…eller krasslig som det heter på svenska. En helt vanlig förkylning som jag gissar att en generös och givmild Lillasyster har delat med sig. Som hon hostat och hackat de senaste veckorna.

Nåja, det kunde vara värre och en förkylning med hosta och ont i bröstet kommer inte att på ngt sätt förstöra julen! Mor i huset kanske inte hinner eller orkar göra allt som hon hade önskat, men det lär bli jul ändå!

Jag sov sgs hela förmiddagen. Ända till 10.30 och det kändes otroligt skönt. Jag hade anmält mig till ett lättare träningspass på Peloton kl.08.30, men därav blev intet. Jag sov alldeles för tungt för att Maken skulle ha fått ngt liv i mig. . Lika bra att låta den virusantastade kroppen sova.

Då jag sent omsider kom i kläderna var det nästan dags att styra kosan till flygfältet för att hämta Sonen. I och med att det nu är full vinter hade vi köpt flygbiljetter hem åt honom från universitetet i North Dakota. Man vet aldrig vad vädret kan ställa till med i december som ni vet och för mig kändes det tryggare att ha honom att flyga den korta sträckan hem istället för att ensam köra över 400 km.

Trafiken till flygfältet, trots att det var mitt på eftermiddagen, var minst sagt rena rama rusningen. Även om det inte gick så snabbt kan jag meddela! Sonen fick vänta ett tag, men så småningom kom jag ju fram och vi bytte snabbt platser i bilen. Han är en duktig förare och kör mycket hellre i denna galna rusning vi hade idag med en hel drös elever och andra som var på väg hem för julen. ( gissar jag i alla fall…)

Nu är han hemma i sitt pojkrum i hela tre veckor! Eftersom hans egna säng numera bor i hans lägenhet i studiestaden, flyttade Maken Dotterns säng ur hennes flickrum/mitt stick rum till Sonens pojkrum och det hela blev väldigt bra.

När det plötsligt inte fanns ngn säng i Dotterns rum, som alltså numera också tjänar som mitt stick rum, blev det utrymme för alla mina garnkorgar utmed väggen istället. Så mycket garn har jag faktiskt inte ändå och någon hylla att ställa garnet på tror jag inte att det blir. Jag får helt enkel pröva mig fram för att se hur jag vill ha det….

Hunden Fiona var mindre säker på detta nya…

Åter är det kväller och hög tid att kojsa. Jag har stickat färdigt ( förutom tummen) en torgvante åt mig själv ikväll. Sällan jag stickar åt mig själv faktiskt, så det var roligt. Hade tänkt börja på den andra, men i skrivande stund är kl.23.45, så den andra vanten får nog vänta tills imorgon.

Baksidan på torgvanten.

Medan jag stickade de 15 sista varven ikväll såg jag på Carina på SVT Play. Säsong avslutningen. Hon är verkligen duktig. Så mycket empati, en sådan otrolig förmåga att lyssna och svänga från det djupaste allvaret till en sprudlande glädje. Hennes program är verkligen en höjdpunkt under veckan och nu måste vi vänta i hela tre veckor innan hon är i rutan igen….

Men nu skall hostan och jag blanda oss mellan lakanen. Som sig bör här hos oss ( och i de flesta andra amerikanska hus.) är temperaturen nedsatt till natten och i skrivande stund börjar det märkas att värmepannan inte jobbar riktigt lika hårt och det börjar bli runt 15 grader här inne. . Skönt att sova i ett svalare hem, mindre skönt att sitta uppe och blogga i den temperaturen. Maken och Sonen sitter fortfarande uppe och pratar och det är mysigt att lyssna till…. Men nu god natt och trevlig lördag!