How far is it between St.Petersburg and Helsinki?

Ja, kan ni hjälpa mig med denna fråga kära läsare? Detta var en bland många frågor som jag och Lillasystern fick ikväll när vi deltog i hennes skolas internationella kväll, den tredje i ordningen. Vi har aldrig varit med och representerat Finland förut, utan varit gäster de tidigare åren.

Nu i år var vi alltså med som deltagare och hade gjort allting klart för redan sex veckor sedan, då denna kväll egentligen skulle ha gått av stapeln. Anledningen till annulleringen då var en mycket kall sådan, närmare -40 grader!

Men ikväll gick kvällen av stapeln som planerat och här ovan ser ni vårt bord. Jodå, visst är det min studentmössa som Lillasyster bär på huvudet. Många trodde att det var en kaptensmössa av ngt slag och blev mäkta förvånade när de fick reda på att det var min  ‘high school graduation cap’.

Lillasyster har själv gjort planschen med lite hjälp av mig och sedan har vi samlat på lite smått och gott att representera Finland med.

Det blev en lyckad kväll, med 14 länder representerade och med flera fina dansnummer av olika dansgrupper.

Bilden av denna dansgrupp blev inte speciellt bra eftersom jag stod så långt borta vid vårt bord, men barnen i denna dansgrupp dansade väldigt duktigt.

Detta år var det sista för Lillasyster att medverka eftersom hon fortsätter till mellanskolan i höst och går alltså ut femman i juni. Hon var så nöjd över att få vara med!

Klappat och klart… och inskickat! Gulp!

I måndags vid 21.30  tiden tryckte Maken på ‘send’ och iväg till US department of Immigration and Naturalization åkte hela min ansökan om medborgarskap. Komplett. Med alla bevis som skulle bifogas: äktenskaplicens, skattebevis, födelsebvis på barnen, bevis på att vi köpt hem och stuga tillsammans osv! All de resor som vi gjort utanför landet de senaste tre åren skulle också dokomunteras och de var nedplitade och bifogade de med. Sedan skulle hela kalaset betalas också och det var ingen liten summa. Just över 650 Euro lades  på krditkortet och därav gulpet i rubriken.

Men, men…. nu är det gjort och nu väntar vi…. Någon riktig tidslinje för hur länge detta kommer att ta fick vi inte. Jag gissar några månader innan jag får tillkallelse till intervjun, så jag hinner plugga samhällsvetenskap innan dess. Jag sade åt Maken att jag ville ha honom med då det gäller, så förhoppningsvis fungerar datumet som vi får för intervjun sedan….

Något som vi kollade innan vi skickade in ansökan var att jag får resa utomlands fast min ansökan om medborgarskap är inskickad och det får jag! Alltså, var det bara att göra klart ansökningen, inte titta bakåt och skicka in den.

Nu är det klart och nu väntar vi…

Vintersolen lyser in under en lördagseftermiddag i januari för några veckor sedan….

Resan är bokad!

För nästan två år  sedan, den 15.7 2017 satt hela familjen på flyget på väg österut, långt österut! Hem till Finland bar vingarna oss och i sommar, nästan på precis samm datum, åker vi österut igen! Resan är bokad, men pga för många järn i elden åker inte hela familjen hem den här gången. Det blir endast Lillasyster och jag!

Vi skall stanna två veckor och visst kommer det att kännsa lite konstigt utan Maken och de andra två barnen, men i år måste det bli så här.

För en vecka sedan bokade jag biljetterna, och glädjen stod högt i tak. Den andra två ungdomarna är nog lite snopna, men planen är att vi förhoppningsvis åker hem hela familjen sommaren 2020 istället.

Vi flyger den vanliga rutten: från Minneapolis direkt till Island och på det sättet skippa den jobbiga tullen på USAs östkust, sedan vidare till Stockholm och därifrån  sist men inte minst  till Vasa. Från dörr till dörr brukar resan ta kring 20 h, den är lång, men ändå smidig.

Nu ser jag så fram emot att få träffa alla! Mor i huset i Fäboda fyller jämnt och hon skall natruligtvis firas. Syster Yster med familj skall hälsas på och förhoppningvis mång andra nära och kära.

