Fredagstankar…

Oj, fantastiskt hur skönt det kan vara att sova till sju på morgonen både på fredagar och måndagar detta skolår! Detta pga att den tidiagre skolbussen som är Sonens inte kommer förrän kl.07.50 och vid 15 års ålder behöver han ju knappast mamma som vakar över honom på morgonen och den senare skolbussen, som transportera Lillasystern till skolan, kommer inte förrän vid 08.30. Tre dagar i veckan är jag halvvägs till jobbet då hon går ut till bussen och har ansvaret över hundar och hem. Denna vecka gick det hur bra som helst, och jag gissar att fortsättningen kommer att se likadan ut.

Denna fredag behövde jag verkligen få hem sgs halv mataffären eftersom matskåp och kylskåp gapade helt tomma, så detta var dagens största prioritering. Dock bjuder lediga fredagar på en hel del timmar ledigt och jag fick handdukar tvättade och hemmet dammsugit redan på förmiddagen. Deta resulterade i en mycket skön känsla!

På eftermiddagen blev det då färd till mataffären och och efter den resan, som verkligen tog sin lilla tid, kändes det som om jag hade med mig halva affären med mig hem!

Nu är dock skåpen påfyllda igen och jag behöver inte trängas i mataffären  med resten av befolkningen på en lördag, utan kan ägna mig åt trevligare saker. För det här med att handla mat är inte ngt som jag tycker om att göra precis, men det är ju,ett nödvändigt måste.

Ett tag, då barnen var små beställde jag matvaror via nätet och det gick väldigt bra. Det som däremot är en aning svårt att veta är måtten på allting. Amerikanerna, som ni säkert vet, envisas med att använda sina egna mått och det är nog säkert av ren och skär  lathet som jag inte riktigt lycktas lära mig hur mycket ett pund är. Altså jag VET att ett pund är kring 200 g, men jag tycker om se hur stor köttbiten är, och det är inte riktigt lika lätt på nätet. Känslan för hur mcyekt ett pund är har inte infunnit sig. Dock kan jag temperament mellan Fahrenheit och Celsiu riktigt bra tycker jag. Jag har liksom fått känsla för hur varmt 68 grader F (18 grader C) är och behöver itne längre konvertera.

Jag föredrar själv  att åka till mataffären och handla och lite förmånligare kanse det blir också eftersom jag då inte behöver betala den där avgiften att få maten hemkörd….

Det blev snabba ryck till middagen ikväll efterosm Lillasyster har grupplektion i harpspelets konster. För Lillsysters det blev en skinksmörgås och för min egen del en sallad. Pojkarna där hemma fick färdigköpt sushi, vilket varken jag eller Lillasyster äter.

Här sitter jag nu vid musikinstitutet i Minneapolis och skriver, medan hon är inne på sin första grupplektion för skolåret. Många nya elever har tillkommit och en del har försvunnit, så jag kände endast igen två av eleverna förutom Lillasyster faktiskt! Det skall bli intressant att få en rapport av henne om en halv timme då hon är klar.

Sedan åker vi väl hem och tar kvällen efter lektionen. Maken jobbar ett 24 timmars skifte imorgon, lördag och Sonen skall skjutsas till ett mini konfirmationsläger på morgonen som räcker under dagarna två.

Efter detta hoppas jag på ett Zumbapass för mig och så är det ju faktiskt endast jag och Lillasyster hemma hela lördagen. Familjen på fem reduceras till endast två stycken hemma! Det kommer att kännas en aning märkvärdigt…

Lillasyster mitt i bilden udner vårkonserten i maj.

 

Det här är min pappa…

… och han är alldeles täckt av hår och har därför inga kläder på sig!

Detta anförtroddes jag av en av våra femåriga flickor på jobbet i förmiddags och jag frågade henne på direkten om jag fick ta en bild av teckningen med pappan, för visst är den väl så fin?! Se de där stora ringarna på vardera sidan om huvudet? Jo dessa är pappans öron som ritades dit efter att jag frågat om hennes pappa har öron.

Det belv en rikigt fin första dag på jobbet. Full fräs direkt, men annat skulle ju vara märkligt då det kommer till småttingar.

