En måndagseftermiddag i köket…

… och mycket fick jag gjort också! Det var kallt ute idag, hela -10, så det passade bra att jobba på insidan efter förmiddagens Zumbapass då!

Älskar att ha lediga måndagar, verkligen! Vanligtvis blir mina måndagar till oerhört produktiva dagar med bak, städning och/eller inhandlade av mera mat till familjen, så att den inte svälter ihjäl. Risken lär väl finnas annars!

Vad fick jag till stånd denna eftermidag i köket då? Jo…

Min härliga matberedare fick knåda ihop en deg till kanelbullar igen. Det blev en sådan deg i lördags också, men de flesta av de kanelbullarna åkte österut med Dottern till skolan, så jag bestämde mig för att baka åt resten av familjen idag. Detta beslut uppskattades!

Pärlsocker är inte det enklaste att få tag på här, men ibland lyckas jag och då snålar jag sparsamt. Jag har också lyckats hitta belgiskt pärlsocker, som är nästan likadant som nordiskt, men bitarna är  större .

Jag har den otroliga lyxen att ha två ugnar i köket, så medan bullarna jäste och gräddades i den ena ugnen, stekte jag kött och kokade makaraoner och vispade till en äggstanning till makaronilåda till middagen för att grädda denna i den andra ugnen. Maken jobbade sent på kvällen denna kväll och skulle alltså inte vara hemma till middagen. Detta i sin tur ledde till att vi i lugn och ro kunde äta denna, för honom, avskyvärda rätt: Ketchup on pasta?! Really? 

Dock var mamman och barnen mycket nöjda med kvällens middag…

Nu är det kväller och den trötta mamman sitter i soffan efter att ha fått två badrum skurade och tre maskiner tvätt vikt och bortlagd. Tror det är dags för ett glas vitt för att fira en mycket produktiv måndag!

Ha en trevlig tisdag kära läsare!

Höstgrillat

Grillar ni under andra årstider än sommaren? Jag har en arbetskamrat som grillar året runt och hon har övertygat mig att det här med grillning faktiskt går hur bra som helst  året runt. Det tar lite längre försåts, speciellt med kolgrill, eftersom  kolen svalnar fortare än vad den gör under varmare sommarmånader.

Eftersom den här oerhört vackra måndagen bjöd på sol från en molnfri himmel och tepmeraturer över det normala beslöt jag mig  att vi borde grilla till middagen när jag befann mig vid mataffären.

Sagt och gjort. Nötbiffar inhandlades och vid 17 tiden tände jag grillen. Det gick förtäffligt trots de hårda vindarna på baksidan av vårt hem. Vindar, som jag inte hade precis räknat med när jag satt ute i höstsolen på framsidan och stickade ngn timme tidigare.

Trots vinden fick jag grillen tänd och en halvtimme senare åkte de marinerade nötbiffarna på gallret.Kolen hölls riktigt heta, trots den hårda vinden. Jag öppnade ventilerna nästan på vid gavel för att få in så mycket syre som möjligt och det måste ha fungerat.

Nöjd och glad severade jag grillade nötbiffar till familjen ikväll tillsammans med potatismos med vitlök och en stekt grönsaksblandning bestående av grön paprika, skivad rödlök och champinjoner. För onvalighetens skulle stekte jag i smör, normalt använder jag olivolja. Saltade och pepprade och  stänkte sedan lite sherry över hela härligheten. Mums! Gott blev det!

  Skandinavien-Minnesota tur/retur på fyra timmar

Nej, vi tog inte Concorden, den har ju som bekant inte gått mellan Frankrike och New York City på ett bra tag. Vi tog bilen, helt enkelt…hit!

Till det blågula  varuhus  som ligger alldeles intill Minneapolis-St.Paul International Airport! Det är inte ofta vi kommer  oss hit. Vi bor en rätt bra bit härifrån och har inte vägarna ofta förbi. Det är heller  inte mycket som finns vid Ikea som vi inte kan få tag på på närmare håll, förutom då viss mat…

Anledningen till dagens besök var den nya sommarstugan som blev vår i måndags. Om ett par veckor hoppas vi på återresa dit och då behöver vi en hel del grejer. Mycket kan vi ta hemifrån, men det är också en hel del som behöver inhandlas: bestick, glas, torkställning, skärbräde, gardiner, kuddar, täcken, osv.