Jag har redan lagt in en beställning på värme och mycket sol. Senaste gång vi var på besök var det kallt, riktigt kallt!

Jag och min Lillasyster!

Fäboda är och förblir hemma… Trots en väldigt kall sommardag när detta foto  togs.

Inofficiell bröllopsdag

Är de inte vackra? Blommorna som jag kom hem till igår efter jobbet! Den där Maken… Han vet vilka blomster jag tycker om. Dessa rosor doftar helt underbart på köksbordet och sprider glädje.

Vi gifte oss två ggr då det begav sig på 1995! Faktiskt! Det blev nämligen en borgerlig vigsel den 28.2 för att vi skulle kunna få igång pappersexercisen för mitt uppehållstillstånd, som tar flera månader. Det var endast prästen, Maken och jag och hans föräldrar och vi gifte oss hemma hos deras i vardagsrummet! Lite hade vi klätt upp oss minns jag, men ngn brudklänning handlade det då rakt inte om. Och Maken hade på sig ett par snyggare jeans tror jag!

Brudklänning och kyrkbröllop och familj och släkt och vänner, hela vägen från Finland blev det sedan på sommaren i juli och det var hur hett som helst den dagen! Och då hade mitt uppehållstillstånd blivit klart och allt var frid och fröjd.

Gårdagens firande bestod av en god middag på ris och kyckling här hemma och sedan hade Maken köpt utsöka små efterrätter som vi njöt av med barnen. Så, inga vilda utsvävningar, men vackert så. Denna fredag är en helt vanlig jobbdag för honom och barnen är i skolan.

Och ute vräker snön ner… igen! Flera cm har utlovats igen, vi får se hur mycket det blir när snöfallet är över vid middagstiden ikväll. Vi börjar bli ordentligt trötta på snö här i Minnesota och har slagit alla möjliga snörekord för februari. Vi får se vad mars kommer att bjuda på….

Utsökt fruktbakelse.

  Känslomässigt dilemma

Igår kväll satt jag och brottades med formulär på nätet. Formulär som behöver fyllas i för att anhålla om amerikanskt medborgarskap. Jag har, efter halva mitt liv här på andra sidan Potten, tagit det stora beslutet att äntligen bli amerikansk medborgare och det är inte lite pappersarbete som skall skickas in och sedan skall den nätta summan på 740 USD betalas också!

Jag måste säga att jag trodde att pappersexercisen skulle bli mera omfattande än vad den är, men det var egentligen ganska raka rör. Idag efter jobbet åker Maken iväg till ett kontor för att skaffa bevis på äktenskapet som vi måste skicka in, tillsammans med mina bevis på lagligt uppehållstillstånd som jag haft sedan vi gifte oss på 1995. Sedan skall skattebevis bifogas också och bevis på att vi har våra tre barn. Inte heller så jobbigt, eftersom vi har deras födelsebevis här hemma.

Varför ansöka om medborgarskap nu?, kanske ni undrar. Jo, det är ganska enkelt egentligen. Presidentvalet ligger runt hörnet igen och Trumpen måste helt enkelt bort. Eftersom jag endast har lagligt uppehållstillstånd får jag inte rösta och nu känns detta så väldigt viktigt att det är dags att åtgärda saken.

Man tycker ju att det skulle vara ganska enkelt att byta medborgarskap, Eller byta och byta, mitt finska medborgarskap tänkte jag också behålla, det är bara det att USA godkänner inte medborgarskap i mera än ett land. Så även om jag har mitt finska pass, efter att jag får mitt amerikanska, så är detta det enda som gäller här då.

Det är svårt att beskriva känslorna som jag tampas med. Fast detta har mera att göra med det praktiska och endast papper, så känns det jobbigt känslomässigt. Jag trivs i Minnesota, jag bor och jag verkar här och min familj finns här. Det låter kliché aktigt, men mitt hjärta finns på två ställen: i Jakobstad och här i förorten. Det finns mycket bra med USA. Trevligt folk, glada, öppna och ja, stereotypiska bullriga amerikaner, men alla länder har ju stereotyper. Annars skulle de inte finnas. Alla länder har politik och just nu är många av USAs politiska toppledare under all kritik. Vi är många som måste rösta för att få bort Trumpen och ändå kanske vi inte lyckas.

