Klappat och klart… och inskickat! Gulp!

I måndags vid 21.30  tiden tryckte Maken på ‘send’ och iväg till US department of Immigration and Naturalization åkte hela min ansökan om medborgarskap. Komplett. Med alla bevis som skulle bifogas: äktenskaplicens, skattebevis, födelsebvis på barnen, bevis på att vi köpt hem och stuga tillsammans osv! All de resor som vi gjort utanför landet de senaste tre åren skulle också dokomunteras och de var nedplitade och bifogade de med. Sedan skulle hela kalaset betalas också och det var ingen liten summa. Just över 650 Euro lades  på krditkortet och därav gulpet i rubriken.

Men, men…. nu är det gjort och nu väntar vi…. Någon riktig tidslinje för hur länge detta kommer att ta fick vi inte. Jag gissar några månader innan jag får tillkallelse till intervjun, så jag hinner plugga samhällsvetenskap innan dess. Jag sade åt Maken att jag ville ha honom med då det gäller, så förhoppningsvis fungerar datumet som vi får för intervjun sedan….

Något som vi kollade innan vi skickade in ansökan var att jag får resa utomlands fast min ansökan om medborgarskap är inskickad och det får jag! Alltså, var det bara att göra klart ansökningen, inte titta bakåt och skicka in den.

Nu är det klart och nu väntar vi…

Vintersolen lyser in under en lördagseftermiddag i januari för några veckor sedan….

Inofficiell bröllopsdag

Är de inte vackra? Blommorna som jag kom hem till igår efter jobbet! Den där Maken… Han vet vilka blomster jag tycker om. Dessa rosor doftar helt underbart på köksbordet och sprider glädje.

Vi gifte oss två ggr då det begav sig på 1995! Faktiskt! Det blev nämligen en borgerlig vigsel den 28.2 för att vi skulle kunna få igång pappersexercisen för mitt uppehållstillstånd, som tar flera månader. Det var endast prästen, Maken och jag och hans föräldrar och vi gifte oss hemma hos deras i vardagsrummet! Lite hade vi klätt upp oss minns jag, men ngn brudklänning handlade det då rakt inte om. Och Maken hade på sig ett par snyggare jeans tror jag!

Brudklänning och kyrkbröllop och familj och släkt och vänner, hela vägen från Finland blev det sedan på sommaren i juli och det var hur hett som helst den dagen! Och då hade mitt uppehållstillstånd blivit klart och allt var frid och fröjd.

Gårdagens firande bestod av en god middag på ris och kyckling här hemma och sedan hade Maken köpt utsöka små efterrätter som vi njöt av med barnen. Så, inga vilda utsvävningar, men vackert så. Denna fredag är en helt vanlig jobbdag för honom och barnen är i skolan.

Och ute vräker snön ner… igen! Flera cm har utlovats igen, vi får se hur mycket det blir när snöfallet är över vid middagstiden ikväll. Vi börjar bli ordentligt trötta på snö här i Minnesota och har slagit alla möjliga snörekord för februari. Vi får se vad mars kommer att bjuda på….

Utsökt fruktbakelse.

  Känslomässigt dilemma

Igår kväll satt jag och brottades med formulär på nätet. Formulär som behöver fyllas i för att anhålla om amerikanskt medborgarskap. Jag har, efter halva mitt liv här på andra sidan Potten, tagit det stora beslutet att äntligen bli amerikansk medborgare och det är inte lite pappersarbete som skall skickas in och sedan skall den nätta summan på 740 USD betalas också!

Jag måste säga att jag trodde att pappersexercisen skulle bli mera omfattande än vad den är, men det var egentligen ganska raka rör. Idag efter jobbet åker Maken iväg till ett kontor för att skaffa bevis på äktenskapet som vi måste skicka in, tillsammans med mina bevis på lagligt uppehållstillstånd som jag haft sedan vi gifte oss på 1995. Sedan skall skattebevis bifogas också och bevis på att vi har våra tre barn. Inte heller så jobbigt, eftersom vi har deras födelsebevis här hemma.

Varför ansöka om medborgarskap nu?, kanske ni undrar. Jo, det är ganska enkelt egentligen. Presidentvalet ligger runt hörnet igen och Trumpen måste helt enkelt bort. Eftersom jag endast har lagligt uppehållstillstånd får jag inte rösta och nu känns detta så väldigt viktigt att det är dags att åtgärda saken.

Man tycker ju att det skulle vara ganska enkelt att byta medborgarskap, Eller byta och byta, mitt finska medborgarskap tänkte jag också behålla, det är bara det att USA godkänner inte medborgarskap i mera än ett land. Så även om jag har mitt finska pass, efter att jag får mitt amerikanska, så är detta det enda som gäller här då.

Det är svårt att beskriva känslorna som jag tampas med. Fast detta har mera att göra med det praktiska och endast papper, så känns det jobbigt känslomässigt. Jag trivs i Minnesota, jag bor och jag verkar här och min familj finns här. Det låter kliché aktigt, men mitt hjärta finns på två ställen: i Jakobstad och här i förorten. Det finns mycket bra med USA. Trevligt folk, glada, öppna och ja, stereotypiska bullriga amerikaner, men alla länder har ju stereotyper. Annars skulle de inte finnas. Alla länder har politik och just nu är många av USAs politiska toppledare under all kritik. Vi är många som måste rösta för att få bort Trumpen och ändå kanske vi inte lyckas.