Dock märks det att jag inte är van med takten. Ikväll är fötterna trötta och jag har suttit mest och slöat efter middagen och uppstädningen av köket blev undanstökat. På grund av familjens aktiviter och en Make som jobbade sent, behövde jag skippa kvällens Zumba och jag måste säga att jag var rätt besviken. Nu i efterhand så tänker jag ändå att det säkert var lika bra att jag inte kunde åka. Lördagen är inte långt borta och då blir det mera Zumba. Till dess är det mera arbete med både nya barn och sådana som vi hade förra skolåret, som väntar.

Riktigt kul!

Höstmys efter (nästan) en jorden runtresa denna lördag i september

Jag tände  levande ljus för en stund sedan. Åter blir det höstsäsong med levande ljus och det är ju verkligen så mysigt. Kanske inte så grönt, men jag försöker vara grönare inom andra områden.

Denna lördag har bjudit på gråmulet väder. Lite duggregn här och där och inte mera än aderton grader då det blev som varmast mitt på dagen. Långa ärmar känns ovant, men kombinerat med trekvartsbyxor, känns klädseln  inte SÅ höstaktig ändå.

Det har varit en rätt bra lördag.Jag tog  just det färdigtgräddade bananbrödet ur ugnen och nu sitter jag och njuter framför mina  tända levande ljus. I förmiddags åkte jag till mitt andra Zumbapass sedan sommaruppehållet och oj…  vilka trötta ben jag fick! Mjölksyran slog till direkt, redan i uppvärmningen. Det var bara att kämpa sig igenom och fortsätta till nästa låt. Eftersom alla rutiner, utom sju stycken, var nya ( för mig) glömde jag snart bort mjölksyran och koncentrerade mig på rörelserna istället.

Det gick ngt bättre än i tisdags, men inte alls lika bra som i början på sommaren i juni, då jag ännu lydigt åkte till mina Zumbapass tre ggr i veckan. Nu har det varit sommar och jag har slarvat alldeles otroligt med motionen ( och dieten, som jag också försöker åtgärda.) och det märks på alla sätt och vis. Bara att ta ny tag!

Eftermiddagen gick mestadels i körandets tecken. Sonen, som är väldigt teknikintresserad och teknikkunnig hade lovat vara kameraman för en fotbollsmatch ( europeisk) vid en av gymnasierna som är hårda konkurrenter till hans skola. Han behövde få skjuts dit efter Zumban.

Matchen skulle börja vid 15 tiden, men Sonen ville vara på plats en kvart före avspark för att göra sig redo och få kameran på rätt plats. Sagt och gjort. Eftersom rivalskolan ligger 24 km bort från han skola, åkte vi iväg i god tid och, som beräknat kom fram i god tid.

Eftersom han hade lycktats  fixa skjuts hem med en bekant som har körkort, svängde Lillasyster och jag österut igen och fortsatte mot musikaffären. Hon behövde nämligen ett musikhäfte för orkestern i skolan. Hon skall nämligen lära sig spela altfiol i skolans orkester nu när hon är i mellanskolan och vi behöver inhandla boken åt henne.  ( i vårt skoldistrikt finns inget som liknar musikundervisningen som vi hade på 80 talet i mina skolor. Istället väljer eleverna i mellanskolan om de vill lära sig spela ett instrument och delta i stråkorkestern eller blåsorkestern. Om man inte vill lära sig spela ett instrument, kan man välja körsång istället.)

Till musikaffären kom vi, men boken som Lillasyster behövde fanns inte på lager, utan måste beställas. Vi skulle till att fortsätta hemåt, när ett panik SMS kom från Sonen. Han saknade det minneskort som han behövde till kameran för att kunna filma matchen! Minneskortet var hemma och kunde jag vara så otroligt snäll och hämta det?

Eftersom vi befann oss en bra bit från hemmet, skulle matchen nog ha varit slut innan jag kom tillbaka med minneskortet. Han råkade ha ett med mindre utrymme i kameran som han kunde använda, så han måste klara sig med det.

Väl hemkomna igen sökte jag igenom Sonens skolväska och jodå, minneskortet var precis i den fickan i skolväskan där han skrev att det skulle finnas.

