Märkta!

Vi har en mamma på jobbet med en väldigt läsintresserade son. Så pass intresserad att han tog upp läsningen på egen hand som treåring!

Nu har han börjat skolan, i Kindergarten, som barnen börjar här vid fyllda fem år, och böckerna som läses där är tråkiga och lätta tycker pojken.

Så nu har mamman ( som jag känner sedan tidigare) efterlyst lite svårare och mera utmanande läsmaterial för sin pojke.

Alltså gick jag igenom barnens hyllor här hemma och grävde fram alla deras Magic Tree House böcker. Detta är en oerhört bra serie för barn som kommit lite längre i läsningen. Våra barn plöjde igenom dessa böcker i åldrarna 7-8 år.

Böckerna tar upp olika historiska händelser och spinner sedan en berättelse kring händelsen. Ett syskonpar reser bakåt i tiden och hamnar på så sätt till olika århundratal.

Väldigt intressanta att läsa alltså.

Då jag hade grävt fram alla böckerna i helgen frågade jag barnen här hemma om de ville behålla böckerna eller om jag fick ge bort dem. Varken Sonen eller Lillasyster brydde sig vad som hände med dem.

När jag däremot kollade med Dottern i Wisconsin, var hon av en helt annan åsikt! Böckerna har gått i arv från henne och vi har fyllt på lagret varteftersom och nu har vi kring 25 böcker. Dottern ville inte alls skiljas från dem!

Följaktligen gick jag igenom hela högen imorse och markerade dem med Dotterns namn.

Nu är de då klara för leverans och jag hoppas att femåringen får lika många fina lässtunder som vi haft med denna serie.

( böckerna är skrivna är författaren Mary Pope Osborne. Jag vet inte om de översatts till svenska.)

  Skandinavien-Minnesota tur/retur på fyra timmar

Nej, vi tog inte Concorden, den har ju som bekant inte gått mellan Frankrike och New York City på ett bra tag. Vi tog bilen, helt enkelt…hit!

Till det blågula  varuhus  som ligger alldeles intill Minneapolis-St.Paul International Airport! Det är inte ofta vi kommer  oss hit. Vi bor en rätt bra bit härifrån och har inte vägarna ofta förbi. Det är heller  inte mycket som finns vid Ikea som vi inte kan få tag på på närmare håll, förutom då viss mat…

Anledningen till dagens besök var den nya sommarstugan som blev vår i måndags. Om ett par veckor hoppas vi på återresa dit och då behöver vi en hel del grejer. Mycket kan vi ta hemifrån, men det är också en hel del som behöver inhandlas: bestick, glas, torkställning, skärbräde, gardiner, kuddar, täcken, osv.

Lillsasyster hade inte varit till Ikea sedan hon var liten och lämnades i Småland för att leka i bollhavet! Hon tyckte det var intressant att gå och se sig omkring och förundrades över alla möbler, bord, stolar, etc, etc som Ikea erbjuder till försäljning.

Hon hittade också Barnens Ikea  och rymdes nätt och jämnt i den här stolen, som barnen hade så velat ha då de var yngre, men som vi faktiskt aldrig inhandlade.

Det hamnade en hel del greer i kundvagnen, och det var så roligt att gå omkring och titta på allt. Ikea kan ju faktiskt vara rätt överväldigande om man inte har en lista, men med listan i hand gick vi runt och prickade av inköpen.

Något som vi ville speciellt titta på var soffor, och mera specifikt då bäddsoffor. Tyvärr hittade vi ingen som vi var så där riktigt förtjust i, så vi får fortsätta att söka med ljus och lykta. Inte för stor, måste gå att bädda ut till en dubbelsäng och så skall den ju vara rätt färg förstås.

Under ett besök på Ikea, är ju att intaga en måltid på restaurangen ett måste. Naturligtvis gjorde vi detsamma efter att vi hade handlat färdigt och kundvagnen var propfull med både ditt och datt.

Jag msåte ju helt enkelt välja de obligatorisk köttbullarna, lingonsylten och potatisen. Lillasyster, som älskar lax, valde deras ugnsstekta lax, medan Maken tog en väldigt skandinavisk räksmörgås. Till efterrätt delade vi tre på en bit dajmtårta och en bit chokladtårta. Mums!  ( Dock måste jag ju nog helt klart säga att mina egna köttbullar är godare än Ikeas, men är det tradition, så är det…!)

