Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

När livet slår till…

Jag satt och slöade på Facebook idag en stund på eftermiddagen. Skrollade och gillade ngt här och ngt där. Själv  är jag inte mycket för Facebook. Bloggar hellre och bojkottar mest Faceboook pga av alla deras fula användande av personligt data från miljontals användare, Lägger numera sällan ut ngt, man kan ju helt enkelt inte lita på skaparna därborta i Silicon Valley!

Däremot skrollar jag ofta igenom olika statusar och idag fastnade  ögonen på ett meddelande om ett  av våra fd. Barn på jobbet. Hon är sex år och vi skötte om henne i två år och före henne, hennes  syster. Nu har det upptäckts en mycket ovanlig cancern i levern hennes och inkommande tisdag skall hon gå igenom en stor operation där en del av henens lever, som innehåller den elakartade tumören, skall tas bort. Maken, som känner hennes  två kirurger, berättade att dessa två kvinnor är mycket kunniga och kan sin sak.

Trots denna dystra diagnos, låter det som som hennes prognos är rätt god ändå. Cancern har inte spridit sig och om tumören är av den arten som onkolgerna tror att den är, behöver hon inte  ngn cytostatika behandling heller.

Nu håller vi alla tummar och tår att operationen går bra inkommnade tisdag och att de kunniga läkarna på barnsjukhuset har rätt och att denna lilla, otroligt söta flicka får bli frisk igen så fort som möjligt.

När livet slår till…

Tog vara på stunden

Denna torsdag bjöd på en massa körande hit och dit och runt en liten bit och det hela började rean vid åtta tiden på morgonen. Denna vecka har Lillasyster deltagit i en kurs som ges av Röda Korset och som lär barn och ungdomar hur och om att sitta barnvakt! Dottern tog samma kurs i samma ålder och det visade sig att kursen var fortfarande väldigt bra med en massa nyttig information om barn, deras utveckling och en hel del första hjälp kunskaper rymdes också med. Kursen hölls i en skola inte så långt härifrån, men likväl skulle Lillayster köras dit.

Efter att jag hade lämnat henne på kurs, körde jag vidare til loppis. Igår kväll bad jag barnen/ungdomarna att fylla bakluckan med alla påsar och lådor de fyllt de senaste veckorna med urvuxna kläder och leksaker som de inte längre vill behålla. Imorse körde jag allt detta  då till loppis. Loppisen som jag anlitar ligger nära mitt jobb, så det är en bra bit att köra. Intäkterna som fås in på detta loppis går sedan vidare till välgörande ändamål här omkring i Tvillingstäderna. Alltså, tycker jag det är värt körandet i alla fall.

När allt var avlämnat vid loppisen, åkte jag vidare till klippningen som jag hade på schemat. Denna man behövdes ses över och vem är bättre att göra detta än min frissa som jag anlitat de senaste tjugo åren…? Dock är det ju förstås så att hon fortfarande finns i förorten som vi bodde i då det begav sig för alla dessa år sedan och inte där vi bor nu!

Alltså, körde jag söderut en tjugo minuter till! Jag hade tänkt gå omkring i en av klädaffärerna som finns i närheten, men jag kom på en helt annan ide. Det var en oerhört varm och  vacker morgon och boken som jag läser just nu hade jag tagit med.  Snabbt slog jag om i tankarna, parkerade nära ett kafé istället, högg tag i boken och gick och köpte mig en kall kaffe ( som faktiskt inte var väldigt god. Jag försöker bli kaffedrickare då det kommer till iskaffe, men jag har hittills inte lyckats så bra…) och hittade ett trevligt bord ute i solen! Klockan var endast just över nio och min klippning hade jag inte beställt till kl.10, så jag hade bra med tid att sitta och njuta. Det var ännu inte tjugo grader varmt och luften var torr, inte tung och kvav, som är mera normalt här i juli månad.

Vilket bra beslut och vilken skön och avkolpplande stund det blev där i solen denna torsdagsmorgon!

Resten av dagen innehöll mera körande, denna gång in till Minneapolis och lektion i harpa för Lillasyster, så att ladda batterierna och bara njuta på förmiddagen visade sig vara helt rätt.

Tar du dig tid att njuta och ge dig tid denna sommar?

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Frustrerande förberedelser

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

Traditionen påbjuder vidare…

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.