Snabbt tog jag fotot  ovan och skickade åt Sonen, som konstaterade att det visserligen var rätt minneskort, men innan jag kom tillbaka med det skulle matchen vara över. Jodå, det hade jag redan  som sagt konstaterat, men vad jag inte visste var att Sonen hade fått ytterligare två kompisar att hjälpa honom med filmningen och en av dem hade ett extra minneskort!

Slutet gott, allting gott och tack och lov behövde inte mamman köra tillbaka!

Nu är det kväller och hela huset doftar gott av ovannämnda bananbröd. Jag försöker bestämma mig om jag borde lägga igång ngn annan slags bakning eftersom det är så svalt och skönt ute ikväll….

 

 

Middle school locker move in, chapter 2

Det är tine alltid så lätt att veta vad som väntas då man skall börja i en ny skola. Jag trodde, lite felaktigt att Lillasyster visste vad det handlade om igår när vi åkte till hennes nya skola och hon skulle så att säga flytta in i sitt nya skolskåp. Tydligen hade mamman i huset inte riktigt kommunicerat med lilla Dottern vad detta handlade om.

Idag åkte vi tillbaka till mellanskolan där hon börjar inkommande tisdag med skolväskan som nu var fylld till bristningsgränsen av det skolmaterial som vi inblandat och också samlat ihop hemifrån  som blivit av från tidigare skolår.

Häften, pennor, pärmar, osv. Som kommer att behövas redan första dagen förstås. Även om den första veckan  nog kommer att ägnas mest åt att lära känna den ny skolan, många nya klasskompisar och nya lärare och rutiner. Dock ville Lillasyster ha det mesta på plats redan.

Lillasyster stegade med mera bestämda steg in i  den nya skolan idag under en klarblå himmel och lagom varma temperaturer på  runt tjugo grader. Skolväskan är färdigpackad på ryggen och idag hittade hon alldeles själv till sitt nya skåp, vilket gjorde henne mycket glad förstås.

Sama skåp, samma förtjusande elev men nu med fyllt skåp och pyntat med en liten gardin med mjuka tofsar, en spegel och en liten egenhändigt tillverkad anslagstavla.  Alldeles klart för skolstarten. Och pyntat skall det ju nog vara om man är 11 årig flicka som börjar i mellanskolan. Detta verkar ju inte vara lika angeläget för pojkar. Brorsan bara småskrattade åt sin syster, fast det bekom inte systern alls. Hon bara gjorde en rolig min åt honom och brydde sig inte om hans kommentarer. Vackert så!  Var och en med sitt!

Nu tar vi sista helgen innan skolåret tar vid och visst gick denna sommar otroligt fort ändå. Mycket har vi gjort och en hel del resande fick vi in. Mycket tid vid sjöar och hav på båda sidor om Potten. Precis som en sommar skall vara!

 

Middle school locker move in

Från gårdagens inlägg och funderingar om tappra Greta tillbaka till familjen här i Förorten och vad vi pysslat med idag. Tvära kast i denna blogg. Bara att hänga  med go vänner!

Ni som regelbundet tittar in här hos mig och min familj vet att vi just nu avnjuter de allra sista dagarna av sommarlovet. I vissa förorter här runtomkring Minneapolis och St.Paul har skolorna börjat den här veckan, men för oss i vår Förort börjar skolorna inkommande tisdag, den 3.9. Delstaten Minnesota är indelat i flera olika skoldistrikt, som själva får bestämma egentligen väldigt mycket om när skolorna börjar för året, när skolloven hålls etc, etc. ( datumen alltså) Det enda som bestäms av delstaten är hur många skoldagar eleverna måste ha per skolår och då jag och min syster yster jämförde dessa ( hennes  tre flickor går i skola hemma i Jakobstad. Språkbad dessutom, så att de som svenskspråkiga får finskan gratis! Väldigt smart tänkt eller hur?! Jag skulle absolut ha gjort detsamma om jag bodde hemma, så mycket som jag kämpande med finskan i skolan!) antal skoldagar, så verkade det som om de finländska skolbarnen går i skola ungefär 30 dagar längre per skolår än vad skolbarnen i Minnesota gör. Kom ihåg att detta också kan variera från stat till stat, eftersom staterna är rätt självständiga i dessa frågor.

