Hallå där ute i cyberrymden! Var är mitt inlägg?!

Igår på fredagskvällen skrev jag ett långt inlägg om vår trevliga kväll på den italienska restaurangen. Vad vi alla hade beställt ,ätit och tyckt om vår mat. Då jag laddade upp fotona som jag tagit, hade de en underlig färg och jag var inte säker på vad som hade gått fel. Så jag suddade ut bilderna och laddade ner dem igen, med samma resultat.

Jaha, tänkte jag då och fortsatte skriva och tänkte att jag publicerar inlägget och så kanske allt korrigerar sig själv.

Icke. Jag publicerade  och väntade, men inget klartecken kom från datorn att inlägget hade gått igenom och publicerats. Jag tänkte att det nog var kö till WordPress ute i cyberrymden och att inlägget skulle nog vara publicerat då jag steg upp idag på lördagen.

Nej, ingen sådan tur hade jag heller, och fortfarande har inte detta inlägg kommit in, så det måste ha försvunnit någonstans ute i etern, för på min sida finns det inte.

Hur som haver, hade vi en trevlig fredagskväll på restaurangen och åt och drack gott.

Ovan min senapsprydda lax serverad över tunn spaghetti med tomater, basilika och spenat. Jo jag vet, senap på fisk är inte ngt som vi är vana med i Norden, men det fungerade faktiskt riktigt utmärkt. Det var fransk senap som användes, inte  Turun sinappia!

Flickorna, med snäsorna i sina nyinköpta böcker, väntade tålmodigt på efterrätt. Eftersom det var Svärfar som bjöd, tyckte han att vi skulle, denna fredag till ära, beställa efterrätt.

Maken och jag delade denna. En bit tiramisu tårta. Ordentligt med kaffesmak, vilket jag faktiskt tyckte var ritkigt gott, trots att jag inte normalt dricker kaffe.

Nu är det lördagseftermiddag. Solen försöker stråla från en rätt molntäckt himmel och vindarna är fortfarande ovanligt svala för augusti.

En skön lördag har det varit med väldigt lite måsten. Maken har en hel del administrativt på gång med jobbet, trots att han är ledig denna helg, så jag har inte sett mycket av honom alls.

Tvätten snurrar på som vilken lördag som helst och ungdomarna pysslar med sitt.

Hoppas din lördag/helg också är precis som du vill ha den!

En oas i grannförorten

Summer start for strings heter det lilla musikläger som Lillasyster deltar i den här veckan. Om två veckor börjar skolorna här i det skoldistrikt som vi bor i och Lillasyster börjar spela altfiol i mellanskolans stråkorkester. Hon är nybörjare och har har alltså aldrig spelat detta instrument förut.

Tidigare i sommar fick vi tag på en hyrd altfiol till att börja med och den här veckan har hon då börjat lära sig lite om detta nya instrument.

Medan Lillasyster befann sig på läger, som faktiskt är  en  45 minuters lektion per dag, åkte jag på upptäcksfärd runt lågstadieskolan där  lektionerna hålls.

Jag hittade en alldeles fantastisk oas. En vacker park med grönområden inte långt från skolan och satte mig ner på en bänk med medhavd bok. Hade jag haft bätttre skor på fötterna hade jag tagit en ordentlig promenad, men i sandaler tycker inte mina fötter om att promenera långa sträckor, så efter att jag hade gått omkring en stund för att se mig omkring och fota lite, satte jag mig ner på bänken och läste.

En bro som leder över den lilla bäcken och vandringsleden eller stigen som fortsätter på andra sidan.

Den lilla bäcken som går under bron.

Det blev en skön halvtimme där på bänken med min nya bok. Solen sken och det var ännu inte över tjugo grader och luftfuktigheten var låg. En perfekt förmiddag att njuta av en god bok och vacker natur.

Och vad läser jag nu då? Jodå, den där Kära Kusinen  bosatt i Sverige ni vet, hon har presenterat mig för dne brittiske författaren Jenny Colgan och för några veckor sedan hemma i Jakobstad utökade jag boksortimentet som jag har av henne:

Boke till vänster fick jag av henne till julklapp och den har jag fortfarande inte läst och boken till höger köpte jag alltså för några veckor sedan, vilken kommer före den som Käre Kusin Vitamin gav mig. Så, idag där på bänken fortsatte jag på boken till höger. Jag är endast femtio sidor in ännu och skall börja på det femte kapitlet, så ännu kan jag inte ge ngn full recension, men den kommer väl så småningom….

Sjuttiotalstapeter!

Ja, det blev lite så, tycker ni inte? Jag satt nämligen och målade en stund både nu på kvällen och idag på eftermiddagen, och efter att jag  blev färdig med näckrosorna ovan tyckte jag att de började se ut som tapeter från 70 talet!

Fast visst var det skönt att sitta och måla igen! Jag brukade faktiskt sitta och måla lite nu som då för några år sedan.Speciellt då Lillasyster var yngre. Vi hade en bok att färglägga i  på bordet mellan oss och hon tog den ena sidan och jag den andra och det var hur kul som helst!

Nu är hon 11 år och stor och vill inte sitta och måla med mor sin, så jag gör det ensam istället och det går nog et också, även om det så klart hade varit roligare om hon varit med….