Lillsasyster hade inte varit till Ikea sedan hon var liten och lämnades i Småland för att leka i bollhavet! Hon tyckte det var intressant att gå och se sig omkring och förundrades över alla möbler, bord, stolar, etc, etc som Ikea erbjuder till försäljning.

Hon hittade också Barnens Ikea  och rymdes nätt och jämnt i den här stolen, som barnen hade så velat ha då de var yngre, men som vi faktiskt aldrig inhandlade.

Det hamnade en hel del greer i kundvagnen, och det var så roligt att gå omkring och titta på allt. Ikea kan ju faktiskt vara rätt överväldigande om man inte har en lista, men med listan i hand gick vi runt och prickade av inköpen.

Något som vi ville speciellt titta på var soffor, och mera specifikt då bäddsoffor. Tyvärr hittade vi ingen som vi var så där riktigt förtjust i, så vi får fortsätta att söka med ljus och lykta. Inte för stor, måste gå att bädda ut till en dubbelsäng och så skall den ju vara rätt färg förstås.

Under ett besök på Ikea, är ju att intaga en måltid på restaurangen ett måste. Naturligtvis gjorde vi detsamma efter att vi hade handlat färdigt och kundvagnen var propfull med både ditt och datt.

Jag msåte ju helt enkelt välja de obligatorisk köttbullarna, lingonsylten och potatisen. Lillasyster, som älskar lax, valde deras ugnsstekta lax, medan Maken tog en väldigt skandinavisk räksmörgås. Till efterrätt delade vi tre på en bit dajmtårta och en bit chokladtårta. Mums!  ( Dock måste jag ju nog helt klart säga att mina egna köttbullar är godare än Ikeas, men är det tradition, så är det…!)

Sist men inte minst, gick vi till den lilla mataffären som också  finns och Lillasyster blev eld och lågor när hon såg at det fanns lösgodis att köpa!

– Snälla mamma, kan jag få lösgodis?

Och detta kunde ju inte mamman neka henne eftersom alla våra barn älskar lösgodis och det finns inte normalt här. Lillasyster plockade lyckligt  åt sig en påse  med löfte om att dela med syskonen.

Vilken lyckad utfärd det blev! Jag påpekade också åt Maken att det här med att åka till Ikea har ändrat för min del. Då varuhuset först öppnade här i Tvilingstäderna drabbades jag av en ernom hemlängtan till Finland under besöken där. Det var också märkligt med alla skyltar och namn på svenska, medan personalen talade engelska, precis som på alla andra stället runtom oss. Det passade liksom inte in.

Efter dagens besök kändes det som om vi hade åkte på snabbvisit till Skandinavien under några timmar och sedan satte  oss i bilen och åkte hem till förorten igen, kom vi tillbaka till USA. En märklig känsla, verkligen. Dock drabbades jag inte av hemlängtan denna gång, utan fick mersmak och vill åka tillbaka lite snabbare den här gången. Om inte annat, så endast för att inhandla mera senapssill och lösgodis…!

 

 

På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Säsongens första chili

Varm och god slank den ner i halsen i går kväll. Sväföräldraran uppskattade höstmiddagen en kylig kväll. Chili är egentligen en amerikansk rätt, härstammar alltså inte från Mexiko som många tycks tro.

Det finns alla möjliga recept på chili, men de är alla baserade på tomater och bönor och ngt slags kött. Jag använde min s.k ‘slow cooker’  och lät chilin koka hela dagen  på svag värme, vilket gör att den blir så god.

Chilin skall också gärna vara starkt kryddad för att riktigt räknas som chili. Jag hade lagt i två klyftor  vitlök och en halv lök, salt, två teskedar  socker, rikligt med både chilipeppar och Red Hot Sauce, vilket påminner om tabasco sås där hemma. I och med att chilin kokade på svag värme i åtta timmar, fick kryddorna blandas ordentligt och det starka kokade bort och chilin fick en väldigt riklig smak istället. Jag stekte malet kött och lade till tomaterna och bönorna och sedan fick hela härligheten koka under dagen.

Till chilin serverade jag färskt, hemmagjort bröd. Visserligen knådat och gräddat i maskin, men lika gott ändå och mycket behändigt.

Det blev en god middag udner en kylig kväll i slutet på september. För endast två veckor sedan  var det över 30 grader varmt…

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…