Eftersom skolstarten är så nära inpå nu, åkte jag med Sonen och Lillasyster till hennes nya skola och Sonens gamla, Mellanskolan. Idag och imorgon, fredag hålls den s.k Locker move-in. 

Detta betyder att skolan hålls öppen dessa två dagar ( nåja, lärarna är redan på plats hela den här veckan och förbereder inför det kommande läsåret.), så att eleverna får komma och gå runt i de långa hallarna, hitta sina skåp, lära sig kombinationen till låsen på skåpen och om lärarna råkar befinna sig på plats, får eleverna en chans att träffas dem också

Eftersom skolan befinner sig i slutskedet av en  ordentlig renovering, som började så fort eleverna blev klara i början på juni, var det ännu mycket  rörigt i skolan och jag tvivlar på att allting kommer att vara klart inkommande tisdag.

På bilden ses Sonen till höger med Lillasyster till vänster medan de listar ut var klassrummen som Lillasyster har lektioner i, befinner sig. Flera av klassrummen har tagits bort eller fått nya numror, så det var inte så lätt. Eftersom huvudingången fortfarande är under renovering i skolan, och en sidodörr användes istället för huvudentrén, kändes det väldigt bakvänt att går runt i skolan, fast jag redan har haft två  barn som gått i denna skola!

Lillasyster hittade sitt skåp och kunde prova sin nya kod för låset på skåpet. Det var inte så lätt, men efter att ha prövat flera gånger fick hon det upplåst och öppnat.

Så här lycklig blev hon då hon varken behövde hjälp från mamman eller brorsan!

Detta, bakom fönstret är kafeterian/matsalen! Denna skall alltså stå färdig på tisdagen och inkommande måndag är det helgdag…

Auditoriet där scenen finns för uppförande av pjäser och musikkonserter, skall inte vara klart förrän den 1.11 och dit är det ju några veckor ännu….

Innana vi åkte hem gick vi tillbaka till Lillasysters skåp. Sonen och jag ville att hon skulle hitta det på egen hand och det gjorde hon faktiskt. När vi kom fram hittade vi en granne som också skall börja på sexan och som Lillasyster känner väl! Härligt! Flickorna är skåpgrannar också, och det märktes en märkbar lättnad hos båda flickorna. Mitt i allt kändes den stora skolan inte riktigt så stor ändå….

Det ordnas ännu ett tillfälle för eleverna  imorgon att åka till skolan och Lillasyster frågade tidigare ikväll om vi kunde åka tillbaka, så att hon får bekanta sig lite mera med skolan innan tisdagen. Alltså tänkte vi ägna fredagsförmiddagen att gå omkring i långa korridorer igen då…!

Fenomenet Thunberg

Ja, hon anlände i New York City idag, svenska tonåringen Greta  Thunberg efter sin två veckor långa seglats över Potten. Jodå, visst har vi hört om henne här på andra sidan Potten också och jag måste säga att jag tycker att hennes mål och  hennes energi är fantastiska och beundransvärda!

När jag först hörde om henne och hennes  skolstrejk för klimatet var jag minst sagt skeptisk och undrade om det var så klokt av föräldrarna hennes att låta henne skolka. Fast, nu, endast ett år senare  är jag märkbart imponerad av henne. Hon är inte rädd för folks åsikter eller vem hon pratar med. Hon tar tjuren vid hornen och får igång en mycket viktig debatt! Och ännu mera angeläget är detta ämne nu när det brinner så fruktansvärt  i världens lungor, Amazonas!

Och hon lever som hon lär. Hon flög inte över Potten, hon tog segelbåt! Alltså, tänk vad många timmar jag spenderat över Atlanten i ett plan de senaste tjugo plus åren. Tänk vad mycket längre den resan skulle ta i en segelbåt! Och tänkt vad mycket mindre utsläpp jag skulle ha bidragit med…. Samtidigt tycker jag inte att det är så klokt att börja segla över Potten heller, men jag tycker det är beundransvärt att Greta Thunberg  försöker leva som hon lär.

