Färdig med sjukstuga för den här gången

Jodå, hundarna verkar ha repat sig. Så orolig var jag  faktiskt inte, för de fortsatte båda att dricka hela tiden, vilket ju är ett gott tecken, trots att de vägrade äta.

De fick kokt ris blandat med grynost igår kväll och imorse. Något som lär skall vara ypperlig kost för känsliga hundmagar. De smaskade båda i sig igår kväll, men imorse vägrade Lilly äta sin portion och drack lite vatten istället. Hon såg först på maten och sedan på mig, som för att säga:

– Hade du verkligen tänkt att jag skulle äta det där matte?

Däremot smaskade Fiona glatt i sig sin portion och ville ha mer dessutom, men hon fick snällt vara klar. En portion räckte bra till tyckte denna stränga matte.

Vi vet ju inte riktigt vad som orsakat magsjukan, eller om det egentligen inte var ngn magsjuka alls eller kanse det var benen från griskotletterna i lördags, som gjorde att känligsa hundmagar var ur balans.

Maken  åkte i alla fall till djuraffären för att köpa s.k pusselskålar. Dessa skålar skall tvinga hundar att äta långsammare, och på så vis, inte kasta upp ngn timme efter maten, vilket är ngt som Fiona ofta gör.

Han köpte de båda blåa skålarna, men vi har inte bestämt ännu vilken vi skall behålla. Dock gissar jag att de båda kommer att fungera ypperligt för detta ändamål. Jag tror att vi provar imorgon till hundarnas morgonmål. Rapport lär följa…

Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

Slut

Denna tisdagkväll är benen helt slut. Kroppen är helt slut. Knoppen är helt slut och armarna är helt slut!

Det var en dag på jobbet med full rulle och jag tor inte jag satte mig  ner  alls under hela dagen mellan 08.45 till kl.15, förutom tio minuter till lunchen då….

På kvällen åkte jag iväg på mitt sedvanliga Zumbapass som hör tisdagskvällen till och även om det var skönt att motionera  känns det verkligen i kroppen  nu.

Så, här  sitter jag nerbäddad i sängen i min sköna pyjamas och klockan är inte ens 22 och jag sluter just mina blågrå.

Vi hörs kära bloggvänner och bloggläsare! God natt från andra sidan Potten!

 

Postitivt budskap!

Jag har missat en hel massa Zumba pass den seanste månaden, men fick en början igen den här senaste veckan. Det kändes skönt, men också lite ovant eftersom många av sångerna och rutinerna är nya och har kommit till under den seaste månaden då livet har kommit i vägen och jag inte kunnat deltaga.

Vår sista sång, då vi sträcker ut musklerna i ben och armar och hela resten av kroppen med för den delen, fick hela Zumbapasset att avslutas på ett sådant positivt sätt att jag helt enkelt behöver lägga in denna goding  på min blogg. Lyssna på orden och begrunda.Översättning behöver ni väl knappast. Alla kan ju engelska nuförtiden. 😃

Debatt på Facebook

Jag brukar verkligen inte vara den som ger mig i kast med olika debatter på Facebook eller någon annanstans på nätet med för den delen, men imorse blev det så. Vet inte riktigt vad jag skall  skylla på. Den hejdundrande förkylningen som jag ådragit mig eller impulsivitet då jag satt och vilade i sängen  och slöade på mobilen medan jag väntade på att näsan skulle öppnas till följd av förkylningsmedicinen som jag tagit? Ja, vem vet!

En väninna som jag inte egentligen har kontakt med längre än på Facebook hade nämligen lagt ut en länk till en artikel om ett vaccin och dess association med dödsfall. Någon annan hade sedan  i kommentarsfältet länkat till en annan artikel om samma vaccin och denna artikel påpekade i sin tur att detta handlade om falska påståenden och att vaccinet verkligen inte var dödligt.

Här går debatten het om vaccinering av barn. Har förstått att detta varit på tapeten hemma  också.

Eftersom jag är gift med en läkare och vi har tre barn tillsammans, gissar jag att ni vet var jag står: barn skall vaccineras.