Alltså är jag helt kluven i detta ärende, men kommer nog att gå igenom med pappersarbete och ta mig till intervjun där jag måste bevisa att jag visst klarar av språket och sedan skall jag bli förhörd på lite samhällskunskap också. Detta borde inte vara så svårt, men visst tänker jag plugga lite också.

Dessa tankar rör sig i mitt huvud denna kalla, men lediga måndagsmorgon. Nu skall jag packa träningsväskan och åka iväg på mitt första Zumbapass på en månad! Det lär skall pigga upp humöret! Vi hörs!

Baskunskaper i det Hawaiiska språket

Det hawaiiska språket var på väg att dö ut, men är nu på väg tillbaka med stormsteg!  Det har funnits befolkning på öarna sedan ca.1000 år tillbaka, men under de senaste två århundradena har engelskan tagit över. Den polynesiska urbefolkningen hade en kung på 1800 talet  ( Kung Kamehameha) som var väldigt intresserad av allt europeiskt, och i synnerhet Storbritannien, viket i sin tur gjorde att engelskan fick ett väldigt stort inflytande. Hawaii var ett kungadöme ända tills USA mer eller mindre tog  över kungadömet och förklarade det en av USAs stater. Detta hände så sent som på 1959!

Nu är språket på väg tillbaka och det lärs ut i lågsdiet igen. Så vitt jag vet är denna språkundervisning inte obligatorisk, men intresset för språket och de polynesiska rötterna är nu stort.

Så gott som alla ortnamn, vägnamn och ställen är på hawaiiska, ( heter det så?) och de är rätt knepiga att uttala, till en början, men när man väl hört namnen uttalas  några gånger är det inte så svårt.

Språket hade inget alfabet förrän den vita mannen kom till öarna och skrev ner det. Det blev ett alfabet med endast 12 bokstäver. Språket är väldigt melodiskt och stor betydelse läggs på vokalerna. Till exempel bokstaven s existerar inte ens. Bokstäverna uttalas annars precis som på svenska!

För att stava Hawaii rätt, skall det egentligen vara Hawai’i och uttalet är ett helt vanligt v i mitten och sedan en kort paus mellan de två sista vokalerna. Ofta förekommer det en accent mellan vokalerna och då uttalas ordet med en liten paus mellan vokalerna. Om ett streck förekommer över en viss vokal, läggs betoningen på denna. Ett O uttalas som svenskan Å, men annars är det bara att prata på!

Här kommer ett smakprov på några ord, fraser och uttryck :

E komo mai – kom in

Aloha kakahiaka- God morgon

Aloha ‘auniala- God eftermiddag

Mauna Loa- stort berg

Mahalo nui loa– tack så mycket

A hui hou kakou- på återseende

Mahalo-tack

Expemepl på olika namn:

Kilauea– vulkanen på den stoa ön som hade utbrott i våras och som pågick i tre månader

Ali’i Drive– även som vårt hotell låg på

Hilo– stad på östra sidan av den stora ön

Kailua Kona– staden som vi besökte och bodde i

 

 

 

God fortsättning!

Julen har vi också  firat. Kanske inte med så mycket pompa och ståt detta år, men dock med julbesök i kyrkan, Svärföräldrarna på julmiddag och den sedvanliga julklappsutdelningen som sig bör.

Inga gäster på besök blev det i år. Maken jobbade ett nattskifte mellan julaftonen och juldagen och en del kontakt mellan Norden och andra sidan Potten blev det också. Ljuvliga teknik! Trots alla dessa år så långt borta från Jakobstad, lyckas jag  fortfarande drabbas av hemlängtan runt juletider. Med den underbara teknikens hjälp, lättas denna hemlängan och det är bara så roligt med täta kontakter OCH att dessa kontakter är möjliga!

Pepparkakor och äkta rågmjölslimpor hör nog julen till fortfarande ävenom sillen och sillsalladen, kålrotslådan och morotslådan fallit bort. Dessa är alla lite för exotiska för mina amerikanska släktniingar.

Dock  njöt vi av julskinkan, potatismoset och annat gott och hade en väldigt trevlig julmiddag på alla sätt och vis!

God fortsättning!