Vädret levererar… både det ena och det andra….

Vid 13 tiden, just före Sonen och jag skulle iväg till  hans skolan, mörknade det alldeles fruktansvärt ute och snabbt gick det. Vädersirenerna började tjuta och alla mobiler hemma likaså. Ovädret var på väg, och helt förvånade var vi ju inte eftersom den tunga luften hade legat tätt inpå hela förmiddagen.

Just som vi satte oss i bilen, Sonen och jag, började de stora regndropparna falla och han hade nätt och jämnt backat ut från vår gård, då det ösregnade. Vi borde kanse ha väntat några minuter innana vi åkte iväg.

När vi svängde ut på vägen började haglet dala ner över oss och all annan trafik. Stora kulor som föll mot bilen och Sonen körde med tungan rätt i mun och koncerntrerade sig på de gula linjerna mitt på vägen. Det regnade och haglade så tätt att det verkligen var utmanande att hålla sig på vägen.

Till skolan kom vi dock, om än i snigelfart. I sådant oväder vågar man ju verkligen inte köra snabbt!

Efter att Sonen var levererad  till skolan körde jag hem  igen. Nu hade ovädret lugnat ner sig, och körningen var mycket lättare. Lillasyster, som hade varit ensam hemma under ovädret kom genast ut till mig då jag svängde in på uppfarten. Hon hade minsan haft lite obehag av detta  oväder, speciellt eftersom hon var ensam medan det pågick.

Ovan håller hon ett av haglen som föll under den korta, men intensiva stormen.

Hagel ligger utspridda bland buskarna på framsidan av vårt hem.

På kvällen, redan vid 19 tiden, endast 6 h senare efter hagelstormen, ringde det på dörrklockan. Ett företag, som fixar tak  bl.a efter hagelstormar kom på besök. Ville inspektera taket och se om det behövde fixas pga dagens storm. Jaha, här låter man inte gräset gro under fötterna precis, tänkte jag.

Innan klockan var 21 hade ytterligare två företag ringt på samma dörrklocka i samma ärende! Alltså, hur desperata får dessa företag bli egentligen?!

Maken lät faktiskt det sista företaget inspektera vårt tak och efter bara några mintuer klättrade representanten på stegen ner igen och förkunnade för Maken att vi faktiskt inte behövde ngn reparation.

Jaha, detta var ju en stor lättnad eftersom det kostar flera tusen  att få ett tak fixat! Dock var jag däremot aldrig särdeles orolig…

Den vackra kvällsskymningen skvallrade inget om eftermiddagens hagel-och regnstorm….

 

Diverse från stuglivet

Efter just under tre timmar är vi hemma i Förorten och visst är det lyxigt med uppkoppling igen, ingen diskussion om den saken. Förmiddagen i Wisconsin bjöd på ypperligt väder med sol, svala vindar och varm sjö att simma i. Varken Maken eller jag ville komma hem, men ungdomarna ville det och lovat är lovat. Efter lunch på resterna som fanns i kylskåpet efter en veckas stugvistelse, hjälptes alla åt och en timme senare var allting packat och klart. Stugan dammsugen, skräpet omhändertaget. Den kvarvarande maten nerpackad och till och med de två badrummen renskrubbade.

Sedan satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt.

Det blev som sagt en mycket fin vecka, trots en seg början och jag tänkte lägga in några bilder från den nu, när jag, som sagt har uppkoppling igen:

De röda stolarna med tillhörande bord som kom med stugan, behövde verkligen lite TLC ( Tender Loving Care) och Maken och Lillasyster tog hand om den saken. I bilden ovan har stolarna blivit spacklade och tvättade och skall få sitt första lager primärfärg.

Det blev ett vitt undre lager som också skall skydda mot mögel eftersom stolarna står ute året runt.

Bordet står här alldeles färdigmålat. Vilken förändring!


Mycket snyggt blev det och frun i huset är mer än nöjd!

The bald eagle,USAs nationalfågel som har blivit mycket vanligare igen tack vare lyckosamma försök att rädda den, fick vi se flera gånger under veckan. Denna bild tog Maken imorse innan vi styrde kosan hemåt. Den flög upp i en tall högt ovanför våran brygga och satt sedan där länge och tittade sig omkring. Inga vackra fåglar kanske, men majestätiska minsann!

Under de regniga stunderna, som nog var ganska många i alla fall, hann det bli en hel del bakande. Här jobbar Lillasyster med chokladrutor.

