Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…

Vardagsglädje

Denna! Har blommat ut runt vår damm och imorse då jag vaknade var ögonen normala, inte rödsprängda som de senaste tre veckorna och det kliade inte i näsan och det första som jag gjorde då jag steg ur sängen var inte  att inmundiga antihistaminpiller. Wohooo!

Jag är mycket lyckligt lottad, med få allergier och inga matallergirt  alls vad jag vet, men mot denna amerikanska malörtsambrosia är jag ordentligt allergisk. Nu är jag inte  ensam om detta, eftersom allergi mot denna är väldigt vanligt. Dock blir det lätt att jag glömmer eftersom blomningstiden är ungefär tre veckor i sltuet på september och i slutet på sommaren.

Då ögonen började klia för tre veckor sedan, påmindes jag igen om denna slutet-på-sommaren  irritation och började käka anithistaminpiller varje dag.

Nu är det allstå sgs slut på blominingstiden för i år och jag lägga av med antihistaminerna ett tag framöver. Vackert så! 😃

It’s the small things in life folks! 

Zumba party!

Idag  på eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagskalas, och inte vilket kalas som helst, utan ett Zumba kalas! Min väninnna  har en s.k ‘mile stone birthday’ och fyller 40 imorgon. Och hon valde att inte sitta runt ett bord med god tårta, och champagne, utan bjöd istället upp till dans, Zumbdans!  Vi var runt 20 talet inbjudna damer som radade upp oss på studiogolvet i gymet och satte igång.

Flera av oss hade deltagit i Zumba förut, men det var många som aldrig hade varit med om denna härliga motionsform och det märktes att de hade väldigt roligt! Dans är ju en sådan bra motionsform också och kan man inte de rätta stegen, men har rytmisinne så är det bara att njuta av de härliga rytmerna och dansa på.

Det var en fartfylld timme och ett väldigt annorlunda kalas, men väldigt roligt! Egen dryck måste man ha med sig i form i vatten, ingen tårta bjöds det på, utan istället ett trevligt umgänge och en massa danssteg.

Detta tror jag att jag skall göra nästa år då det är min tur att fylla igen! Härligt!

Full fräs!

Livet tog över de senaste dagarna därav tystnaden på denna blogg. Mycket har hänt sedan jag senaste satt här fast det har bara gått några dagar, men vi tar det i förkortad version  och i kronologisk ordning…

Första skörden: jag tog upp de tre första potatisplantornaför att se om ngt hade hänt där nere i jorden. Blomningen är överstånden och detta fanns därunder. Gav faktiskt bort den första lilla skörden åt Svärmor och Svärfar och de blev så hjärtansglada så jag blev nästan lite rörd… över nypotatis!

Hipp. Hipp hurra!: Nu är jag ett år äldre och firad igen. Till 45 årsdagen fick jag mina första progeressiva  linser i glasögonbågarna. Ni som läser min blogg vet detta och vet hur fantastiskt nöjd jag är över att kunna läsa utan att behöva kisa! Jag fick också denna oerhört vackra blombukett,  favoritdrycken från favokafeet och denna:

Smarrig, eller hur? Grymt söt, men otroligt god om man tog små bitar. En, av döttrarna egenhändigt tillknåpad chokladtårta med Baileys i! Oj, nästan för god! Jag älskar denna likör, men kan inte avnjuta mycket av den åt gången. Då hamnar mamman i huset under köksbordet!

Road trip: Dottern och jag satte oss i bilen på onsdagsmorgonen och styrde kosan österut till grannstaten Wisconsin. Vi åkte 325 km rakt österut och det tog oss, som väntat lite över tre timmar. Dottern hade bestämt träff med sin nya rumskamrat till hösten och flickorna hade bestämt sig för att träffas halvvägs mellan sina respektive hem. Nu blev det en aningen längre för våran del från Tvillingstäderna, men det gick bra det med. Hennes mamma kom också med som körsällskap och hon visade sig vara precis lika trevlig som sin dotter. Vi hade en trevlig stund på en lokal restaurang där vi åt gott och pratade. Sedan bar det iväg i samlad tropp till affären som sålde allt man kan möjligen tänkas behöva i sitt hem. Från köksredskap, köksmaskiner, lakan, handdukar,  you name it. Flickorna planerade nämligen sitt rum som de kommer att ha tillsammans i studentbostaden när de flyttar in i slutet av denna månad. Det underbaraste är ju naturligtvis att de kommer oerhört bra överens redan, har samma smak och stil och pratade och skrattade redan igår som om de skulle ha känt varandra i ett helt liv. Detta bådar ju gott och de båda mammmorna var mer än nöjda åt den fantastiska slumpen som har sammanfört dessa flickor!

Efter  de tre timmarna med rumskamraten och henens mamma, bar det så hemåt igen. Vi styrde  bilen västerut igen och 325 km kördes hem till förorten. Halvvägs hemma tog vi en paus för att sträcka på oss, använda toaletten och äta lite. Här skålade vi i äpplen!

Hem kom vi igen vid 19.30 tiden efter att ha kört över 600 km på en dag! Pust och stön, det var verkligen inte en resa som jag vill göra dagligen, men visst var det roligt för flickorna att få träffa varandra!

Dagens mest skrämmande skråmor: Sonen ringde mig vid 07.40 från lågstadieskolan därifrån han tar bussen till sitt dagsläger. Han lät lugn och saklig, men berättade att han hade varit i en trafikolycka tio minuter tidigare! En kvinna hade inte sett honom när han korsade vägen och  hade kört på honom då han cyklade över vägen! Han hade inga brutna ben, cykeln var krokig, bromsarna fungerade inte, men det gick faktiskt att cykla på den, så istället för att komma hem, cyklade han vidare till skolan. Sonen var helt säker på att han ville fortsätta med bussen till dagens läger, men det tyckte varken jag eller Maken lät  så klokt.

