Och så kom den…

… värmen! Både igår, tisdag och idag onsdag har det varit riktigt varmt. Nästan så man glömmer mellan årstiderna hur varmt och skönt det faktiskt  nog kan bli i maj här på dessa breddgrader i Mellanvästern.  Solen blev nästan het där ute på skolgården på jobbet idag och vi tog med vatten dit ut så att vi kunde ‘vattna barnen’ så att säga, så att de inte helt skulle torka bort.

Fast det där med trettio grader som väder-förstå-sig-påarna hade utlovat tidigare i veckan, får vi nog vänta på lite längre. Nu har prognosen helt slagit om och mycket svalare väder skall vi få igen med början på fredagen. Så till den milda grad svalare att vi lägger bort kortbyxorna och sandalerna och tar fram långbyxor, strumpor och skor igen!

Ja, ja, man får bara vara glad och tacksam för dessa tre varmare dagar. Tids nog lär vi skall få sommar och riktigt, hederlig Minnesota hetta, men kanske inte riktigt ännu. ( och om sanningen skall fram så kan jag nog lugnt avstå från den där hetaste hettan faktiskt. Det är bara märkligt att vi knappt ens haft varmare dagar ännu…)

 

Spring sing

Vårkonsert för Lillasyster och henens skolkör ikväll! Duktiga var de runt 60 eleverna i åldrarna 10-11 år i åk.4-5. Det var Lillasysters sista framträdande med kören eftersom hon fortsätter till mellanskolan och åk.6 i höst.

Hennes kördirigent/musiklärare Ms.B är fantastisk! Snäll,trevlig, uppmuntrande och betonar det viktiga i att vara med och våga, inte hur bra eller dålig ngn råkar vara på än det ena, än det andra. Till alla oss föräldrar betonade hon ( igen! Via mikrofon den här gången, inte via mejlen.) hur enormt viktigt det är för barn ( och vuxna med för den delen) att ha musik i sina liv. Antingen lyssna till musik eller musicera själv på ett eller annat sätt. Inte alla kan vara professionella förstås, men alla kan lära sig att njuta av alla möjliga slags former av musik och detta är enormt utvecklande för hjärnan.

Inga nyheter förstås, men visst är detta roligt att höra av en utbildad musikpedagog som studerat ämnet och vet vad hon pratar om.

Föräldrarna hade samlat ihop pengar till en tackgåva åt henne. Det blev en vacker blombukett och ett gåvokort på USD 350!! Eftersom kören bestod av 60 elever totalt, blev det en nätt, liten summa i gåva också!

Lillasyster tycker mycket om Ms.B och kommer att sakna denna unga, energiska och proffsiga lärare nästa år. Här poserade de tillsammans efter konserten och visst blev fotot fint?

Efter en välsjungen konsert, med till och med ett kort solo, behöver man definitivt få sin favoritmat. Eller vad sägs om ostpizza på pizzarestaurangen som är Llillasysters absoluta favorit!

Trots det piskande regnet och de kalla temperaturerna blev det en verkligt lyckad kväll!

En späckad söndag

Lördagens lugn utbyttes mot en söndag som var fullspäckad med program från tidiga morgonen till nästan sena kvällen. Jag var tacksam över att vädret var kyligare idag och att solen valde ett gömma sig rätt ofta bakom molnen medan en kylig vind svepte förbi. Det fanns liksom inge tid att slöa i solstolar i dag, men eftersom inte vädret bjöd till denna aktivitet heller, var det ingen skada skedd.

Sonen, tillsammans med skolkompisaran i teaterklubben gav sin sista föreställning av pjäsen Failure igår kväll och idag, söndag skulle alla eleverna infinna sig vid skolan för ‘strike’. Och nej, de gick inte runt med plakat och bad att få mera publik till sina föreställningar. Strike heter det när alla kulisser rivs ner och scenen återställs till sitt ursprungliga jag. Normalt tar denna aktivitet sgs hela dagen, men idag blev ungdomarna klara på rekordtid och strax efter att jag och Lillasyster kom hem från förmiddagens gudstjänst, behövde Sonen hämtas från skolan pga att ungdomarna var klara. Detta kändes bra  eftersom han var borta hela dagen igår, från kl.11 till midnatt, då jag hämtade honom från efterfesten!