Sist men inte minst, gick vi till den lilla mataffären som också  finns och Lillasyster blev eld och lågor när hon såg at det fanns lösgodis att köpa!

– Snälla mamma, kan jag få lösgodis?

Och detta kunde ju inte mamman neka henne eftersom alla våra barn älskar lösgodis och det finns inte normalt här. Lillasyster plockade lyckligt  åt sig en påse  med löfte om att dela med syskonen.

Vilken lyckad utfärd det blev! Jag påpekade också åt Maken att det här med att åka till Ikea har ändrat för min del. Då varuhuset först öppnade här i Tvilingstäderna drabbades jag av en ernom hemlängtan till Finland under besöken där. Det var också märkligt med alla skyltar och namn på svenska, medan personalen talade engelska, precis som på alla andra stället runtom oss. Det passade liksom inte in.

Efter dagens besök kändes det som om vi hade åkte på snabbvisit till Skandinavien under några timmar och sedan satte  oss i bilen och åkte hem till förorten igen, kom vi tillbaka till USA. En märklig känsla, verkligen. Dock drabbades jag inte av hemlängtan denna gång, utan fick mersmak och vill åka tillbaka lite snabbare den här gången. Om inte annat, så endast för att inhandla mera senapssill och lösgodis…!

 

 

På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…

Kulturkrock?

På bilden ovan syns kvällens middag. En  kombination finländsk korvsoppa och amerikanska biscuits. En till kombination som barnen i detta hem  inte ens riktigt reflekterar över. De är vana med att kocken ( mamman oftast, fast Maken nog  klarar sig hur bra som helst i köket han också… om tiden och jobbet tillät.) blandar kulturerna och att äta finsk soppa med amerikanska tilltugg är inte ngt som de tycker är nämnvärt konstigt.

Mamman har också lärt sig att koka flera, mera typiska amerikanska maträtter, så ibland serveras helamerikanska middagar (jo, det finns faktiskt annat att äta här  än hamburgare gott folk…! 😉) och ibland blir det helt finländska/nordiska maträtter. ( Dock har jag aldrig knåpat ihop Karelska piroger…! Månne de går att knåpa ihop hemma? Någon som försökt? Lär ju inte får tag i dem på ngn matbutik här på andra sidan Potten precis!)

Kulturkrockar  hemma hos oss är vanliga och kanske inte ens så mycket krockar mera heller. Dock har vi en diskussion runt julen som alltid kommer att vara aktuell och det är nämligen denna: barn i USA växer nämligen upp med den helt falska informationen om att självaste JULTOMTEN bor på Nordpolen! Jag informerar milt, men ändå bestämt vareviga jul att de har FEL och att Jultomten faktiskt är bosatt i finska Lappland ochnärmare bestämt i Korvatunturi. Trots att Dottern redan har hunnit bli hela 18 år, har jag fortfarande inte lyckats övertyga våra barn om att så är fallet. Är det ngn som kan hjälpa mig så säg?

 

Tillräckligt och måttligt…

… med väta fick vi idag under åskstormen som dundrade förbi och gav oss så mycekt svalare väder. Vi behövde verkligen få regn. Det har inte regnat här hos oss på ett bra tag, så blommor och träd tackade och tog emot.

Nu undrar  kanske ngn om detta regn härstammar från den jättelika,  orkanen Florens, men jag kan lugnt berätta åt er kära läsare så är det inte.  Vi bor alldleles för långt borta från östkusten att vi ens skulle få en droppe regn från det monstret.

Någon som vi däremot hållit tät kontakt med under den gånga helgen, var min Svägerska, Makens mellansyster. Hon är nämligen bosatt i staten South Carolina och dit kom stormen på lördagen. Med sådana här oväder är föstås regnmängderna och vindarna väldigt lokala, men det kanske inte riktigt förklaras på nyheterna. Där visas de värsta bilderna upp och ja, visst är översvämningarna otroliga och förfäranade, men tack och lov fick min Svägerska ingetdera! Hon hade dessutom tillgång till el hela helgen också. Det regnade, jovisst, men där hon bor är det mera höglänt, så marken tackade, tog emot och svalde.

Idag måndag skulle hon återvända till jobbet efter att hon hade varit hemma sedan i mitten på förra veckan.  Hon trodde att vägarna var torra och öppna för trafik igen….

Jag har gnällt och klagat över hettan den här senaste helgen, men om jag måste välja, så tar jag nog  hellre de stekheta  temperaturerna istället för en jättelik orkan! Alla gånger!