Färdig med sjukstuga för den här gången

Jodå, hundarna verkar ha repat sig. Så orolig var jag  faktiskt inte, för de fortsatte båda att dricka hela tiden, vilket ju är ett gott tecken, trots att de vägrade äta.

De fick kokt ris blandat med grynost igår kväll och imorse. Något som lär skall vara ypperlig kost för känsliga hundmagar. De smaskade båda i sig igår kväll, men imorse vägrade Lilly äta sin portion och drack lite vatten istället. Hon såg först på maten och sedan på mig, som för att säga:

– Hade du verkligen tänkt att jag skulle äta det där matte?

Däremot smaskade Fiona glatt i sig sin portion och ville ha mer dessutom, men hon fick snällt vara klar. En portion räckte bra till tyckte denna stränga matte.

Vi vet ju inte riktigt vad som orsakat magsjukan, eller om det egentligen inte var ngn magsjuka alls eller kanse det var benen från griskotletterna i lördags, som gjorde att känligsa hundmagar var ur balans.

Maken  åkte i alla fall till djuraffären för att köpa s.k pusselskålar. Dessa skålar skall tvinga hundar att äta långsammare, och på så vis, inte kasta upp ngn timme efter maten, vilket är ngt som Fiona ofta gör.

Han köpte de båda blåa skålarna, men vi har inte bestämt ännu vilken vi skall behålla. Dock gissar jag att de båda kommer att fungera ypperligt för detta ändamål. Jag tror att vi provar imorgon till hundarnas morgonmål. Rapport lär följa…

Hungriga småfåglar och mäktigt besök

De stackars små liven, de har inget att äta! Det lilla som säkert fanns innan snön är nu helt täckt igen och mitt fågelbräde på bakgården har varit extra flitigt besökt sedan snön började falla på onsdagseftermiddagen. I förmiddags gick jag ut för att fylla på åt alla sprarvar och andra småfåglar som flockas och hoppar runt på marken och turas om att få sig en mumsbit genom att stå på pinnarna som sticker ut från fågelbrädet. Det är roligt att se deras iver och man kan nästan se dem tävla om maten och trängseln är stor.

Dammen bakom dem är och förblir öppen och i den finns det en hel del fåglar också. Ett ganska stort gräsandpar simmar omkring rätt ofta och de eviga, högljudda Kandagässen kommer vi aldrig ifrån så länge vi har vatten bakom oss.

Dock fick vi mäktiga, fina besökare idag på eftermiddagen! De ville inte riktigt posera på bild, så jag fick lugnt stå ute i snöfallet ( jo, det har fortsatt hela dagen. Trots att meterologerna lovat att eländet skulle upphöra redan vid tiotiden imorse…) och vänta tills de behagade visa sina långa, vackra halsar under ngn sekund innan de dök ner för ngn läcker matbit igen…

Jodå, visst är det Herr och Fru Svan som gästar oss denna fredag! Jag lyckades som sagt få en på bild medan den såg sig snabbt omkring och säkerligen drog ett djupt andetag innan den dök under vattenytan igen.

Och visst finns det en hel del vårtecken trots allt det vita. Det gäller bara att anstränga sig lite mera och leta. Som t.ex alla dessa vattenfåglar som är tillbaka och allt fågekvitter i luften.

Dagsljuset varar ända från tidiga morgontimmen till 19.30 tiden på kvällen och snön smälter ju faktiskt vartefter den faller. Tung och fylld med vatten är den och jag orkar knappt lyfta en spade full då jag är ute och skottar. Så, visst är det vår, om än en vitare och kallare sådan än vad vi kanske skulle önska….

Dundersnö

Ja, så kallas termen då det snöar, regnar, åskar och blixtrar på samma gång. Ett rätt onvaligt fenomen, men som händer iband här i Mellanvästern på höstarna och vårarna då den ena årstiden försöker övergå i den andra.

