Illa berörd

Måste snabbt skriva av mig. Vi har just kommit hem från Lillasysters harplektion i Downtown Minneapolis. Själva lektionen var som vanligt intressant att lyssna till ( föräldrarna sitter med under lektionen och gör anteckningar.), det var färden dit som gjorde ett intryck.

Inne i Minneapolis finns en gata som heter Hennepin Avenue. Det är en av huvudgatorna i staden. På denna huvudgata vittnade vi ett slagsmål ikväll. Eller egentligen kanske inte ett slagsmål, mera som ren och skär misshandel.

Ett gäng ungdomar befann sig på sidan av gatan på trottoaren och sparkade  och slog en  ( ung) kvinna i huvudet. Kvinnan låg på trottoaren och försökte skydda sig med händerna.

Jag körde och hann liksom inte reagera när Lillasyster sade åt mig. Jo, jag reagerade på det sättet att jag tittade snabbt ditåt, men hade jag tänkt mig för skulle jag ha gett henne mobilen och bett henne ringa nödnumret.

Tyvärr gjorde jag inte det, det är ju inte varje dag man ser sådana scener utspela sig ( tack och lov!), plus att jag satt bakom ratten och kunde inte titta ditåt hur länge som helst, men några minuter senare då vi var på väg in till musikinstitutet hörde vi sirener.

Lillsyster påpekade genast att hon hoppades att de sirenerna var på väg till trottoaren där vi hade vittnat den hemska scenen, men helt säkert kan vi ju inte veta. Vi behövde parkera och gå in till hennes musiklektion, men seneftermiddagen var verkligen inte densamma efter att vi vittnat detta…

En tuff brud i lyxförpackning?

Hon har endast varit hemma från studierna i  just över en vecka, men har redan de första fem dagarna på sommarjobbet under bältet. Och vilket sommarjobb sedan! Hon ville göra ngt lite annorlunda, gärna relaterat till studierna och det verkar det  någrlunda bli.

Eller vad sägs om detta;

Detta var igår. Hon hade ‘ball field duty’ och plogade/räfsade bobollsplanerna runtom i förorten där hon jobbar.

Den här första veckan har hon klippt mycket gräs med en stor gräsklippare, men idag lördag har det varit riktigt kyligt, regnigt, ruggigt och kallt och inget bra väder för varken maskiner eller människor att åka runt och klippa gräs, så istället fick hon bl.a  lära sig att:

Köra traktor och använda grävskopa i grustaget.

Kolla utrustningen för att se att allt är i skick.

Gissa om den bil-och maksintokiga brorsan är avundsjuk över Syrrans nya sommarjobb? Alltså det är ju helt enkelt inte rättvist att Syrran är myndig och får denna fantastiska erfarenhet och utbildning eller hur?

Nu vill Sonen ansöka också, men som sagt, föräldrarna i huset är inte så säkra på att han får anställning eftersom han inget körkort har ännu och inte har åldern inne heller. Han får nog snällt vänta några år gissar jag…

Under tiden får Dottern njuta av en ledig söndag och en ledig måndag och sedan tillbaka till det nya sommarjobbet. Gissar nog att det blir ngn uppdatering här under de fortsatta vår-och sommarveckorna, so stay tuned….

 

Ny import!

Som sig bör var jag en sväng til mataffären här på eftermiddagen. Det är måndagsledigt som vanligt och en del förnödenheter behövde inhandlas. För en gångs skulle var listan inte lång, så jag åkte till en nyare mataffär här lite närmare i grannförorten. Den öppnade faktiskt redan för ett år sedan, men eftersom utbudet är digert med olika mataffärer här runtomkring, hade jag inte åkt dit igen och ångrade detta lite nu.

Jag hade helt enkelt glömt bort hur trevlig denna affär är och vilket fint utbud med mat och varor det erbjuds.

Döm om min häpnad när jag såg detta:

Det är alltså smör, eller bredbart smör gjort i Finland! Importerat ända hit till Mellanvästern! Det låter ju nog lite oklokt faktiskt, men för USD 1.99 var det inte dyrare än den  motsvarande amerikanska produkt som jag vanligen köper, så det skall bli intressant att jämföra smaken. Att se hur salt det är.

Ni som är hemmaboende har ju säkert hört att den finländska maten är ordentligt salt, men kanse inte upplevt det på samma sätt eftersom ni är så vana med detta.

Numera märker jag det betydligt när jag är hemma på besök. Den finländska maten är väldigt salt när den jämförs med den amerikanska och jag använder väldigt  lite salt då jag kokar mat. Någt som amerikanerna dock är mycket bättre på än salt, är sött! Socker är den stora kryddan här på andra sidan Potten och jag måste säga att inom detta klår amerikanerna finländarna med hästlängder!

