Hallå där ute i cyberrymden! Var är mitt inlägg?!

Igår på fredagskvällen skrev jag ett långt inlägg om vår trevliga kväll på den italienska restaurangen. Vad vi alla hade beställt ,ätit och tyckt om vår mat. Då jag laddade upp fotona som jag tagit, hade de en underlig färg och jag var inte säker på vad som hade gått fel. Så jag suddade ut bilderna och laddade ner dem igen, med samma resultat.

Jaha, tänkte jag då och fortsatte skriva och tänkte att jag publicerar inlägget och så kanske allt korrigerar sig själv.

Icke. Jag publicerade  och väntade, men inget klartecken kom från datorn att inlägget hade gått igenom och publicerats. Jag tänkte att det nog var kö till WordPress ute i cyberrymden och att inlägget skulle nog vara publicerat då jag steg upp idag på lördagen.

Nej, ingen sådan tur hade jag heller, och fortfarande har inte detta inlägg kommit in, så det måste ha försvunnit någonstans ute i etern, för på min sida finns det inte.

Hur som haver, hade vi en trevlig fredagskväll på restaurangen och åt och drack gott.

Ovan min senapsprydda lax serverad över tunn spaghetti med tomater, basilika och spenat. Jo jag vet, senap på fisk är inte ngt som vi är vana med i Norden, men det fungerade faktiskt riktigt utmärkt. Det var fransk senap som användes, inte  Turun sinappia!

Flickorna, med snäsorna i sina nyinköpta böcker, väntade tålmodigt på efterrätt. Eftersom det var Svärfar som bjöd, tyckte han att vi skulle, denna fredag till ära, beställa efterrätt.

Maken och jag delade denna. En bit tiramisu tårta. Ordentligt med kaffesmak, vilket jag faktiskt tyckte var ritkigt gott, trots att jag inte normalt dricker kaffe.

Nu är det lördagseftermiddag. Solen försöker stråla från en rätt molntäckt himmel och vindarna är fortfarande ovanligt svala för augusti.

En skön lördag har det varit med väldigt lite måsten. Maken har en hel del administrativt på gång med jobbet, trots att han är ledig denna helg, så jag har inte sett mycket av honom alls.

Tvätten snurrar på som vilken lördag som helst och ungdomarna pysslar med sitt.

Hoppas din lördag/helg också är precis som du vill ha den!

Tårtan

Den var stor, den var egenhändigt tillverkad av barnen med Dottern som chef för projektet, den var mycket amerikansk, den var maffig och mycket god!

Denna otroliga skapelse sattes framför mig ikväll efter middagen som bestod av grillat nötkött, grillade grönsaker och potatismos. Svärföräldrarna kom på mat igen och de fick också ta del av denna ovan nämnda skapelse.

Eftersom jag var så trött förra veckan då min födelsedag inföll ( pga att Lillasyster och jag hade rest hem över Potten dagen innan), tyckte barnen att jag behövde få tårta idag istället, alltså skred Dottern med syskonen till verket.

Den blev utsökt! Maffig, verkligen och på grund av detta svår att skära små bitar utav, men mums…. choklad, banan, försiktigt saltad kolasås….

Hälften av tårtan sattes tillbaka i kylen till  en annan dag. Denna tårta kommer att räcka ett tag har jag på känn….

Bloggträff

Jovisst fick vi till en bloggträff i Jakobstad i lördags! När det var som hetast och halva staden befann sig ute i gatuvimlet för att deltaga i Jakobs Dagar. Jakobstads sommarfestival som firas i en veckas tid i juli. Vi pratade och hade en hel del att diskutera, faktiskt. Länge satt vi  också och de stackars damerna fick till och med hänga med på en matbit i värmen eftersom varken Lillasyster eller jag hade ätit mitt på dagen ännu.

Det blev en trevlig eftermiddag med en till bloggare förutom mig och sedan en tolv år trogen läsare! Det ni!

Idag, den 1.8. 2019 är det nämligen hela tolv år sedan jag kom igång med mitt bloggande och även om jag just tagit en två veckors paus, lär inget stoppa denna skrivklåda som bor inuti mig….

Tack till alla ni som läser och bloggar!

Här står jag i mitten av mina bloggvänner på gågatan i Jakobstad.

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Gick bärsärkargång i skymningen

Detta är mängden med sallat som jag drog upp ur trädgårdslandet ikväll! Sallaten hade vuxit helt galet mycket under förra veckan vi var borta och nu smakar den inte längre  så där sprött och gott som ny sallat skall smaka, utan den är  besk och gör sig klar att blomma och bilda frön.

Alltså, diskuterade Dottern och jag att sallaten hade gjort sitt för i år och efter att hon hade krupit i säng ( tidigt pga sit sommarjobb där hon infinner sig kl.06.00) gick jag ut och drog upp hela rasket. Jodå en del slagsmål med myggen blev det ju försås, och tyvärr vann de flera ggr och nu sitter jag här med flera nya myggbett. Men skam den som ger sig, sallaten är uppdragen och nu finns det en hel del av trädgårdslandet som kan användas till en ny odling av ngt slag ännu denna sommar. Måste rådfråga den där växtstudernade Dottern och se om hon har några bra förslag….

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….