Min nya pumplykta

Det börjar dra ihop sig till pumpatider här på andra sidan Potten. Igår besökte jag och Lillasyster hobbyaffären inte så långt ifrån oss och jag hittade denna pumpa ovan. I rättvisans namn var det ju nog Lillasyster som hittade den, jag hade hittat en annan som jag också tyckte om, men den var mindre och rymde endast tre värmeljus. Denna gillade vi båda mycket bättre och den hamnade i kundvagnen.

Ikväll ljuser den upp den mörka, faktiskt  varma söndagskvällen ute på verandan. Även imorgon, måndag, har det lovats över tjugo grader på eftermiddagen och sedan lär hösten komma på allvar…

Det är OK säger mamman i huset: Bring on fall!  😀

Bargain priced!

Maken och jag har bestämt att vi behöver täcka golvet med ngt på verandan nu till hösten när det blir kallt. Nu har vi nya fönster som går att stänga och meningen med dessa är förstås att få mera användning av nätverandan. Sitta ute och mysa lite längre frampå hösten än vad vi förut har kunnat och lite tidigare på vårvintern än vad det annars varit möjligt.

Som med så mycket annat nuförtiden, sökte vi upp lämpliga mattor i affärerna här runtomkring på nätet. Jodå, det fanns riktigt snygga, stora mattor med härliga motiv. Ämnade för både inomhus och utomhus bruk och för den nätta summan runt  600. USD,

Jaha, det var ju kanske lite löjligt ändå. För en matta som skall vistas ute, på en veranda under ett stort bord och kommer altså inte att synas så där väldigt mycket. Fanns det andra möjligheter till detta golvtäckande  undrade vi?

Maken pratade om ngt slags konstgjort gräs som var populärt då han var ung, men det lät inte ngt vidare och frun sade bestämt nej till detta!

Vi surfade vidare och hittade en lite tråkig, men funktionell matta som vid affären skars till önskade mått. Brunaktig, inga vidare mönster, men tillverkad för inomhus/utomhus bruk.

Sagt och gjort! Maken tog fram måttbandet och mätte. Bestämde att vi behövde en matta som var kvardataktig i måttet 12X12 fot. ( för er som inte är så insatta i detta med att mäta i fötter, kan jag meddela att det går ungefär 3 fot på en vanlig, hederlig meter. Alltså behövde vi en matta som var skuren i 4×4 m) Efter detta mätande, körde han iväg till den stora järn och allehandaaffären för män och pojkar ( och möjligtvis de flickor och kvinnor som också kan hantera hammare och spik, men se denna fru räknas inte till dessa.)

Eftersom mattan behövde beskäras i specifika mått, behövde Maken bli betjänad. Efter en stunds väntan, kom en expedit fram till honom och skulle ringa ngn som jobbar inom mattavdelningen och som inte betjänade ngn kund just i denna stund. Expediten försvann för att ringa och Maken väntade… och väntade… och väntade och gav sedan upp! Kom hem och bestämde sig för att åka tillbaka idag, måndag efter jobbet. Bävade ltie när han såg att samma expedit närmade sig som igår, men se den här gången blev det  ett annat liv i luckan! Expediten bad så väldigt mycket om ursäkt och nu  skulle det genast skäras matta!  Han mätte upp och paketerade in och tog den jättelika mattan till kassan. Där instruerade han expediten i kassan att eftersom Maken hade behövt vänta så länge på betjäning igår och sedan faktiskt gav upp, att han förtjänade mattan till ordentligt nedsatt pris.

Sagt och gjort. Expediten i kassan gjorde som han blev tillsagd och satte ner priset… rejält! Han hade blivit ombedd att sätta ner priset med femtio procent, men  när han slog in numrorna i datorn, blev det fel och Maken ombeddes betala mindre än 30 USD för en matta som skulle ha kostat runt 160 USD!!

Hem kom han med mattan, men kvällen har varit fullspäckad med annat och vädret har vänt och blivit hett och fuktigt igen, så ngn matta behövde inte rullas ut ikvälll. Hösten lär skall återvända till helgen, så då gissar jag att vi rullar ut mattan, om inte förr….

Inpaketerad mattrulle ännu, men så småningom rullar vi ut den för att hålla fossingarna lite varmare under vinterhalvåret.

 

En alldeles vanlig tisdag…

… i början på ausgusti, kan det se ut så här! Mamman med sina flickor begav sig ut på en shoppingrunda i förmiddags. Skolkläder stod främst på programmet och på bilden ovan visar Lillasyster upp sina nya jeans och sin nya, sköna jacka. Dessa kläder kommer nog inte att kunna användas om en månad då skolan börjar, vädret är vanligen alldeles för varmt, men mot slutet av september eller i början av oktober kan de kännas sköna.