Båda flickorna har städat ut en massa grejer och kläder ur sina rum i sommar och denna lilla bok med bilder att färglägga i hittades helt oanvänd. Istället för att lägga den i ngn hög till loppis, tog jag över den och nu har jag fått sköna stunder med färgpennorna idag. Gissar att jag tar och färglägger en stund imorgon också….

Denna blomma var först ut i eftermiddags….

Fynd på den skandinaviska gåvobutiken

Finns denna månne för hemma? Det är en ‘cologne spray’ ämnad för både herrar och damer och den kommer från Irland. Namnet Inis betyder ö på irländska och doften skall påminna om havet.

Nåja, nu tycker jag nog att det påståendet är att ta i ändå, men visst doftar den helt underbart. Annars skulle jag väl knappast ha slösat pengar på den…?

Doften är fräsch, mycket mera som än europeisk doft än de sötare, amerikanska dofterna som jag vant mig vid här på andra sidan Potten.

De första 10 åren som bosatt här, köpte jag deodorant hemifrån då jag befann mig på hemmabesök i Jakobstad eftersom den doftade så mycket fräschare än den som tillverkas och säljs här. Fast märket är det samma.

Hur som helst, jag har redan använt min nya ‘parfym’ som jag köpte i den skandinaviska gåvobutiken en bit från stugan, flera gånger. Den doftar verkligen gott och det är ju tur att den går att beställa via nätet när den här första flaskan tar slut….!

Med boken i förmiddagssolen…

… sitter jag och njuter. Några båtar med grannar som håller kastspön glider fram lugnt och tyst på sjön. Vindarna har inte riktigt vaknat ännu, fast klockan nog redan är en bra bit in på lördagsförmiddagen.

Det är alldeles tyst, förutom fåglar som kvittrar och några änder som hälsar på nere vid stranden.

Och titta! En kolibri tittade just till mina petunior! Snabba fåglar är de, så tyvärr hann jag inte få ngn bild.

Maken som jobbade natt mellan torsdagen och fredagen, innan vi körde upp till stugan snusar och sover ännu. Jag stängde dörrarna till vårt sovrum så tyst jag kunde för att inte väcka honom. Jag kan lugnt påpeka att det var jag som satt vid ratten igår, inte en sömnsvulten Make.

Hela lördagsförmiddagen och jag sitter här och andas tystnad och fridfullhet….

Klichéfylld

Denna alltså. Jag har aldrig läst henne förut, men jag tror nog inte det blir några flera böcker av henne. Som ni ser heter författaren ifråga Sheryl Woods och denna lilla bok köpte jag på mataffären i Jakobstad för  just över  en vecka sedan. Det verkade vara skön sommarläsning, men det blev som sagt lite väl mycket klichéer och otroligt långrandiga dialoger om ett och samma hela tiden.

Om det nu råkar finnas ngn som är intresserad efter inledningen till detta inlägg, så handlar boken om ett medelålders par, Bill och Maddie  Townsend  bosatta i småstaden Serenity i delstaten South Carolina på sydöstkusten. Maken har en kärleksaffärer med den 16 år yngre kvinnan Noreen och blir naturligtvis gravid och kräver att Bill skiljer sig från sin hustru som han varit gift med i tjugo år. Skilsmässa blir det och medan denna ligger i förhandlingarna, träffar hustrun, Maddie en karl som heter Cal Maddock. Denna Cal råkar vara bobollstränaren för pojklaget i gymnasiet där parets son går och naturligtvis är denna son, Tyler också stjärnspelaren på laget. Det hettar till mellan Maddie och Cal och i den lilla staden sprider sig ryktena snabbt. Skilsmässan är ännu inte ett faktum…

Samtidigt vill  Maddie och hennes två goda vänner starta ett eget gym. Maddie har, som sig ofta är fallet, varit hemmafru ända sedan de tre barnen kom till världen, men nu vill hon ändra sitt liv och göra karriär.

Kvinnorna öppnar sitt gym och det börjar bra, men som sagt, staden är liten och ryktena går….

Jag avslöjar inte hur boken slutar, nog är den läsvärd tycker jag, åtminstone som ett trevligt tidsfördriv, men imorgon tar jag nog tag i en annan Elin HIdlerbrand bok igen….

Diskussion: plåtpoliser och böter

Igår under middagen med Svärföräldrarna tog Maken upp ämnet fortkörning i Finland och kopplingen mellan  folks löner och böter och huruvida det ens skulle gå att implementera  här i Staterna.

Detta var ngt mycket nytt för Svärföräldrarna och speciellt Svärfar tyckte detta var mycket intressant och samtidigt märkligt.

Han undrade några saker och eftesom jag inte hade svaren, tänkte jag fråga er kära bloggläsare:

– vad händer om en plåpolis fotograferar din BIL som kör för fort, men det är inte DU som kör bilen? Vem får böterna? Jag gissade på bilägaren, men det var ju inte hen som körde bilen….

– hur räknas böterna? Enligt årslönen? Hur stor är procenten?

– Går det att överklaga hos polisen? I så fall, vad händer då?

Någon som vet coh kan ge mig svar, så att jag kan vidarebefordra till Svärfar?

Tack på för hand! 🤔

Mina blomster framför huvudentrén blommar för fullt i den kvava augustiluften….