Idag var sgs hela staten Minnesota stängd igen. Skolor, dagis, olika jobb etc, just pga av dundersnö och en riktigt ordentlig vinterstorm med hårda vindar, glashala vägar och nederbörd i form av fruset regn, snö, hagel och allt om vartannat i en enda salig röra. Kallt var det egentligen inte, ngn plusgrad, men vinden som blåste 22 sekundmete, gjorde att det kändes väldigt kallt ute när Sonen, Lillasyster och jag var ute och skottade vid lunchdags.

Sonen jobbar med den våta, tunga snön.

Lillasyster såg till att gräva fram bilen som stod parkerad på uppfarten.

Uteterassen på Makens sjukhus är täckt i ett tungt, vitt täcke.

Ännu vet vi inte om det blir skola imorgon. Vägarna är fortfarande i dåligt skick pga ihärdigt regnande,  och detta regn fryser sedan på vägarna. Skolbussarna skickas ogärna ut i detta väder, men samtidigt har barnen missat hela fem skoldagar detta skolår pga väder, så det är bara att vänta och se vad som komma skall. Ännu har inte vintern 2019 helt sagt sitt…

 

Alltså matte, menar du allvar?!

Så här stod de strax innanför garagedörren efter att jag  kommit  hem i eftermiddags från jobbet. Vad har du nu ställt till med matte?, liksom. I april? Snö?

Jodå, snöstormen är över hela staten nu  och det tog Sonen och mig över timmen att komma till hans baslektion. En resa på 24 km som normalt tar oss en halv timme på motorvägen. Idag  blev det alltså det dubbla och såldes kom vi fram 25 minuter för sent. De extra tio minuterna som jag hade planerat in visade sig vara långt ifrån tillräckligt!

Tack och lov ringde Sonen åt sin lärare medan jag körde oss i snigelfart framåt och berättade att vi skulle bli rejält försenade.  Då vi äntligen kom fram, var läget lugnt och vi kunde framföra våra ursäkter och lektionen kunde börja.

Nu är det sängdags och vindarna viner ute och snön vräker ner. Hela staten ligger under en ‘Winter storm warning’ och vi bara väntar på att få höra om barnen har skola imorgon som normalt eller om det bli ännu en ledig dag pga av vintriga förhållanden….

Lite senare var hundararna mer än nöjda över att vara ute i det vita igen.

Nämen är det faktiskt möjligt…?

Denna bild av gässen på dammen bakom vårt hem tog jag imorse. Det var ovanligt varmt, redan över tio grader fast klockan inte ens var tio. Kvickslivret fortsatte att krypa uppåt hela dagen och landade sist och slutligen på 18 grader Celsius.

Imorgon, tisdag börjar förändringen… Förändrningen som skall, enligt väder-förstå-sig-påarna leda till en imponerande snöstorm på torsdagen. Det hela skall börja på onsdagseftermiddagen som regn och sedan skall nederbörden övergå till snö. Det har spåtts att vi skall få mellan 8-12 amerikanska tum med snö, vilket översätts tills 20-30 cm!

Den som lever får se, heter det visst…?!

Efter vinteruppehållet slängde jag köksavfall i komposten igen imorse. Det ser lite ut som om det måste bli en till (kortvarig) paus…

Vår privatchaufför

Vi har ju skaffat privatchaufför Maken och jag. Det visste ni kanske redan? Jodå, en sådan borde alla ha. Vår fick vi i slutet på januari och det går så bra så. Han bara kör och kör och är SÅ nöjd över att få köra. Så fort han får tillfälle till att sätta sig bakom ratten, tar han det.

Senast i helgen då vi skulle köra runt till olika ställen kring sommarstugan då än det ena,  än det andra skulle införskaffas.

Jodå, visst är det Sonen vår, som har körtillstånd nu när han är 15 år och behöver få in sina övningstimmar. Han kör sgs varje dag nu, även om det bara rör sig om fem minuter här eller tio minuter där. Nöjd är han. Duktig är han och lär sig fort.