Tror jag på att vissa vaccin orsakar autism? Absolut inte och detta har bevisats flera ggr om vid det här laget, men ändå finns det de som tror på detta. Kan olika vaccin ge biverkningar? Absolut! Det är därför du som patient ombeds vänta i väntrummet efter avslutade vaccineraing i 15 minuter för att ha läkare och medicinsk  personal till hands, utifall att en reaktion skulle äga rum.

Kvinnan som hade länkat till artikeln fick kommentarer både för och emot vaccinering. Jag läste igenom artikeln som hon länkat till och visst kunde den vara trovärdig, men eftersom dödsfallet det handlade om inte helt kunde påpeka att det var vaccinet som var boven i dramat,  och anledningen till den unga kvinnans bortgång, så bevisade inte denna artikel ngt.

För att lära mig mera om vaccinet som ges mot HPV viruset gick jag till den amerikanska hemsidan cdc.gov. Jag fick raka svar på mina frågor och gick sedan tillbaka till Facebook sidan och länkade i kommentarerna till informationen som jag fått.

Den stackars väninnan som lagt upp den ursprungliga artikeln ombads ta ner den helt och hållet efter att jag och flera andra sgs bevisat att artikeln var fallsk.  För en stund sedan kollade jag om flera kommentarer skulle ha regnat in, men nu har hon tydligen tagit ner allting som hon hade fått rådet om att göra.

Dock måste jag säga att alla de som hade debatterat gjorde det på ett mycket artigt sätt och ingen nedsatte ngn annan eller sade fula saker.

Vad lärde jag mig av detta då? Jo, att gå till de rätta källorna på nätet och länka till dem istället för att fortsätta sprida falsk information. Vaccin har ofta biverkningar, helt klart, men de för också mycket nytta med sig. De är mediciner. Säg de mediciner som inte för med sig biverkningar…?

I delstaten Minnesota måste ditt barn vaccineras mot de vanligaste barnsjukdomarna innan de får börja skolan. Om du av olika skäl  väljer att INTE vaccinera, måste du kunna uppvisa läkarintyg på att du valt att inte vaccinera och varför och att du också förstår, som välinformerad förälder, de risker du utsätter ditt barn för.

Alla vi som gick igenom de vanligaste barnsjukdomarna som barn, mässlingen, röda hund, vattkoppor, röda hund osv. Kan kanske tycka att det är onödigt med alla dessa vaccin. Då säger jag så här: i de FLESTA  fall tillfrisknar barnet, men inte alltid. Ibland kan olika men uppstå efter en barnsjukdom. I extrema fall har barn dött i en helt vanlig barnsjukdom.

Nu blev ju inte debatten speciellt het eller långvarig  och hölls väldigt civil, men  lite synd tycker jag nog om väninnnan ändå som mer eller mindre tvingades ta bort sin länk…

Vegetariskt och gott

Dottern som studerar miljön och miljövetenskapliga ämnen på universitetet, vill natuligtvis att familjen skall äta mindre kött. Inte bli vegetarianer precis, men helt enkelt lämna bort köttet ngra ggr i veckan. Köttuppfödningen i detta jättelika land är en av de stora bovarna i de ökade metanustläppen, som i sin tur bidrar till den globala uppvärmingen tilsammans med bilar, fabriker, husuppvärmning etc. ( kan hända att Trumpen och hans administration inte tror på den globala uppvärmningen, men tack och lov är inte alla amerikaner lika korkade!)

Denna kväll blev det då vegetariskt serverat över linguine nudlar.

Såsen var väldigt enkel. Jag stekte en halv lök med en klyfta vitlök. Sedan lade jag till två skurna  broccolihhuvuden och en burk svampar. Lät allting steka sig någrlunda mjukt och hällde sedan i tre burkar tomater. Såsen kokade sedan  i tio minuter ungefär. Jag saltade, pepprade och lade i rikligt med basilika. ( torkad eftersom jag inte  hade ngn färsk) Till slut tillsatte jag en hel kartong med grädde och lät allting sjuda tillsammans i 15 minuter ungefär. Serverade sedan såsen över kokt linguine.

Väldigt enkelt, väldigt gott och mycket vegetariskt!

Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…