Många fina stunder på den nu fungerande båten blev det och så kanske höjdpunkten imorse innan vi styrde kosan hemåt igen:

Maken och jag paddlade ut i kanoten runt tiosnåret på förmiddagen och det blev en alldeles underbar färd. Ingen mobil tog jag med, så det blev inga bilder av den oerhört lugna, vackra lilla ström vi hittade att paddla i, komplett med en hel massa näckrosor. Vi var ute runt en timme och solen gassade ner på oss i skydd från vinden från sjön i strömmen där vi befann oss. Eftersom vi inte hade med ngn karta och inte riktigt visste hur långt in vi kunde paddla innan våra ovana armar skulle bli för trötta, höll vi oss till en timmes tid. Dock visade sig, då vi kom till stugan igen att vi nog båda gärna skulle ha varit ute en bra stund till.

Kort och gott, det blev en helt underbar vecka. Imorgon är det söndag och dagen lär börja med sedvanlig gudstjänst. Det ser jag fram emot!

Sista dagen

Imorgon, lördag bär det av sydvästerut mot Förorten igen. Trots en lite jobbig början på veckan med regn, åska, elavbrott och stillastående båt, blev det en mycket fin vecka.

Vädret har blivit mycket bättre. Maken listade ut vad det var för fel med båten och trädet som föll på elledningen har fortfarande inte tagits bort, men el har vi haft resten av veckan, så det är ju bra.

Mina stadsbarn trivs- riktigt. De älskar vår mysiga stuga och det nya båtlivet. Sjön är inte stor direkt, men ändå tillräckligt stor att det går att vara ute på en härlig körtur. Havet är det ju inte, men så här mitt i landet får man knappast klaga, utan vi tager vad vi haver och njuter av sjön och detta sköna stugliv.

Nästa vecka kommer arbetet emot for Maken och Lillasyster har ett läger i dagarna tre. Sonen har tappat en bit från tandställningen som behöver fixas och den tiden är beställd till nästa vecka. Dottern har galant klarat en vecka hemma utan resten av familjen, men hon börjar se fram emot att ha familjen tillbaka.

Själv har jag en del ärenden att stå i. Långresan hem till Jakobstad hägrar och om en och en halv vecka sätter Lillasyster och jag oss på planet hem.

Om sanningen skall fram ser jag aldrig fram emot den långa resan. Vi tar alltid den lättaste rutten över Potten, men det är sällan vi kommer under resans totala tid, som vanligen är 24 h. Sedan, då vi äntligen möts av leende ansikten och stora kramar på flygfältet, då blir det så mycket roligare!

Innan allt detta skall vi ännu njuta vid stugan i Wisconsin några kvällstimmar till och sova en sista natt innan vi packar ihop våra grejer.

Dock kommer inte stugan att stå tom länge. Redan nästa helg kommer Dotter med God Kompis att spendera helgen här och helgen efter det kommer Maken med Son tillbaka hit i några dagar, medan Lillasyster och mor lever loppan på hemhemmaplan.

Jag som skulle kanske blogga en mellanrapport någongång mitt i veckan har bloggat varje dag. Så kan det gå när skrivlusten inte vill ge med sig, men nu längtar jag efter ett riktigt tangentbord! Mobilen är bra och behändig, mem plottrigt värre!

Vi hörs från Förorten imorgon kära läsare!

Idag flaggar vi….

… med finländsk ‘windsock‘ ( USAs motsvarighet till vimpel) fast det är den fjärde juli och USAs 243e födelsedag! Egentligen borde ju nog USAs flagga vara upphängd eller kanske båda, men en sådan behöver ännu inhandlas till stugan!

Dagen har bjudit på omväxlande väder, men lite åkande med båten hanns med innan regnet var ett faktum och egentligen avlöste det den tjocka, kvava hettan. Revbensspjäll grillades i regnet, tack och lov fick Maken kolen tända trots strilande droppar.

Gott blev det med sallad och bruna bönor till.

Nu har mörkret sänkt sig, barnen tittar på film medan det smäller utomhus av alla fyrverkeripjäser runtom sjön. Så fort barnen ( ungdomarna) är klara med sin film, skall vi gå ut och bidraga till firandet med våra egna smällar och färger.

Happy fourth of July everyone!

En fantastiskt njutbar dag!

Det är  inte lite man hinner med då man vill! Eftesom Maken jobbar imorgon, söndag, är vi redan tillbaka i Förorten   från stugan och det är lördag kväll. Allt som allt var vi borta hemifrån runt 29 timmar, just över ett dygn!