Efter att vi hade handlat kläder åt Lillasyster och sett på skrivbordslampa åt Dottern, blev det lunch ute på snabbrestaurang.

Amerikansk-asiatisk mat och gott var det! Det kanske syns på minerna på flickorna?

Sedan fortsatte vi mot shoppingcentret och mot nya, spännande butiker. Jag hade lovat Dottern både schampo och tvål från den nya innebutiken Lush ( lush.com). Inte de billigaste varorna, men inne med ungdomarna efterosm affären handtillverkar  sgs. Alla  sina produkter. Produkterna djurtestas inte och inget förpackningsmaterial  används heller.

Efter en halvtimme eller så gick vi därifrån och båda flickorna var utrustade med både tvål och schampo och mammans börs hade ett ännu större hål i sig…!

Eftermiddagen fortsatte i nästa klädaffär och där hittade vi alla allt möjligt på sommarrean. Klänning för Lillasyster, en skön sådan i bomull, perfekt för varma sensommardagar. Dottern shoppade för skolstarten och hittade en hel del. Jeans, blus, en jacka i jeanstyg osv.

Tills slut blev det sent på eftermidagen och rusningstiden började. Bara att avsluta dagens shoppande och sätta sig i bilen och styra kosan norrut igen. Nöjda med dagens saldo var både mamman och flickorna och Dottern fick lägga ytterligare en del till i högen som skall flytta till högskolan om endast tre veckor…

 

Full fräs!

Livet tog över de senaste dagarna därav tystnaden på denna blogg. Mycket har hänt sedan jag senaste satt här fast det har bara gått några dagar, men vi tar det i förkortad version  och i kronologisk ordning…

Första skörden: jag tog upp de tre första potatisplantornaför att se om ngt hade hänt där nere i jorden. Blomningen är överstånden och detta fanns därunder. Gav faktiskt bort den första lilla skörden åt Svärmor och Svärfar och de blev så hjärtansglada så jag blev nästan lite rörd… över nypotatis!

Hipp. Hipp hurra!: Nu är jag ett år äldre och firad igen. Till 45 årsdagen fick jag mina första progeressiva  linser i glasögonbågarna. Ni som läser min blogg vet detta och vet hur fantastiskt nöjd jag är över att kunna läsa utan att behöva kisa! Jag fick också denna oerhört vackra blombukett,  favoritdrycken från favokafeet och denna:

Smarrig, eller hur? Grymt söt, men otroligt god om man tog små bitar. En, av döttrarna egenhändigt tillknåpad chokladtårta med Baileys i! Oj, nästan för god! Jag älskar denna likör, men kan inte avnjuta mycket av den åt gången. Då hamnar mamman i huset under köksbordet!

Road trip: Dottern och jag satte oss i bilen på onsdagsmorgonen och styrde kosan österut till grannstaten Wisconsin. Vi åkte 325 km rakt österut och det tog oss, som väntat lite över tre timmar. Dottern hade bestämt träff med sin nya rumskamrat till hösten och flickorna hade bestämt sig för att träffas halvvägs mellan sina respektive hem. Nu blev det en aningen längre för våran del från Tvillingstäderna, men det gick bra det med. Hennes mamma kom också med som körsällskap och hon visade sig vara precis lika trevlig som sin dotter. Vi hade en trevlig stund på en lokal restaurang där vi åt gott och pratade. Sedan bar det iväg i samlad tropp till affären som sålde allt man kan möjligen tänkas behöva i sitt hem. Från köksredskap, köksmaskiner, lakan, handdukar,  you name it. Flickorna planerade nämligen sitt rum som de kommer att ha tillsammans i studentbostaden när de flyttar in i slutet av denna månad. Det underbaraste är ju naturligtvis att de kommer oerhört bra överens redan, har samma smak och stil och pratade och skrattade redan igår som om de skulle ha känt varandra i ett helt liv. Detta bådar ju gott och de båda mammmorna var mer än nöjda åt den fantastiska slumpen som har sammanfört dessa flickor!

Efter  de tre timmarna med rumskamraten och henens mamma, bar det så hemåt igen. Vi styrde  bilen västerut igen och 325 km kördes hem till förorten. Halvvägs hemma tog vi en paus för att sträcka på oss, använda toaletten och äta lite. Här skålade vi i äpplen!

Hem kom vi igen vid 19.30 tiden efter att ha kört över 600 km på en dag! Pust och stön, det var verkligen inte en resa som jag vill göra dagligen, men visst var det roligt för flickorna att få träffa varandra!