På tal om mat, bäst jag tänder grillen och lägger igång kvällens matlagning!

En späckad söndag

Lördagens lugn utbyttes mot en söndag som var fullspäckad med program från tidiga morgonen till nästan sena kvällen. Jag var tacksam över att vädret var kyligare idag och att solen valde ett gömma sig rätt ofta bakom molnen medan en kylig vind svepte förbi. Det fanns liksom inge tid att slöa i solstolar i dag, men eftersom inte vädret bjöd till denna aktivitet heller, var det ingen skada skedd.

Sonen, tillsammans med skolkompisaran i teaterklubben gav sin sista föreställning av pjäsen Failure igår kväll och idag, söndag skulle alla eleverna infinna sig vid skolan för ‘strike’. Och nej, de gick inte runt med plakat och bad att få mera publik till sina föreställningar. Strike heter det när alla kulisser rivs ner och scenen återställs till sitt ursprungliga jag. Normalt tar denna aktivitet sgs hela dagen, men idag blev ungdomarna klara på rekordtid och strax efter att jag och Lillasyster kom hem från förmiddagens gudstjänst, behövde Sonen hämtas från skolan pga att ungdomarna var klara. Detta kändes bra  eftersom han var borta hela dagen igår, från kl.11 till midnatt, då jag hämtade honom från efterfesten!

På eftermiddagen styrde Lillasyster och jag kosan in till Minneapolis och en till harplektion. Hon har hela tre stycken den här veckan pga vårens harpkonsert om två veckor.

Vi kom hem strax före middagstid och en liten stund efter det kom en viss make hem från stugan och överraskade oss! Han hade tillbringat helgen i norra Wisconsin för lite lugn och ro och hade tänkt stanna till tisdagen! Han tyckte att han hade fått tillräckligt med tid i lugnet i urskogen och vände kosan hemåt tidigare än planerat. Inte oss emot!

Nu är det söndagkväll och nästan dags att krypa ner mellan lakanen. En till jobb och arbetsvecka kommer emot….

Världens sämsta mamma?

För ett par veckor sedan bad Dottern om att få en födelsedagstårta levererad när hon fyllde år den 29.4. Dessa  kan alltså beställas på förhand från kafterian på skolan där hon normalt intar sina måltider. Mamman lovade dyrt och heligt att detta skulle ske och Dottern var nöjd och glad. Tårta skulle hon få!

Mamman hade detta med tårtan i bakhuvudet hela förra veckan, men kom inte riktigt till skott att beställa denna tårta, förrän på fredagseftermiddagen och födelsedagen var som bekant i måndags.

Inga problem, täntke mamman och loggade in till skolans nätsida. Hittade glad i hågen den önskade tårtan och skulle till att beställa. Läste igenom instruktionerna och valmöjligheterna först och stannade upp när hon läste följande:

’please reserve three busniess days for delivery of your custom ordered cake.’ 

Say WHAT?????

De behövde och ville ha tre veckodagar på sig för att få tårtan klar, trots att kafeterian med tillhörande bageri är öppen hela helgen?!

Nästan kallsvettig messade jag Dottern och hon skrattade gott när jag förfärat påstod att jag var världens absolut sämsta mamma!

Tårtan blev i alla fall beställd och den levererades idag, osndag, två dagar EFTER hennes 19 årsdag. Enligt hennes  utsago är den utsökt god och eftersom hon inte kan äta en hel tårta själv, tänkte hon dela med kompisar.

Tur att jag har en sådan fantastisk Dotter som inser att mamman inte är mera än bara människa…! 😉

Bucky Badger, skolans maskot som är en grävling, pryder tårtan.

På väg in till Minneapolis

Lillasyster tog fotot på torsdagseftermiddagen då vi närmade oss centrum i Minneapolis, på väg till musikinistutet där hon tar lektioner i harpa en till två ggr i veckan, beroende på vilken vecka det råkar vara.

Tvillingstäderna, Minnepaolis och St.Paul med förorter har runt tre miljoner invånare, men själva Minneapolis är ungefär lika stort som Helsingfors, med ca.300 000 invånare.

Vi bor runt 20 km utanför storstadvismlet och det är vi mycket nöjda med. Dock när det skall köras in till Minneapolis på en torsdagseftermiddag mitt under rustningstid, känns det mycket längre. Resan in till musikinstitutet tog runt 40 minuter igår och lika länge tog det hem igen. Beroende på vilken motorväg vi tar har att göra med  trafiken förstås, men också den speciella filen som är byggd för bilar som har en eller flera passagerare, och i den filen går det ju undan en hel del eftersom de flesta som reser till och från sina arbeten, endast har en förare i bilen. Man kan också betala för att åka i denna fil och beroende på hur mycket trafik det finns så kostar det mera eller mindre.  ( Dock vill jag förtydliga att det INTE kostar att åka i denna fil om man är flera än en i bilen eftersom detta är vad denna fil först var designad och tillagd för.)

