Frustrerande förberedelser

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Illa berörd

Måste snabbt skriva av mig. Vi har just kommit hem från Lillasysters harplektion i Downtown Minneapolis. Själva lektionen var som vanligt intressant att lyssna till ( föräldrarna sitter med under lektionen och gör anteckningar.), det var färden dit som gjorde ett intryck.

Inne i Minneapolis finns en gata som heter Hennepin Avenue. Det är en av huvudgatorna i staden. På denna huvudgata vittnade vi ett slagsmål ikväll. Eller egentligen kanske inte ett slagsmål, mera som ren och skär misshandel.

Ett gäng ungdomar befann sig på sidan av gatan på trottoaren och sparkade  och slog en  ( ung) kvinna i huvudet. Kvinnan låg på trottoaren och försökte skydda sig med händerna.

Jag körde och hann liksom inte reagera när Lillasyster sade åt mig. Jo, jag reagerade på det sättet att jag tittade snabbt ditåt, men hade jag tänkt mig för skulle jag ha gett henne mobilen och bett henne ringa nödnumret.

Tyvärr gjorde jag inte det, det är ju inte varje dag man ser sådana scener utspela sig ( tack och lov!), plus att jag satt bakom ratten och kunde inte titta ditåt hur länge som helst, men några minuter senare då vi var på väg in till musikinstitutet hörde vi sirener.

Lillsyster påpekade genast att hon hoppades att de sirenerna var på väg till trottoaren där vi hade vittnat den hemska scenen, men helt säkert kan vi ju inte veta. Vi behövde parkera och gå in till hennes musiklektion, men seneftermiddagen var verkligen inte densamma efter att vi vittnat detta…

Och så kom den…

… värmen! Både igår, tisdag och idag onsdag har det varit riktigt varmt. Nästan så man glömmer mellan årstiderna hur varmt och skönt det faktiskt  nog kan bli i maj här på dessa breddgrader i Mellanvästern.  Solen blev nästan het där ute på skolgården på jobbet idag och vi tog med vatten dit ut så att vi kunde ‘vattna barnen’ så att säga, så att de inte helt skulle torka bort.

Fast det där med trettio grader som väder-förstå-sig-påarna hade utlovat tidigare i veckan, får vi nog vänta på lite längre. Nu har prognosen helt slagit om och mycket svalare väder skall vi få igen med början på fredagen. Så till den milda grad svalare att vi lägger bort kortbyxorna och sandalerna och tar fram långbyxor, strumpor och skor igen!

Ja, ja, man får bara vara glad och tacksam för dessa tre varmare dagar. Tids nog lär vi skall få sommar och riktigt, hederlig Minnesota hetta, men kanske inte riktigt ännu. ( och om sanningen skall fram så kan jag nog lugnt avstå från den där hetaste hettan faktiskt. Det är bara märkligt att vi knappt ens haft varmare dagar ännu…)

 

Återbesök av Herr Vinter…

… nåja kanske inte riktigt återbesök  denna åttonde maj, men nog kändes det kallt då vinden ven hela dagen, regnet piskade mot fönstren och det blev inte ens fem grader varmt idag.

Nu är det kväller och väderappen på mobilen meddelade vänligt, men bestämt att jovisst skall det regna och snöa  resten av kvällen och natten om vart annat och att vi troligtvis vaknar till ett vitt lager på marken tidigt imorgon bitti.

Jodå, kära läsare. vill bara påminna er om att Minnesota ligger på samma breddgrad som ITALIEN!

Dock återkommer Fröken Vår redan imorgon på eftermiddagen och tänkte belöna oss med runt tio grader, vilket borde jaga bort Herr Vinter och hans snövita täcke rätt så snabbt skulle jag tro.

 

Annual review

Ja, idag hade jag då det där årliga mötet med chefen. Vet inte om ni har dessa där hemma, men här skall man ha ett årigt möte med sin chef då det gås igeom hur det går för en på jobbet, hur du trivs, vad som behöver förbättras etc.

För några veckor sedan hade vi alla fått ett formulär där vi skulle betygsättta oss själva  inom elva olika områden. Vitsorden gick från 1 till 5, med nummer 1 som sämsta betyg och nummer 5 som bästa betyg.

Det var inga lätta frågor precis och det tog mig en bra timme att gå igenom allt. Dessa formulär var nya för oss alla detta skolår.

Det är verkligen svårt att betygsätta sig själv, men jag fick det gjort och hade formuläret med mig till jobbet idag.

Lite nervös var jag nog, men som tidigare år, var detta inget att vara nervös för.

Jag kanske har nämnt förut att jag jobbar för och med världens bästa chef? Glad , positiv och trevlig!

När jag gav mig själv vitsord för de olika kategorierna, hade jag gett mig mest treor. Chefen däremot gav mig mest fyror!

Efter genomgången av formuläret läste hon upp en liten motivering åt mig som handlade om mig på jobbet och också vad hon mest upskattar hos mig.

Och, ja, visst har jag blivit mera amerikansk av mig, konstigt vore det ju annars, men då ngn sitter och läser vackra saker om mig och vad hon tycker jag gör bra och hur jag förbättrar miljön på jobbet bland barn och arbetskamrater, blir jag finländsk och grymt generad och blyg!

Visit är det roligt att vara uppskattad, men säg inget, eller hur?! Vi finländare är oftast inte bra på sådant!

Dock är det ju roligt att Chefen tyckte att det går så bra för mig på jobbet och jag får väl bara tacka och ta emot antar  jag då…

När mörkret har sänkt sig…

… tänder jag gärna levande ljus. Så också denna helt vanliga onsdagskväll. Det som är lite annorlunda ikväll är att jag faktiskt sitter ute på verandan och myser. Det är ännu tillräckligt varmt denna kväll vid 21 tiden att det går att sitta här ute.

Jag trodde verkligen inte  att kvicksilvret skulle uppnå de utlovade 23 graderna eftersom molnen envisades med att hopa sig och täcka solen sgs helahalva eftermiddagen, men vid middagstid ikväll blev det hur soligt som helst och då steg temperaturen också.

Det finns egentligen inte så mycket att orda om ikväll. En helt vanlig onsdag går nu mot sitt slut och snart är det dags att knyta sig och invänta torsdagen i sovläge.

Vårvärmen lär skall fortsätta imorgon med, om än ngt svalare än idag. Härligt, härligt!

God natt, god natt från den andra sidan Potten!

Alltså matte, menar du allvar?!

Så här stod de strax innanför garagedörren efter att jag  kommit  hem i eftermiddags från jobbet. Vad har du nu ställt till med matte?, liksom. I april? Snö?

Jodå, snöstormen är över hela staten nu  och det tog Sonen och mig över timmen att komma till hans baslektion. En resa på 24 km som normalt tar oss en halv timme på motorvägen. Idag  blev det alltså det dubbla och såldes kom vi fram 25 minuter för sent. De extra tio minuterna som jag hade planerat in visade sig vara långt ifrån tillräckligt!

Tack och lov ringde Sonen åt sin lärare medan jag körde oss i snigelfart framåt och berättade att vi skulle bli rejält försenade.  Då vi äntligen kom fram, var läget lugnt och vi kunde framföra våra ursäkter och lektionen kunde börja.

Nu är det sängdags och vindarna viner ute och snön vräker ner. Hela staten ligger under en ‘Winter storm warning’ och vi bara väntar på att få höra om barnen har skola imorgon som normalt eller om det bli ännu en ledig dag pga av vintriga förhållanden….

Lite senare var hundararna mer än nöjda över att vara ute i det vita igen.