Dagens mest skrämmande skråmor: Sonen ringde mig vid 07.40 från lågstadieskolan därifrån han tar bussen till sitt dagsläger. Han lät lugn och saklig, men berättade att han hade varit i en trafikolycka tio minuter tidigare! En kvinna hade inte sett honom när han korsade vägen och  hade kört på honom då han cyklade över vägen! Han hade inga brutna ben, cykeln var krokig, bromsarna fungerade inte, men det gick faktiskt att cykla på den, så istället för att komma hem, cyklade han vidare till skolan. Sonen var helt säker på att han ville fortsätta med bussen till dagens läger, men det tyckte varken jag eller Maken lät  så klokt.

Maken hoppade genast i bilen och åkte för att hämta hem pojken och cykeln. Då Sonen såg sin pappa tio minuter senare brast alla fördämningar och han började förstås, storgråta. Det var bara att komma hem och ta det lugnt denna dag. Plåstra och pyssla om honom lite extra.

Kvinnan som hade kört på honom, hade genast stannat bilen och kände sig alldeles förfärad över att hon inte alls sett honom. Gav sin mobilnummer åt Sonen och ville få tag i Maken eller mig så snabbt som möjligt. Olyckor händer, hon menade ju verligen inte att köra på Sonen och hon lämnade ett långt meddelande på min mobil, medan jag pratade med huvudledaren på lägret efter att Sonen kommit hem och vi hade plåstrat om honom.

Imorgon åker han tillbaka till sitt läger och det skall säkert gå bra. Det hela kunde ha gått så mycket värre och i och med att han hade cykelhjälmen på sig, kom han undan med huvudvärk, skråmor i ansiktet och ett skrubbat knä!

Och förresten, nämnde jag att den här mamman kör honom till bussen imorgon?!

Flo(rence)

Hon flyttade in igår, karlarnas nya kvinna. Hon är otroligt vacker, och rör sig snabbt och smidigt igenom sitt nya hem. Hon är tystlåten, verkligen, blyg och trivs med att leka svårfångad. Nåja, lek och lek, hon är verkligen  svårfångad.

Karlarna hos oss är överförtjusta, flickorna likaså. Alla utom mamman…

Men inflyttad är hon med allt vad detta innebär och stanna kommer hon också att göra, helt klart. Hon har redan, efter endast lite över ett dygn, gjort sig hemmastadd. Det är bara för mamman i huset att inte visa sig avundsjuk på minsta lilla vis och gilla läget.

Låt mig presentera er för henne…

 

Skrattar bäst som skrattar sist

I gårdagens inlägg berättade jag om hur roligt Maken hade då jag köpte billiga läsglasögon åt mig i väntan på mina nya glasögon som lär skall komma om en vecka eller så. Jag hittade dessa billiga läsglasögon på mataffären där jag vanligtvis handlar, men vad spelar detta för roll? De fungerar precis som jag vill att de skall fungera- jag kan nämligen läsa utan svårigheter igen!

Idag behövde jag åka tillbaka till ovan nämnda mataffär för att inhandla några småsaker och gissa vad…? Jo, jag inhandlade ett par billiga läsglasögon åt Maken också!

Han har redan glasögon med progressiva linser, men provade mina billiga läsglasögon igår kväll och tyckte de var riktigt bra att ha när man enbart skall sitta vid datorn! Sagt och gjort, nu sitter vi här båda på rad med varsitt billigt par läsglasögon på näsan. Det här livet kan allt  te sig lite lustigt ibland…! 😉😂

Skärpt fokus!

Maken skrattade gott när jag skickade denna bild åt honom på jobbet. Varför? Jo, jag hade nämligen köpt ett par superbilliga glasögon åt mig själv! Dessa glasögon kallas ‘readers’  och de säljs hur billigt som helst. Dessa köpte jag för under tio USD och när jag kom hem satte jag dem på min näsa och öppnade min tjocka sommarroman….

Vilken skillnad! Skärpan var otrolig! Bokstäverna var större och jag kisade inte! Alltså, lyckortårarna kom nästan, så härligt var det! Jag visste ju att jag behövde läsglasögon, men på ngt sätt bekräftade dessa linser att inget annat än ÅLDERN felas mina ögon och de behöver bara lite hjälp att fokusera!

Härligt!

Jag knäppte en selfie åt Maken och skickade den åt honom och han skickade ett stort leende tillbaka.

Den nästan 45 åriga frun i billiga läsglasögon för att kunna se vad hon läser… Jojo, undrens tid är inte förbi…! 😉

Nu lär inte  väntan på mina nya glasögon bli riktigt lika lång…!