Alltså är jag helt kluven i detta ärende, men kommer nog att gå igenom med pappersarbete och ta mig till intervjun där jag måste bevisa att jag visst klarar av språket och sedan skall jag bli förhörd på lite samhällskunskap också. Detta borde inte vara så svårt, men visst tänker jag plugga lite också.

Dessa tankar rör sig i mitt huvud denna kalla, men lediga måndagsmorgon. Nu skall jag packa träningsväskan och åka iväg på mitt första Zumbapass på en månad! Det lär skall pigga upp humöret! Vi hörs!

Who needs a recipe anyway?

Det ekologiska köttprodukterna  som vi köper från de närliggande bondgårdarna är inte altid valbara. Eller egentligen aldrig. Vi får en eller två lådor med olika köttprodukter/leverans  och senaste gång fick vi flera påsar med malet griskött.

Jaha, vad i all världens tider gör man med malet griskött funderade jag? Maken föreslog att jag skulle prova på att göra biffar att lägga på grillen och så sökte han upp några recept på nätet. Detta var ngn vecka sedan redan och idag på eftermiddagen fick jag för mig att jag skule försöka mig på dessa biffar då.

Jag tog mig ingen tid att söka fram recept. Tog fram skålen, vispeln och min köksmixer och satte igång. Tinade upp det frusna köttet i mikron och hällde ut det i skålen. Hackade lök med hjälp av mina andra köksmaskin och hällde ned i skålen. Saltade, pepprade och lade till en lite starkare grillkrydda och lät mixern blanda ihop det hela.

Sedan blev det till att forma biffarna och så tog Maken över vid grillen. Jo, jag kan faktiskt grilla på kol, men idag valde vi att använda gasgrillen och där är det Maken som regerar, helt klart.

Efter bara några mintuer på grillen, på varsin sida, visade köttermometern att biffarna var klara och vi kunde sätta oss till bords. Till biffarna hade jag gjort en potatissallad och marinerat grönsaker för att läggas på grillen de också.

Och nu måste jag säga, att jag var mäkta stolt över biffarna! Inget recept, de höll ihop  på grillen och de hade en rikigt bra smak. Inte för starka, men ändå fylliga i smaken.

Det här gör vi om- utan recept! 😉

Då och nu

Till vänster på fotografiet, lilla Dottern, just över ett och ett halvt år gammal och en ung mamma, 28 år. Vi var bosatta i staden Rochester i delstaten New York, alltså INTE storstaden New York City, som många tror  är samma sak. Maken började sin karriär som underläkare i denna stat, men vi trivdes inte och flyttade, efter bara ett år, tillbaka till Tvillingstäderna, där han fick fortsätta som underläkare utan att missa studiepoäng.

Till höger på fotot en Dotter som nu är 18 år och om några veckor flyger sin kos till högskolan och mot vuxenlivet.

Blandade känslor, men visst är hon redo och visst skall det bli kul att ta del av detta nya äventyr som nu snart skall påbörjas.

Dock frågar både vi oss som föräldrar: vart i all världens  tid tog tiden vägen. Hon var ju liten IGÅR?!

Skrattar bäst som skrattar sist

I gårdagens inlägg berättade jag om hur roligt Maken hade då jag köpte billiga läsglasögon åt mig i väntan på mina nya glasögon som lär skall komma om en vecka eller så. Jag hittade dessa billiga läsglasögon på mataffären där jag vanligtvis handlar, men vad spelar detta för roll? De fungerar precis som jag vill att de skall fungera- jag kan nämligen läsa utan svårigheter igen!

Idag behövde jag åka tillbaka till ovan nämnda mataffär för att inhandla några småsaker och gissa vad…? Jo, jag inhandlade ett par billiga läsglasögon åt Maken också!

Han har redan glasögon med progressiva linser, men provade mina billiga läsglasögon igår kväll och tyckte de var riktigt bra att ha när man enbart skall sitta vid datorn! Sagt och gjort, nu sitter vi här båda på rad med varsitt billigt par läsglasögon på näsan. Det här livet kan allt  te sig lite lustigt ibland…! 😉😂

Skärpt fokus!

Maken skrattade gott när jag skickade denna bild åt honom på jobbet. Varför? Jo, jag hade nämligen köpt ett par superbilliga glasögon åt mig själv! Dessa glasögon kallas ‘readers’  och de säljs hur billigt som helst. Dessa köpte jag för under tio USD och när jag kom hem satte jag dem på min näsa och öppnade min tjocka sommarroman….

Vilken skillnad! Skärpan var otrolig! Bokstäverna var större och jag kisade inte! Alltså, lyckortårarna kom nästan, så härligt var det! Jag visste ju att jag behövde läsglasögon, men på ngt sätt bekräftade dessa linser att inget annat än ÅLDERN felas mina ögon och de behöver bara lite hjälp att fokusera!

Härligt!

Jag knäppte en selfie åt Maken och skickade den åt honom och han skickade ett stort leende tillbaka.

Den nästan 45 åriga frun i billiga läsglasögon för att kunna se vad hon läser… Jojo, undrens tid är inte förbi…! 😉

Nu lär inte  väntan på mina nya glasögon bli riktigt lika lång…!