Då Maken jobbade Downtown vid sjukhuset HCMC ( Hennepin County Medical Center) och behövde åka till och från Minneapolis varje dag, betalade han för ett s.k MN Pass som lades i vindrutan och lästes av speciella kameror. Bara att betala extra via nätet sedan då  pengarna i kontot tog slut.

Eftersom han numera jobbar vid sjukhuset här i Förorten och har mycket kortare arbetsresa, betalar han inte längre  för att använda den speciella filen på motorvägen, som kallas HOV Lane ( High Occupancy  Vehicle) 

Hur som haver, vanligen är det Maken som sköter om allt detta körande till och från harplektioner, men ibland hamnar jag att ta hand om det. Det är egentligen inte ngn svår körning alls, det bara tar länge.

Däremot är harpläraren fenomenal och hon och Lillasyster kommer fantastiskt bra överens och Lillasysters harpkunskaper går framåt i rasande fart. Gissar nog att det blir en hel del körande till musikinstitutet ännu i flera år framöver. Dett musikintresse lär fortsätta och nog är det ju väldigt roligt att ha en harpist i huset. Det är det inte många familjer som kan säga att de har…!

Funderingar kring matlagning och diverse

Under veckorna är det ofta svårt att få måltider ihopknåpade. Detta helt enkelt pga tidsbrist. Ofta skall vi iväg på än den ena aktiviteten, än den andra. Eller egentligen skall ungdomarna iväg på aktiviteter och Maken och jag agerar taxichaufförer.

Jag tycker om att koka mat och bakar gärna också, dock sällan under veckorna.

Jag kanske borde ta tjuren vid hornen och koka flera måltider under helgen, bara att ha att värma upp  under veckorna när livet är mera hektiskt, men jag måste säga att jag inte riktigt hittat motivationen till detta.

Denna stilla vecka har det varit en aning lugnare här på hemmafronten också och jag har faktiskt kokat mat både i tisdags och denna skärtorsdagskväll.

I tisdags blev det en svampsås på portabella svampar. Ett recept som jag använt länge och som faktiskt var den äldsta Dotterns favoritrecept då hon var kring ett årsåldern! Receptet är enkelt och vid det här laget har jag förstås lagt till och tagit bort lite från origiinalreceptet för att få såsen precis som den här familjen tycker om den.

På bilden ovan syns den röda löken som steks i lite olivolja med svamparna tills både löken och svampar är möra och svamparna har gett ifrån sig en hel del vätska.

Efter att svampar och lök är möra, lägger jag till lite vetemjöl, salt, peppar, ketchup och köttbuljong. Låter allting sjuda upp och tjockna och koka i ca. 10 minuter, medan jag kokar äggnudlar i en separat kastrull. Till allra sist tar jag av såsen från värmen och lägger till några klickar gräddfil ( som är det vita som syns på bilden ovan.)  och rör om ordentligt. Voilà! Denna svampsås passar utmärkt över kokta äggnudlar med en enkel sallad till. Smaklig måltid!

Denna skärtorsdag blev det en resa  tillbaka till hemlandsrötterna i och med att jag bestämde mig för att koka ordentlig mat. Denna ordentliga mat bestod av potatisgratäng och köttbullar. Och inga Ikea sådana naturligtvis, utan egna hemgjorda sådana.

Jag prövade ngt nytt ikväll och lade ett extra lager med riven ost mitt i gratängen och det uppskattades av den hungriga familjen. Istället för att använda grädde, lägger jag till 2 dl. Mjölk. Lök,salt och peppar skall också in bland den skivade potatisen förstås.  Brysselkålen var frusen, inte färsk, men tillredd direkt ur frysen med lite olivolja, salt och peppar. Sedan in i ugnen på 20 min. Enkelt och gott och eftersom alla uppskattar frusna grönsaker tillredda på detta sätt, serverar jag dem rätt ofta så också. Varför ändra ett fungerande koncept liksom…?

Imorgon är det långfredag, men ngn speciell mat för den dagen har jag inte. Kvällen är späckad med allt  möjligt, förutom kyrkobesök, vilket grämer mig en aning. Dock uppmärksammas inte Långfredagen annat än i kyrkorna här, Skolorna har öppet, alla affärer, posten, bankerna etc. är öppna, så det känns verkligen inte som ngn Långfredag.

På kvällen kommer en hemvändande Dotter till (den korta) påskhelgen, så istället för att åka på ngn gudstjänst blir det att hämta hem henne från busshållplatsen istället. Det blir en väldigt annorlunda påskhelg i år….