På eftermiddagen styrde Lillasyster och jag kosan in till Minneapolis och en till harplektion. Hon har hela tre stycken den här veckan pga vårens harpkonsert om två veckor.

Vi kom hem strax före middagstid och en liten stund efter det kom en viss make hem från stugan och överraskade oss! Han hade tillbringat helgen i norra Wisconsin för lite lugn och ro och hade tänkt stanna till tisdagen! Han tyckte att han hade fått tillräckligt med tid i lugnet i urskogen och vände kosan hemåt tidigare än planerat. Inte oss emot!

Nu är det söndagkväll och nästan dags att krypa ner mellan lakanen. En till jobb och arbetsvecka kommer emot….

Hipp, upp hurra, hon fyllde 19 idag!

Och som  alla andra föräldrar skakar jag på huvudet och undra vart i alla världens tider den där tiden har gått! 19 alltså?! Jag födde ju henne igår!

En vecka över tiden kom hon med massiva 4.2 kg i vikt! Snäll och lugn bebis var hon och bekanta undrade hur Maken och jag kunde se så pigga och välmående ut med en nyfödd bebis i huset!

Hon är fortfarande lugn av sig. Glad och trevlig och väldigt snäll. Nästan för snäll ibland. Älskar hundarna våra och alla andra djur med för den delen. Kreativ och fantastiskt duktig på att skapa med pennor, penslar och papper. Sy har hon också lärt sig och språk är hon duktig på.

Om två veckor kommer hon hem för sommaren. Det ser vi så fram emot!!

Grattis älskade Dotter! ❤️

Fredagskväll och skolkarneval

Jag hade förhandsköpt biljetter via Lillasyster, så vi stod inte i denna kön väldigt länge, utan kunde gå rakt in i skolan då dörrarna öppnades strax före 18. Skolkarneval upplaga skolår 2019 skulle gå av stapeln och naturligtvis var Lillasyster med mor på plats.

Om det hade varit upp till modern, skulle hon helt enkelt ha släppt av denna Lillasyster framför dörren på skolan och sedan åkt hem igen, men eftersom föräldrarna ombeds närvara,  gjorde jag som jag snällt hade blivit tillfrågad och stannade för festligheterna.

Det kom säkert lika mycket elever och föräldrar som de senaste två åren vi var med för skolans korridorer var proppfulla.

Lillasyster som hade hand om sina biljetter, gick direkt till rummet där man fick köpa ‘gently used stuffed animals’ och kom glad i hågen därifrån efter bara en liten stund, med en ny kompis:

Lyckligare unge fick man leta efter! Den nya kompisen fick genast namnet Rainbow Sunshine. 

Sedan stod vi i kö en stund för att få oss en bit pizza till middag. Lillasyster fick återigen betala med sina biljetter och efter att vi ätit hade hon  endast 15 stycken biljetter kvar att använda till olika lekar och spel. Den stränga mamman hade redan vänligt men bestämt berättat att hon inte tänkte köpa ytterligare biljetter eftersom kvällen redan hade börjat med 40 stycken biljetter. ( Föra att undvika kontantbetalningar vid de olika spelen och lotterierna m.m, används biljetter som man på förhand har betalat för. En biljett såldes för $0.50 USD.) Det var bara för Lillasyster ratt gilla läget, men det var faktiskt inga problem. Efter maten hittade hon ju  bästisarna!

Dessa bästisar valde alla att få sina ansikten målade vilket var en av de många aktiviteterna. Lillasyster till vänster blev naturligtvis en enhörning, medan kompisen S i mitten valde morrhår och kattnos och kompisen E valde en fin fjäril.

Lillasyster var mycket nöjd med sin målning och ville förstås inte riktigt tvätta bort den efter att vi hade stannat till slutet av festen och kommit hem. Fast hon tvättade ju förstås bort den i alla fall och kvar finns bara fotona som jag tog av henne.

Det belv en trevlig kväll, trots att jag faktiskt inte hade sett fram emot den. Bästisarna har trevliga mammor och vi tre gick omkring med kompisarna, vilket  blev riktigt roligt. Med så mycekt ståhej och elever och vuxna över hela skolan, var det svårt att hålla en vettig konversation, men vi gjorde så gott vi kunde.

