatuvimlet för att deltaga i Jakobs Dagar. Jakobstads sommarfestival som firas i en veckas tid i juli. Vi pratade och hade en hel del att diskutera, faktiskt. Länge satt vi  också och de stackars damerna fick till och med hänga med på en matbit i värmen eftersom varken Lillasyster eller jag hade ätit mitt på dagen ännu.

Det blev en trevlig eftermiddag med en till bloggare förutom mig och sedan en tolv år trogen läsare! Det ni!

Idag, den 1.8. 2019 är det nämligen hela tolv år sedan jag kom igång med mitt bloggande och även om jag just tagit en två veckors paus, lär inget stoppa denna skrivklåda som bor inuti mig….

Tack till alla ni som läser och bloggar!

Här står jag i mitten av mina bloggvänner på gågatan i Jakobstad.

Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Posted on by
6

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Sommarläsning nummer 4

Posted on by
Svara

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!