En alldeles egen kudde!

Titta så glad hon blev! Lilly hunden vår! Dottern, eller i hennes fall LillMatte sydde en alldeles egen kudde åt Lilly ikväll eftersom hennes (hund) lillasyster Fiona har tagit den som Lilly  hade och absolut vägrar ge den tillbaka! Så, Llill Matte tog tag i saken och sydde en kudde åt Lilly, som vaktade den som en hök den första halvtimmen. Vägrade att stiga upp och vägrade att flytta på sig då Fiona kom för att snusa lite och ville ha kudden.

-Nu du, lilla besvärliga hundsyster, nu är det MIN tur att njuta av denna kudde. Du kanske får prova senare…, tycktes Lilly säga åt henne…

Fyrtiofem minuter kvar….

… innan jag skålar in det nya året här på andra sidan Potten. Jo, du läste rätt. Jag. För resten av familjen gav upp för en stund sedan. Maken, efter en väldigt lång julvecka på arbetet har somnat och snarkar  redan högljutt. Dottern, som har en träff med goda kompisar ute på restaurang till morgonmålet imorgon på Nyårsdagen, slocknade för en stund sedan hon med. Både Lillasyster och Sonen är vakna ännu, men sitter på varsin skärm och väntar in nyåret efter att vi just sett färdigt den härliga filmen Dumma mej. 

Fast vi inte hade några vilda utsvävningar precis, blev det ändå en riktigt mysig kväll, trots att de inte varade till midnatt.

Enligt traditionen hos denna familj, blev det plockmat till middagen, istället för en vanlig middag. På bilden syns ostbrickan och räkorna i bakgrunden och i försgruden quesadillas som jag stekte.

En tidig skål under middagen fick vi också in.

Efter att middagen var överstökad och bortplockad spelade vi, på Sonens begäran Dominos.  Ett roligt  spel och nu är alla barnen stora och kan och orkar hänga med. Men innan vi kom så långt, skrämde Lillasyster oss med att i misstag slicka i sig lite glass med jordnötter i! Hon visste inte att vi hade använt denna sked till båda glassorterna efter middagen då vi serverade efterrätten. Maken hade serverat kolaglassen först och efter att de allergiska flickorna fått sin glass, använde Maken skeden till glassen som innehöll jordnötter.

Något senare såg Lillasyster skeden på diskbänken och slickade  av den!  Varpå hon gav ifrån sig ett litet utrop och på Makens begäran gick direkt in tll badrummet och skjölde ur munnen. Dock är hon så allergisk att den undre läppen genast vsvällde upp och tungan blev tjockare den med. Maken gav henne snabbt två antihistamintabletter  och sedan var det bara att hålla ett öga på henne. Hon kliade på läpparna, och tungan var tjock, men hon hade inga problem med andningen, tack och lov. Rädd var hon inte heller utan rapporterade symptomen då de uppstod. Tio minuter senare kliade det över hela kroppen, fast inga utslag syntes och några mintuer efter det hade hon ont i magen. Vi kunde lugnt konstatera att hon inte vuxit ur denna allergi och behöver fortfarande vara försiktig!

När anithistaminen började hjälpa, blev hon fort fri från sina symptom och kvällen fortsatte utan fler  sådana överrsasknginar.

Det blev MarioKartWii  för hela slanten! Maken tävlade mot Sonen och Dottern och det blev en  tävling som hette duga! Som det säkert märks på bilden var spänningen på topp, se bara på Sonen som sitter alldeles på kanten av soffan för att riktigt kunna koncentrera sig! Dottern är halvvägs in i TV rutan hon med, medan Maken bara njöt  över att få spela mot sina barn. Jag måste säga att jag inte  vet vem som sist och slutligen vann, däremot vet jag att det kanske blir en till omgång imorgon eftersom de hade så roligt!

Kvällen avlustades alltså med filmen Dumma  mej. Vi hade tänkt att vi skulle ta ett filmmaraton och se både ettan och tvåan, men så blev det inte. Kanske vi får ta följetongen imorgon, precis som mera MarioKart?

Nu känner jag själv att ögonlocken blir tunga och att det är dags att krypa til kojs.

Önskar er alla medbloggare och ni som läser och följer med bloggar en riktigt fin början på 2019! Vi bloggar/läser vidare!

Gott Nytt År!! 🎊🎉🥂🍾🎆🎇

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

Då mamman skickas ut i skoärenden

Tofflorna som jag hade köpt åt flickorna till julklapp var för små. Trodde att jag hade köpt tillräckligt stora, men ack nej, de var  som sagt en storlek för små.

Dottern som går, går och går över hela universitetsområdet har gått hål på sina tennisskor och behövde nya. Sonen, som går, går och går i de långa hallarna och korridorerna i gymnasiet ( 3 000 elever. Ingen liten skola…) hade också ett begynnande hål i sina tennisskor och behövde nya.

Dock ville han inte komma med att handla skor främst pga att Dottern och jag hade ytterligare ärenden att ta hand om efter skoköpet.