Eftersom vi visste att tiden var knapp var vi uppe redan vid sju tiden imorse. Njöt av den varma solen på verandan och åt ett snabbt morgonmål.

På med kläderna och sedan iväg till det större samhället lie längre bort. Det var en hel del som skulle inhandlas. Som till exempel flytvästar, rep, långa sladdar etc.

Efter allt handlande blev det en snabb lunch på nytt, mysigt favoritställe och sedan fortsatte vi tillbaka till stugan.

Nu skulle båten permiärprovas! Och det var säkert intressant för grannarna att se på när två landkrabbor som Maken och mig skulle lära oss använda detta nya båtgarage. Det tog lite testande hit ch dit, men till slut fick Maken koll på läget och båten nervinschad i vattnet. Vi klättrade ner i den och backade ut. Det gick lite trögt i början, men väldigt snabbt fick Maken koll på läget och motorn och iväg åkte vi!

Efter premiärturen var det annat som behövde göras. Maken åkte på en till tur med båten medan jag städade upp stranden igen. Detta gjorde jag också för tre veckor sedan, men på grund av att vattnet var så lågt den här helgen, hade en hel del vass skjöljts upp på land och behövdes städas upp. Eftersom vår gård också är omgiven av tallar, var stranden igen täckt av en hel massa barr som behövde räfsas upp.

Vid 17 tiden diskade jag de få tallrikar och koppar som vi hade använt och satte dem att torka. Maken stängde fönster och stängde sedan av vattenpumpen och vi låste stugan.Dags att köra hem till Förorten igen.

Försök säga namnet på denna sjö snabbt tre ggr! Restaurangen låg alldeles intill denna sjö.

Efter en fatanstiskt god middag på en ny resturang, Pine Ridge, styrde vi kosan hemåt.

Det finns värre sätt att spendera 29 timmar på och även om vistelsen var kort, sade jag åt Maken:

-Detta gör vi om!

 

 

 

Planering för stugliv!

Hit bär det av i helgen! Till den där nya stugan i Wisconsin! Det handlar nämligen om vårens/sommarens första långhelg och jag har beställt vackert väder och lite över tjugo grader varmt för helgen. Vi får se om Moder Natur levererar…

Memorial Day weekend firas egentligen till minne av alla de som stupat i USAs alla möjlig och omöjliga krig, men eftersom denna helg alltid infaller den sista helgen i maj, har det också blivit tradition att fira denna långhelg som sommarens första.

Det känns verkligen inte som om ngn sommar skulle vara i antågande med den senaste veckans ihärdiga regnande, men enligt väder-förstå-sig-påarna skall det faktiskt vara hyfsat väder både på lördagen och söndagen.

Vare sig det blir bra eller dåligt väder, skall det bli väldigt avkopplande med en liten avstickare i helgen. Hur mycket bloggande det blir av återstår att se. Gissar minimalt.

Men innan helgen skall det jobbas de allra sista dagarna  innan vi stänger vårt lilla dagis för sommaren och nästa vecka är det ledigt som gäller!. Skönt skall det bli och perfekt med lite stugliv att sparka igång denna ledighet med!

Öga för färg och form

Min konstnärliga Dotter, som mitt i alla har blivit hejdunderligt intresserad av blommor och växter fick en uppgift igår av mor och far och tog tag i den direkt. Plantera blommor i krukorna framför och bakom vårt hem och göra det riktigt snyggt. Det borde inte frysa ute nu längre, så här i slutet på maj, även om det endast var kring fem grader över plussträcket imorse då vi steg upp…!

Medan hon, med Maken åkte till blomsterhandeln för att handla blommor, höll jag på med annat och såg inte på så noga vad som pågick efter att de kom hem igen och satte igång med att plantera.

Efter att hon var klar och ville visa mig sina färdigheter kunde jag lugnt konstatera att detta jobb kommer i fortsättningen att tillhöra Dottern med sinne för färg och form!

Eller vad sägs om krukan framför garaget?

Eller den som står på framsidan av vårt hem?

Eller blomlådorna på baksidan av vårt hem?

Eller blomkrukorna på den bakre verandan( under blomlådorna)?

Jag kan plantera, inga problem, men det här med att kombinera rätt och få det att se alldeles fantastiskt snyggt ut, det får jag nog som sagt lämna till Dottern hädanefter!