En alldeles egen kudde!

Titta så glad hon blev! Lilly hunden vår! Dottern, eller i hennes fall LillMatte sydde en alldeles egen kudde åt Lilly ikväll eftersom hennes (hund) lillasyster Fiona har tagit den som Lilly  hade och absolut vägrar ge den tillbaka! Så, Llill Matte tog tag i saken och sydde en kudde åt Lilly, som vaktade den som en hök den första halvtimmen. Vägrade att stiga upp och vägrade att flytta på sig då Fiona kom för att snusa lite och ville ha kudden.

-Nu du, lilla besvärliga hundsyster, nu är det MIN tur att njuta av denna kudde. Du kanske får prova senare…, tycktes Lilly säga åt henne…

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

Mysfaktor på maxnivå!

Jodå, vi lever nog här på andra sidan Potten och har firat jul  också med allt vad detta innebär. Bloggen har lidit ett tag, tror inte jag kommit mig för att blogga på en vecka eller mer, men nu så…! Tack ni alla som tittat in i alla fall för att se  om det finns ngt läsvärt här på denna sida. Skall försöka åtgärda detta nu….

I fredags packade vi in hela familjen, samt båda hundarna, en del packning, provianter och styrde kosan 240 km österut till den nya stugan/villan i grannstaten Wisconsin. Projekt: familjetid tillsammans!

Dottern är hemma på jullov från universitetet och fick se den nya, villan/stugan för första gången. Det blev schack matt med brorsan direkt!

Hundarna var inte så säkra på allt det nya. Höll  sig nära sin människoflock sgs hela tiden.

Två veckor tidigare, då Maken flyttade Sonens säng, inhandlade han en mysig ljusstake till villan/stugan från den skandinaviske butiken/gåvoaffären. Den lyste trevligt och jullaktigt i köksfönstret under hela helgens vistelse.

Maken och jag står enade i beslutet att ingen uppkoppling kommer att finnas vid vilan/stugan. Här är det spel, pussel, ngn film och gammaldags familjetid som gäller! Lustigt nog verkar ungdomarna i familjen vara av samma åsikt!

Innan vi åkte gjorde jag pepparkdaksdeg att ta med. Kaveln, formarna och extra mjöl fick också nerpackas och på lördagseftermiddagen blev det till att baka pepparkakor! Fort gick det med tre duktiga bagare och snart hade vi en hel hög med pepparkakor och hela villan/stugan fylldes av ljuvlig pepparkaksdoft!

Trots minusgraderna på lördagskvällen tände vi en brasa utomhus. Grannarna, som bor där året om, tyckte säkert att stadsfolket var en aning galna då vi stod runt brasan i mörkret och huttrade innan den gav ifrån sig ordentlig värme!

På söndagen efter intagen lunch, åkte så stadsfamiljen  med peparkakorna i bagaget hemåt igen efter en trevlig helg. Nu var det dags att fira jul på hemmaplan…

 

Hundbus

Idag på eftermiddagen tog jag en svängom med dammsugaren. Eller, rättare sagt, jag försökte ta mig en svängom med dammsugaren när två helivilda hundar gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för mig…

Kudden som revs sönder och spred vit, fluffig fyllning över hela vardagsrummet, hörde till hundarna, så ingen skada skedd helt enkelt. Jag har alltid använt mig av en liten plastlåda för hundarnas leksaker och alltid plockat ihop dem och lagt dem tillbaka i denna låda, så att de skall veta att sakerna i denna låda är deras. Denna stora , rosa kudde hade varit tuggmaterial i några dagar nu.

Idag på eftermiddagen tyckte Lilly ( den vita, större hunden) att hon skulle busa med lilla Fiona. Det är sällan Lilly tar initiativet. Hon är mycket äldre än Fiona, klokare och lugnare, men idag skulle det busas.

Det stod så härliga till, att jag helt enkelt stängde av dammsugaren och upphörde att städa en stund, så att jag kunde iakttaga detta bus! Jag hoppas det syns på bilderna hur roligt hundarna hade!

Flo(rence)

Hon flyttade in igår, karlarnas nya kvinna. Hon är otroligt vacker, och rör sig snabbt och smidigt igenom sitt nya hem. Hon är tystlåten, verkligen, blyg och trivs med att leka svårfångad. Nåja, lek och lek, hon är verkligen  svårfångad.

Karlarna hos oss är överförtjusta, flickorna likaså. Alla utom mamman…

Men inflyttad är hon med allt vad detta innebär och stanna kommer hon också att göra, helt klart. Hon har redan, efter endast lite över ett dygn, gjort sig hemmastadd. Det är bara för mamman i huset att inte visa sig avundsjuk på minsta lilla vis och gilla läget.

Låt mig presentera er för henne…

 

Efter kvällspromenad i hettan…

… blev det en skål med iskallt vatten för trötta, flämtande hundar och sedan, som pricket över i:et, varsin skål med hundglass! Jo, i detta möjligheternas land säljs ngt som faktiskt kallas hundglass! Egentligen är detta inte alls som det som vi kallar för glass, utan det är egentligen frusna vitaminer bra för hundar, smaksatta med, i detta fallet, jordnötssmör. Men det var kallt, och gott och eftersom den evinnerliga luftfuktigheten vägrar gå ner, så tog Lillasyster och jag hundarna på kvällspromenad kl.19.45  på kvällen. Solen stod lågt på himlen och skulle snart till att börja gå ner bakom grannhusen, men trots detta var luften ännu kvav och full med tropisk fuktighet.

Vi var alla rejält trötta och svettiga efter den två och en halv km långa promenaden. Efter att vi hade sett till att hundarna var omskötta, blev det till att ta en iskall dusch för att ngt så när känna sig som människa igen.

Om vi nu kunde få in lite torrare vindar norrifrån… Please Canada?

Ett riktigt smörgåsbord…

Ni som följer mina skriverier, kommer kanske ihåg att Maken, på min begäran, hängde upp ett fågelbräde i våras?

Sedan dess har vi lagt till ett till sådant, med tistelfrön för den nordamerikanska guldfinken, som har visat sig omåttligt populärt! ( till höger på fotot)

Bilden ovan tog Maken förra helgen när jag just hade fyllt på fågelbrädet ( igen!) och sparvarna lät sig väl smaka…!