Maken hoppade genast i bilen och åkte för att hämta hem pojken och cykeln. Då Sonen såg sin pappa tio minuter senare brast alla fördämningar och han började förstås, storgråta. Det var bara att komma hem och ta det lugnt denna dag. Plåstra och pyssla om honom lite extra.

Kvinnan som hade kört på honom, hade genast stannat bilen och kände sig alldeles förfärad över att hon inte alls sett honom. Gav sin mobilnummer åt Sonen och ville få tag i Maken eller mig så snabbt som möjligt. Olyckor händer, hon menade ju verligen inte att köra på Sonen och hon lämnade ett långt meddelande på min mobil, medan jag pratade med huvudledaren på lägret efter att Sonen kommit hem och vi hade plåstrat om honom.

Imorgon åker han tillbaka till sitt läger och det skall säkert gå bra. Det hela kunde ha gått så mycket värre och i och med att han hade cykelhjälmen på sig, kom han undan med huvudvärk, skråmor i ansiktet och ett skrubbat knä!

Och förresten, nämnde jag att den här mamman kör honom till bussen imorgon?!

Skrattar bäst som skrattar sist

I gårdagens inlägg berättade jag om hur roligt Maken hade då jag köpte billiga läsglasögon åt mig i väntan på mina nya glasögon som lär skall komma om en vecka eller så. Jag hittade dessa billiga läsglasögon på mataffären där jag vanligtvis handlar, men vad spelar detta för roll? De fungerar precis som jag vill att de skall fungera- jag kan nämligen läsa utan svårigheter igen!

Idag behövde jag åka tillbaka till ovan nämnda mataffär för att inhandla några småsaker och gissa vad…? Jo, jag inhandlade ett par billiga läsglasögon åt Maken också!

Han har redan glasögon med progressiva linser, men provade mina billiga läsglasögon igår kväll och tyckte de var riktigt bra att ha när man enbart skall sitta vid datorn! Sagt och gjort, nu sitter vi här båda på rad med varsitt billigt par läsglasögon på näsan. Det här livet kan allt  te sig lite lustigt ibland…! 😉😂

Hunbekymmer

Äntligen börjar det vända! Veckan har gått i orons tecken över Lilly hunden vår som varit rätt  illa däran. Det började tidigare i veckan med att hon slutade äta. Ville inte ha varken frukost eller middag. Snusade lite i maten, såg på mig med ledsna ögon och svansen mellan benen. Lilly ä normalt en glad hund, den jättelika svansen viftar alltid fram och tillbaka, så när denna svans bara står stilla, då visste vi att ngt inte var som det skulle.

Hon fortsatte matvägra i en och en halv dag, men drack fotfarande.Vi höll ett öga på hene… Ssedan slutade hon dricka och började kasta up och avföringen var lös. Det var när jag torkade upp uppkastningen som jag märkte blodfläckarna! Bevare oss väl! Detta såg allvarligare ut än vi först hade trott. Också i avföringen fanns det blod. Sagt och gjort, detta verkade värre än vi hade trott, så igår, fredag, tog Maken Lilly hunden till veterinären.

Eftersom vi hade årskontrollen strax före påsk, och allt var normalt då, var det lätt för veterinären att jämföra Lilly med hur hon såg ut då och hur hon såg ut  nu under detta besök. Hängig, stora, ledsna ögon och rätt uttorkade läppar. Hon såg helt enkelt inte frisk och kry ut.

Efter undersökning och blodprover och diskussion med Maken, konstaterades det att Lilly inte var så illa däran som vi första hade trott när vi såg blodfläckarna. Hon har darabbats av maginfluensa och borde bli helt återställd inom några dagar. Alla blodprov var normala för en hund i hennes ålder och nu är det en diet på kokt ris och grynost som gäller!

Igår kväll fick hon lite konserverad kyckling blandat med kokt ris och det gick ner och hölls nere! Mediciner  för att lugna ner hennes  oroliga mage hade också blivit utskriva och Maken gav henne dessa.

Idag, lördag, fick hon mera ris och grynost till frukost och snart skall hon få lite mera ris till lunch. Lite åt gången. Hon sover mest hela tiden, men då hon är vaken, ser hon mycket piggare ut och den där svansen har börjat vifta igen! Några dagar till gissar jag och sedan borde vi har vår glada Lilly tillbaka igen!

Och den där räkningen från veterinären då? Hujedamig! Den skall vi inte ens tala om…!

 

Vattkoppor och vaccinerad

Nerbäddad i dubbelsängen. Hemma från skolan pga smittorisken. Jo visserligen. Särkilt sjuk? Nej, verkligen inte! Prickarna syns inte på den här bilden, för de håller sig snällt på magen och bröstet. Feber? Inte det minsta! Trött och sur? Nej, inte det heller.

Hon kanske insjuknade i vattkoppor, men ngt typiskt fall är  hon verklgien inte eftersom hon är vaccinerad och det märkts ju helt klart! Hon HAR vattkoppor, och ja, de kliar hela tiden och hon är väldans duktig på att lämna dem ifred, men är hon sjuk annars. nej, inte alls. Viruset försöker så hjärtligt att göra henne värre, men då kommer antikropparna och säger emot på skarpen och de senaste prickarna som har försökt utvecklas är små och syns knappt jämfört med de fösta hon fick.

Vi håller tummarna att det blir skola på måndagen innan vårlovet tar vid på torsdagen… Det ser lovande ut….