Hemkomna

Vi är hemma i förorten till Minneapolis igen. Vi gick ombord Hawaii tid på lördagskvällen och landade hemma endast 12 h senare. Resan hem gick fort eftersom de 5.5 timmarna det tar mellan Hawaii och västkusten spenderades i sovandets tecken över natten. Det är ju faktiskt inte så lätt att sova under en flygresa, men vi lyckades alla sova en bra bit av färden. Detta betydde inte på ngt sätt att vi kände oss fräscha under språngmarschen till vårt nästa plan som skulle ta oss hem till Tvillingstäderna, men vi hann i alla fall. Vi hade endast 35 minuter, så det gällde att inte ligga på latsidan.

Vi hann fram precis då ombordstigningen hade påbörjats och kunde pusta ut i våra säten. Nu var det endast 5.5 timmar kvar tills vi skulle landa på hemmaplan.

Den andra och sista flygresan gick enligt planerna och vi landade strax före kl.12. Trötta, men väldigt glada över vår fina vecka på en mycket vacker ö ute i Stilla havet.

Detta blev vårt andra besök och helt garanterat inte vårt sista.

Maken fick fina bilder av soluppgången från planet.

Ungdomarna i familjen var nöjda över att komma hem igen.

Imorgon, måndag är det vardag  för samtliga, förutom Dottern som har en vecka av jullovet kvar innan hon återvänder till studierna.

 

 

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

I vår vackra, vita vintervärld

Detta ljuvliga vinterlandskap vaknade vi till imorse! Hela gårdagen bjöds vi på nederbörd, men ingen vintrig sådan, utan hällregn sgs hela dagen. På kvällen blev det kallare och nederbörden fortsatte, i form av snö som föll på vattnet som förstås bildade hal is under snön.

Dagens körning på ishala vägar täckta med snö är inte den världens roligaste, men själva vinterlandskapet är vackert så det förslår. Kallt är det också, nästan -10 C bjuds vi på idag, vilket är klart det kallaste vi haft denna vinter, ovanligt varmt som det varit.

Förmiddagens skottning tog en bra stund. Maken använde snöslungan och tog inte hand om  bara vår uppfart utan också två av grannarnas, eftersom de är bortresta över lovet. Jag och barnen använde spadar och skottade gången  framför vårt hem och verandan bakom vårt hem. Isen under snön var svår att tampas med och att få bort, så den fick ligga kvar. Den lär inte smälta på ett tag heller eftersom fortsatta vintertemperaturer utlovas.

Vackert så. Jag har ingen som helst rätt till att gnälla eftersom en resa till varmare breddgrader finns inbokad inom kort. Om en vecka åker familjen till Hawaii!

Mina kompostlådor och trädgårdslandet ligger nerbäddade i det vackra snö och istäcket på baksidan av vårt hem.

 

Höstgrillat

Grillar ni under andra årstider än sommaren? Jag har en arbetskamrat som grillar året runt och hon har övertygat mig att det här med grillning faktiskt går hur bra som helst  året runt. Det tar lite längre försåts, speciellt med kolgrill, eftersom  kolen svalnar fortare än vad den gör under varmare sommarmånader.

Eftersom den här oerhört vackra måndagen bjöd på sol från en molnfri himmel och tepmeraturer över det normala beslöt jag mig  att vi borde grilla till middagen när jag befann mig vid mataffären.

Sagt och gjort. Nötbiffar inhandlades och vid 17 tiden tände jag grillen. Det gick förtäffligt trots de hårda vindarna på baksidan av vårt hem. Vindar, som jag inte hade precis räknat med när jag satt ute i höstsolen på framsidan och stickade ngn timme tidigare.

Trots vinden fick jag grillen tänd och en halvtimme senare åkte de marinerade nötbiffarna på gallret.Kolen hölls riktigt heta, trots den hårda vinden. Jag öppnade ventilerna nästan på vid gavel för att få in så mycket syre som möjligt och det måste ha fungerat.