Nu när det är vårlov för hans del hade jag hoppats att han skulle få in sin första, officiella körlektion med en instruktör, men han har inte lyckats beställa en tid åt sig, så nu hamnar han att vänta… och vänta ganska länge måste han, trots att bilskolan också ger lektioner på lördagsfömirdddagarna. Idag på eftermiddagen fick han äntligen en tid beställd åt sig. Dock  det fanns inga öppna lektioner förrän i slutet på maj!

Jag har tjatat och tjatat i flera veckor på honom att beställa tid. Han behövde ha misnt tio körtimmar under bältet innan den första lektionen med bilskolan kunde beställas  och det hade han redan för ett tag sedan, men han kom sig liksom inte för att beställa den, fast han kan göra det hur behändigt som helst via nätet.

Jag tycker det är enormt viktigt att han sköter detta själv. Jodå, mamman och pappan betalar förstås för lektionerna, det är klart, men eftersom det är han som vill ha körkort, tycker jag det också är hans sak att beställa tid, kolla sitt eget schema och planera själv. Jag tycker det är viktigt att ungdomar lär sig detta, för så fort de fyller 18 får mor och far i huset inte sköta om ngt i denna väg. Lika bra att han lär sig nu då, eller hur?

Hur gör ni som har ungdomar hemma eller har haft ungdomar hemma? Ber  ni dem att sköta sådant här själva, eller gör ni det för dem?

Vår privatchaufför körde oss halvvägs hem från sommarstugan i söndags och han fick lägga till 90 minuter igen till körschemat.

Tärningen är kastad…

Denna måndag, denna första vårlovsdag  för min del, satte jag mig i bilen vid elva tiden och körde de 40 kilometrarna  till St.Paul och the Application Support Center.

När jag väl kom dit, tog min tid högst tio minuter och sedan var det bara att köra hem de 40 kilomtrarna igen! Pust alltså! Vad skönt att man inte behöver köra den rundan varje dag!

Anledningen till allt detta körande för så få minuter var att jag hade fått tid att fotograferas och sedan skulle min fingeravtryck tas, endast av högra handen denna gång. Detta  gjordes för mina ansökan att få amerikanskt medborgarskap. Detta var den den första etappen.

Nu börjar väntan på att bli inkallad till intervjun. Under denna intervju skall jag förhöras i amerikansk historia och hur hela riksdagen  och regeringen är uppbyggd. Både på det federala planet och det statliga. Frågor om grundlagen, georgrafin i stora drag och vem som styr landet kommer jag att behöva besvara. Detta kommer jag att plugga till.De flesta av svaren tror jag nog att jag kan, men en del av dem är nog knepigare, så det är nog bäst om jag läser på där.

Den andra delen av intervjun kommer att bestå av prov i det engelska språket. Ironin i detta är dock att USA faktiskt inte har ngt officiellt språk i sin grundlag, så om jag riktigt ville bråka, kunde jag be att få göra intervjun på, varför inte ngt så enkelt som… svenska! Dock tror jag inte att detta skulle gå hem, men försöka kunde man ju…. Om jag dessutom framhävde detta ppå det engelska språket, med officiella termer och allt, kunde de knappast påpeka att jag inte kan språket!

Nu är jag sällan ngn som ställer till med bråk, så då kallelsen kommer, är det nog bara snällt att sätta sig i bilen och åka iväg igen för att göra intervjun. Dock kan det ta tid… Nu skall alla mina papper gås igenom och väntetiden verkar vara enormt lång för denna process. Jag hoppas bli medborgare före nästa presidentval, så att jag får rösta ( för gärna en demokratiskt kvinna. Det finns redan flera som vill ställla upp! Hillary Clinton kanske inte vann i det förra valet, men hon öppnade däremot dörrar för andra kvinnor att våga komma fram ur skrymslen och vrår!) och förhoppningsvis ändra klimatet där på östkusten.

Vi får se….

Under tiden får jag plugga vidare om USAs grundlagar och historia….