Klockan 20.30 började uppstädningen och det var dags att åka hem efter en lyckad kväll. Skolan hade säkert lyckats få in en hel del pengar, vilket är den egentliga orsaken till detta enorma jippo varje år.

Detta blev Lilalsysters sista skolkarneval efetrsom hon fortsätter till mellanskolan i höst och där hålls inga sådana här jippon. Hon är nog lite besviken över detta skulle jag tro, men om hon vill kan vi ju alltid besöka lågstadiets karneval igen nästa år….

 

På väg in till Minneapolis

Lillasyster tog fotot på torsdagseftermiddagen då vi närmade oss centrum i Minneapolis, på väg till musikinistutet där hon tar lektioner i harpa en till två ggr i veckan, beroende på vilken vecka det råkar vara.

Tvillingstäderna, Minnepaolis och St.Paul med förorter har runt tre miljoner invånare, men själva Minneapolis är ungefär lika stort som Helsingfors, med ca.300 000 invånare.

Vi bor runt 20 km utanför storstadvismlet och det är vi mycket nöjda med. Dock när det skall köras in till Minneapolis på en torsdagseftermiddag mitt under rustningstid, känns det mycket längre. Resan in till musikinstitutet tog runt 40 minuter igår och lika länge tog det hem igen. Beroende på vilken motorväg vi tar har att göra med  trafiken förstås, men också den speciella filen som är byggd för bilar som har en eller flera passagerare, och i den filen går det ju undan en hel del eftersom de flesta som reser till och från sina arbeten, endast har en förare i bilen. Man kan också betala för att åka i denna fil och beroende på hur mycket trafik det finns så kostar det mera eller mindre.  ( Dock vill jag förtydliga att det INTE kostar att åka i denna fil om man är flera än en i bilen eftersom detta är vad denna fil först var designad och tillagd för.)

Då Maken jobbade Downtown vid sjukhuset HCMC ( Hennepin County Medical Center) och behövde åka till och från Minneapolis varje dag, betalade han för ett s.k MN Pass som lades i vindrutan och lästes av speciella kameror. Bara att betala extra via nätet sedan då  pengarna i kontot tog slut.

Eftersom han numera jobbar vid sjukhuset här i Förorten och har mycket kortare arbetsresa, betalar han inte längre  för att använda den speciella filen på motorvägen, som kallas HOV Lane ( High Occupancy  Vehicle) 

Hur som haver, vanligen är det Maken som sköter om allt detta körande till och från harplektioner, men ibland hamnar jag att ta hand om det. Det är egentligen inte ngn svår körning alls, det bara tar länge.

Däremot är harpläraren fenomenal och hon och Lillasyster kommer fantastiskt bra överens och Lillasysters harpkunskaper går framåt i rasande fart. Gissar nog att det blir en hel del körande till musikinstitutet ännu i flera år framöver. Dett musikintresse lär fortsätta och nog är det ju väldigt roligt att ha en harpist i huset. Det är det inte många familjer som kan säga att de har…!

Då åskan går…

… och blixtarna avlöser varandra tätt medan regnet öser ner, känns det minsann motigt att stiga upp en måndagsmorgon. Lillasyster ville  inte åka till skolan. Kom in i Makens och mitt sovrum vid 06.30 tiden och kröp ner på hans sida av sängen:

– Mamma, det regnar. Måste jag åka till skolan idag? Jag vill inte….

Och visst förstod jag henne, fast jag såklart inte lät henne stanna hemma. Själv har jag, som alltid måndagsledligt och mat skall köras hem från butiken igen, men innan dess skall ett Zumbapass klaras av.

Båda barnen befinner sig nu  i sina respektive skolor, Maken söver ner världen på jobbet och själv skall jag byta om till träningskläder. Zumban kommer verkligen att sätta en färgklick på denna gråa början på dagen.

Vi hörs!

His and hers grillar ute på verandan står torra under sina skynken i den hårda vinden och det nerösande renget….

Och så till sist, lite mera Zumbamusik. Bara för att sätta ltie sprätt på denna gråa dag…