Nöjd och glad severade jag grillade nötbiffar till familjen ikväll tillsammans med potatismos med vitlök och en stekt grönsaksblandning bestående av grön paprika, skivad rödlök och champinjoner. För onvalighetens skulle stekte jag i smör, normalt använder jag olivolja. Saltade och pepprade och  stänkte sedan lite sherry över hela härligheten. Mums! Gott blev det!

Höstlov

Ah! Höstlov! Om än kortare än vad ni har där hemma, men ändå… Instället för att klaga och gnälla väljer vi att njuta!

Inga stora planer heller. Skolorna har stängt, men barnens  fritidsaktiviteter tar inte  ngn paus. Idag stod en lektion i harpa på programmet, och sedan simträning för båda barnen.

Imorgon fredag har vi inte  mycket på gång heller. Njuter av det otroligt vackra höstvädret, nästan tjugo varmt idag och en efterlängtad sol sken från en klarblå himmel! Ljuvligt!

Längtan till den nya sommarstugan finns såklart, men den här långhelgen är det bara att stanna hemma. Kommande simtväling i helgen och Maken jobbar både på fredagen och söndagen. Inget höstlov för honom precis, men om två veckor har han en veckas semester istället….

Hösten har anlänt till Mellanvästern. Så här såg dammen  bakom vårt hem ut idag.

Säsongens första chili

Varm och god slank den ner i halsen i går kväll. Sväföräldraran uppskattade höstmiddagen en kylig kväll. Chili är egentligen en amerikansk rätt, härstammar alltså inte från Mexiko som många tycks tro.

Det finns alla möjliga recept på chili, men de är alla baserade på tomater och bönor och ngt slags kött. Jag använde min s.k ‘slow cooker’  och lät chilin koka hela dagen  på svag värme, vilket gör att den blir så god.

Chilin skall också gärna vara starkt kryddad för att riktigt räknas som chili. Jag hade lagt i två klyftor  vitlök och en halv lök, salt, två teskedar  socker, rikligt med både chilipeppar och Red Hot Sauce, vilket påminner om tabasco sås där hemma. I och med att chilin kokade på svag värme i åtta timmar, fick kryddorna blandas ordentligt och det starka kokade bort och chilin fick en väldigt riklig smak istället. Jag stekte malet kött och lade till tomaterna och bönorna och sedan fick hela härligheten koka under dagen.

Till chilin serverade jag färskt, hemmagjort bröd. Visserligen knådat och gräddat i maskin, men lika gott ändå och mycket behändigt.

Det blev en god middag udner en kylig kväll i slutet på september. För endast två veckor sedan  var det över 30 grader varmt…

Tillräckligt och måttligt…

… med väta fick vi idag under åskstormen som dundrade förbi och gav oss så mycekt svalare väder. Vi behövde verkligen få regn. Det har inte regnat här hos oss på ett bra tag, så blommor och träd tackade och tog emot.

Nu undrar  kanske ngn om detta regn härstammar från den jättelika,  orkanen Florens, men jag kan lugnt berätta åt er kära läsare så är det inte.  Vi bor alldleles för långt borta från östkusten att vi ens skulle få en droppe regn från det monstret.

Någon som vi däremot hållit tät kontakt med under den gånga helgen, var min Svägerska, Makens mellansyster. Hon är nämligen bosatt i staten South Carolina och dit kom stormen på lördagen. Med sådana här oväder är föstås regnmängderna och vindarna väldigt lokala, men det kanske inte riktigt förklaras på nyheterna. Där visas de värsta bilderna upp och ja, visst är översvämningarna otroliga och förfäranade, men tack och lov fick min Svägerska ingetdera! Hon hade dessutom tillgång till el hela helgen också. Det regnade, jovisst, men där hon bor är det mera höglänt, så marken tackade, tog emot och svalde.

Idag måndag skulle hon återvända till jobbet efter att hon hade varit hemma sedan i mitten på förra veckan.  Hon trodde att vägarna var torra och öppna för trafik igen….

Jag har gnällt och klagat över hettan den här senaste helgen, men om jag måste välja, så tar jag nog  hellre de stekheta  temperaturerna istället för en jättelik orkan! Alla gånger!