Jag vet inte om pamparna till politiker i detta stora land kommer att lyssna på henne. Åtminstone de som som sitter på sina höga hästar och poster i DC, men det det finns ju en hel drös med andra som gärna lyssnar, håller med och vill kämpa för att vår jord skall överleva oss nedskräpande människor.

Som Dottern skrivit i sin blogg, The Revival of Eden ( therevivalofeden.com) så lär vi skall ha endast TOLV år kvar att rädda vår värld från att bli alldeles för varm! Att helt enkelt  försöka hejda denna globala värme som redan omtalades på 1980 talet då jag gick i skolan. Då diskuterades mest sura regn över Mellaneuropa, men också växthuseffekten. Dock lät det som om denna  nya,mystiska effekt var långt in i framtiden…. och nu står vi här med smältande isberg, våtare och kallare vårar, heta somrar på alla möjliga ställen i världen och långa, mycket varmare höstar. Växthuseffekten är ett faktum, vare sig politikerna i DC godkänner detta eller inte!

Hela mänskligheten måste ta i det här och det är helt fantastiskt att en svenska 16 åring är en av dem som står spetsen! Tycker ni inte?

Till och med levande ljus bidrar med sina små, vackra lågor till växthuseffekten. På en mycket minimal skala, men visst släpps det ut koldioxid härifrån med…

Utredda begrepp och konstiga allergier

Ni som följer min blogg vet att hela den här härliga familjen min lider av flera, lite smått tokroliga allergier, den ena väre än den andra. Jag tror Lillasyster och hennes allergier är väl de mest annorlunda. Hon av allergisk mot sådant som giraffer, kameler, zebror etc. Allltså alla hov och klövförsedda djur. På engelska heter det endast ‘hoofs’, hovar. Man skiljer inte på klövar och hovar.

Själv är jag inte allergisk egentligen mot ngt. Jag låter resten av familjen sköta det där. Detta brukade jag vara så stolt över, men efter att vi hade flyttat till vårt nuvarande hem, blev jag allergisk mot ett ogräs som växer kring dammen bakom vårt hem  och dammarna som finns bakom många av de andra hemmen.

Förra året skrev jag om denna allergi. Den bryter alltid ut den här tiden på året efterosm ogräset blommar. Jag bloggade om den här:

Denna vackra blomma kallas Goldenrod och blommar runtom hela dammen vår, så helt naturligt trodde jag ju att det var denna som jag började nysa av, få tungt i huvudet av, stockade bihålor, snörvlar och känner mig allmänt hänging.

Nu har jag anlitat Google och YouTube och kommit fram till att det INTE är denna vackra gula blomma som jag reagerar mot, utan istället är det detta ogräs:

Detta ogräs kallas Giant rag weed’ och är en naturlig växt här i Nordamerika och växer sgs överallt. Det finns tydlgien tre olika sorter av detta ogräs och de blommar alla med små, ointressanta gröna blommor och i och med att de har sådana väldigt ointressanta blommor, upptäcks de itne av humlor och alla pollinerade utan måste förlita sig på vinden. Ett ogräs kan tydlgien släppa ifrån sig hela 62 000 frön, och alla dessa blåser iväg med vinden. INte undra på att det är många av oss som reagerar som vi gör!

Tack och lov finns det ju  i dagens läge många bra antihistaminer som man kan ta dagligen och som inte gör en trött. Eller så väldigt trött i alla fall. Jag har nu i ca. En veckas tid tagit medicin varje dag och visst sover jag mera. Längre på morgonen och nästa varje dag tar jag en liten tupplur på 20 minuter för antihistaminen gör mig så trött. Dock fungerar den och jag snörvlar och nyser inte varje sekund och  eftersom jag inte verkar ha några andra allergier, borde jag ju inte klaga. Till råga på allt är det ju faktiskt endast sex veckor om året som jag drabbas…. dock glömmer jag från år till år hur besvärligt det faktiskt KAN vara…

Hur är det med er kära läsare? Vad reagerar ni på eller är allergiska för?