Istället bad jag Sonen att hålla koll på  sin mobil och så skulle jag skicka bilder på skor som jag trodde han skulle vara intresserad av. Både Maken och jag har båda utdelats stora fötter, altså är ungdomarna i familjen inget undantag.

Jag visste vilket skomärke Sonen var intresserad av, så det var bara att stega till herravdelningen i skoaffären efter att Dottern och jag hade hittat tofflor åt henne och hennes syster.

Urvalet var riktigt bra, trots så några dagar efter jul och bilderna regnade in till Sonens mobil. Han är inte den som velar och tvekar, utan när han får syn på ngt han gillar, väljer han direkt!

Efter en del meddelanden fram och tillbaka valde han den skon med lite blått på. Väl hemkommen tog han emot skolådan och satte på sig det nya paret direkt för att prova.

Jodå, de passade perfekt och Sonen ( och mamman) var mer än nöjd!

Mysfaktor på maxnivå!

Jodå, vi lever nog här på andra sidan Potten och har firat jul  också med allt vad detta innebär. Bloggen har lidit ett tag, tror inte jag kommit mig för att blogga på en vecka eller mer, men nu så…! Tack ni alla som tittat in i alla fall för att se  om det finns ngt läsvärt här på denna sida. Skall försöka åtgärda detta nu….

I fredags packade vi in hela familjen, samt båda hundarna, en del packning, provianter och styrde kosan 240 km österut till den nya stugan/villan i grannstaten Wisconsin. Projekt: familjetid tillsammans!

Dottern är hemma på jullov från universitetet och fick se den nya, villan/stugan för första gången. Det blev schack matt med brorsan direkt!

Hundarna var inte så säkra på allt det nya. Höll  sig nära sin människoflock sgs hela tiden.

Två veckor tidigare, då Maken flyttade Sonens säng, inhandlade han en mysig ljusstake till villan/stugan från den skandinaviske butiken/gåvoaffären. Den lyste trevligt och jullaktigt i köksfönstret under hela helgens vistelse.

Maken och jag står enade i beslutet att ingen uppkoppling kommer att finnas vid vilan/stugan. Här är det spel, pussel, ngn film och gammaldags familjetid som gäller! Lustigt nog verkar ungdomarna i familjen vara av samma åsikt!

Innan vi åkte gjorde jag pepparkdaksdeg att ta med. Kaveln, formarna och extra mjöl fick också nerpackas och på lördagseftermiddagen blev det till att baka pepparkakor! Fort gick det med tre duktiga bagare och snart hade vi en hel hög med pepparkakor och hela villan/stugan fylldes av ljuvlig pepparkaksdoft!

Trots minusgraderna på lördagskvällen tände vi en brasa utomhus. Grannarna, som bor där året om, tyckte säkert att stadsfolket var en aning galna då vi stod runt brasan i mörkret och huttrade innan den gav ifrån sig ordentlig värme!

På söndagen efter intagen lunch, åkte så stadsfamiljen  med peparkakorna i bagaget hemåt igen efter en trevlig helg. Nu var det dags att fira jul på hemmaplan…

 

Den där Ruby!

Tomtenissen Ruby dök upp igen i och med LillaJul förra helgen. Hon levererade en chockladkalender för att sparka igång månaden december med. Hon gömmer sig här och där och hittar på alla möjliga små bus. Flyttar på sig mitt under dagen då ingen ser och ibland har hon med sig små presenter…

Uppe på spiskanten med en liten present. En svart, mjuk liten hund att gosa med…

Högt, högt uppe i julgranen hade hon bra utsikt över allt som pågår i detta hem.

Ojdå! Hon föll tydligen ner ur julgranen och landade under kudden på soffan. Tomteluvan flög visst av henne också!

Och igår, torsdagen den 6.12 firade hon naturligtvis, som sig bör, självständigheten.

Vi har ju endast kommit en vecka in i  december ännu. Mycket kan hända innan julen är här. Fortsättning och uppdatering av Rubys bus och påhitt lär följa kära läsare….

Pyntat!

Nu har vi jul, här i vårt hus…

Helgens mål var att få hemmet helt julpyntat och se det fick vi! Storstädning frågar ni kanske? Nej, men lite vanlig städning. Storstädning inför julen är ngt som jag länge sedan slutat med. Byte av gardiner inför julen kanske ni undrar? Nej, inte det heller. Äger inte ens julgardiner, fast de säkert finns att köpas.

Julbkaning? Nej, inte ännu, men pepparkakor skall vi nog få till här endera helgen. Som barn bakade vi alltid  pepparkakor på Finlands självständighetsdag den 6.12, men eftersom detta inte är någon helgdag här på andra sidan Potten, blir det bakning av pepparkakor en annan  dag istället.

Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan….

Tyvärr syns inte jakobstadssymbolerna tro, hopp och kärlek på denna bild, men tro mig, de är upphängda de med och sprider sitt  hemtrevliga, röda sken  som allla andra jular….