… gick till stugan i norra Wisconsin. Så skönt det var! Tyst och lugnt. Inga promenade på sjön blev det. När vi kom fram på seneftermiddagen på fredagen var sjön frusen, men istäcket såg inte särkilt tjockt ut. På lördagen sken solen hela dagen och som ni kanske ser på bilden till vänster och den i mitten syntes vatten ovanpå isen.Detta till följd av hela 6 plusgrader.

Den händige Maken har varit fullt sysselsatt med att tillverkar två skåp för förvaring att hänga upp i tvättstugan. Detta fick han gjort denna helg och jag kunde ju inte annat än beundra hans skicklighet. Passade alldeles perfekt för utrymmet och nu finns det mer än tillräckligt med förvaring i tvättstugan. Så pass så att jag inte ens vet vad vi skall förvara i dessa skåp! Jo, tvättmedel visserligen, men vad annat då…? ? Gissar tiden lär utvisa det så småningom.

På lördagen medan Maken tog hand om en hel del administrativa uppgifter som alltid kommer med läkaryrket, åkte jag in till den lilla skandinavisk inspirerade gåvo butiken i det lilla samhället.

Det är juletider och man vet aldrig vad man kan hitta… Jag såg bla på en ny elljusstake att ersätta den som gick sönder här hemma förra veckan. Däremot köpte jag ingen. Den händige Maken skall försöka hitta felet och fixa den som vi har först. Om inte detta går, blir det kanske att satsa på en ny.

Det var en varm lördag som sagt med flera plusgrader och detta i sin tur lockade nog ut så många människor i de små, mysiga gåvobutikerna. Jag hittade inte ens parking till en början utan fick åka runt några kvarter innan en ruta hittades. Det lilla samhället har inte mera än runt 2 500 invånare, men vi är många som äger stugor runtomkring och till följd av detta är det liv och rörelse i det lilla samhället året runt.

På kvällen åkte Maken och jag till en ny liten resturang… Det blev nog det första och sista besöket… Ngn bild av byggnaden tänkte jag liksom inte på att ta när jag redan vid ankomst förstod att denna byggnad nog hade varit med en längre tid och troligtvis tjänat som en bowling hall…Inget fel på bowling, finns säkert många som gillar den sporten.. Däremot gillade vi inte den unkna röklukten som fortfarande satt kvar i heltäckningsmattan på golvet. Vi kom in till en mörk, sunken lokal med ett par äldre herrar vid den bastanta baren gjord av stockar. De satt och såg på amerikansk fotboll på en stor skärm framför sig och ingen sade ngt eftersom det ville lyssnas på matchen. Maken och jag tog oss lite längre bort till ett ledigt bord. Det fanns gott om dylika sådana denna lördagskväll. Så småningom kom servitrisen, som faktiskt var hur trevlig som helst, med menyerna. Denna resturang hade blivit rekommenderad till Maken på grund av deras goda hamburgare. Det fanns egentligen inte så mycket annat på menyn, så vi bestämde oss båda för varsin hamburgare med jalapeños och lökringar. Våra beställda portioner kom rätt snabbt ändå och det var bra. Gav mig ngt annat att tänka på än röklukten helt enkelt.

Även om stämningen inte var den bästa och stanken verkligen störde mig, så var maten riktigt god. Åtminstone hamburgarna. Ngn längre stund stannade vi däremot inte, utan åt upp våra hamburgare, betalade servitrisen och åkte sedan tillbaka till stugan. Som sagt, ett första och enda besök…

Medan kvällen ägnades åt en gammal film från 1992, Min kusin Vinny, stickade jag äntligen denna socka rätt! Den avslutande sömmen alltså! Filmen var också otroligt knäpp och rolig.. Jag hade sett den förut en gång, strax efter att den kommit ut och förstod nog inte särskilt mycket av den då. Numera som bosatt halv amerikan förstår jag så mycket mera då det kommer till amerikanska filmer. Inte bar a språket, utan kulturen, jargongen, skillnaden mellan stater och regioner osv….

Söndag kväll och vi är åter hemma i Förorten. Maken har ett administrativt möte för jobbet denna kväll trots söndag och Lillasyster med Pojkvän befinner sig på bio som bäst. Naturligtvis ser de Wicked!