Efter ett par sköna dagar i skogen vid den lilla sjön i norra Wisconsin anlände vi hem till Förorten sent på torsdag eftermiddag. Vattenskotern hade fått ett nytt batteri av den Händige Maken. Han installerade också ytterligare ett nytt vatttenfilter för källvattnet vid stugan. Jag fick äntligen min lilla strand rensad och naturligtvis en hel del stickat.

Rensad strand för första gången denna sommar….

I det grunda vattnet vid stranden simmade en hel massa småfisk. Säkert en aning svårt att se på bilden hur många de faktiskt var…

Maken installerade ytterligare ett filter att rena källvattnet med. Och lyckades få det lilla läckaget som uppstod fixat.

Torsdagen efter hemkomst ägnade vi åt att packa upp och packa om. Hundarna tog Maken till hundskötare i två nätter. Denna gång hans föräldrar som hade lovat ställa upp. Vi skulle inte vara borta länge, men väckarklockan ringde i ottan på fredagen, så det var lättare om hundarna fördes på kvällen före.

Vid 04.45 på fredagsmorgonen vaknade jag till mjuk och skön musik från min mobil. Ute var det fortfarande mörkt och ovädret med åska och regn var åter över oss. Här i Förorten och i Tvillingstäderna är vi ännu torrskodda tack och lov efter allt detta regn. I den södra delen av staten har nyligen två dammar brustit och ett hem har åkt med i översvämningarna som resulterat efter all den mäng vatten som vi fått i staten de senaste veckorna. Dock har jag inte hört om några personskador, vilket naturligtvis är mycket bra.

Maken rattade mot flygfältet i ösregnet den tidiga fredagsmorgonen och vi var inte så säkra på att flyget skulle vara i tid. Framkomna vid 7 tiden gick det fort att hitta parkering tack vare att Maken bokat och betalat på förhand. Vi tog de små väskorna vi hade ombord på planet och det gick fort att komma igenom säkerhetskontrollen. Vädret hade förbättrats betydligt och på utsatt tid, kl.08.30 lyfte planet mot delstaten Utah. Piloten meddelade att flygningen skulle räcka just över två och en halv timme.

För den som inte är helt insatt i USAs geografi kan jag meddela att denna delstat ligger sydvästerut från Minnesota och Salt Lake City är huvudstaden. Mitt i bergskedjan Klippiga bergen och vi befann oss på 1400 m.ö.h efter landning vid Salt Lake City International.

Vår gemensamma resa på fredagen blev Makens andra resa till Utah denna vecka. I söndags åkte han med Lillasyster för att lämna henne vid sommarens harpläger. För två år sedan deltog hon för första gången och gillade verkligen lägret. Lägret ordnas vartannat år för harpstuderande barn och ungdomar och natuligtvis ville Lillasyster deltaga igen.

På fredagen åkte vi tidigt på morgonen från Minneapolis till Utah för att närvara vid den avslutande festkonserten och hämta hem Lillasyster.

Vi åkte direkt från flygfältet till harplägret och hade gott om tid att äta en matbit och bänka oss inför den avslutande konserten. På bilden ses fyra av lärarna och på scenen står hela 93 harpor och sammanlagt deltog 94 barn och ungdomar i lägret. Allt från nybörjare till längre hunna och äldre elever som Lillasyster. Konserten var förstås väldigt fin. Inte minst det Abba medley ( på harpa!) som Lillasyster deltog i. Väldigt häftigt att höra på!

Utanför universitetet där lägret hölls.

Efter konserten var lägret slut och en trött Lillasyster packade ihop sina saker och följde med oss till hotellet. Stannade gärna där medan Maken och jag, efter att vi alla intagit en fantastiskt god pizza middag, åkte till USAs äldsta garnaffär!

Pizzan som jag beställde, The Garden med grönsaker och inget kött var fantastiskt god!

Jo men visst erbjuds garn vid denna garnaffär i staden Provo i Utah. Och visst köpte jag ett nystan också. Ett lokalt spunnet och färgat sådant. Gilla att stödja det lokala om det bara går och naturligtivs gick nystanet i blått!

När vi styrde hyrbilen tillbaka mot hotellet gick ökensolen ner och det blev med ens rätt kyligt. Värmen i Utah är precis likadan som värmen i Arizona. Ökenvärmen är härligt varm och skön och inte het och fuktig som här i norra Mellanvästern.

Efter knappa dygnet i Utah återvände vi hemåt till Tvillingstäderna denna lördag och landade på seneftermiddagen. Den unge andrepiloten påminde mig väldigt mycket om Sonen när han meddelade i högtalaren:

-Welcome a board this flight to the Twin Cities! We will be flying 998 miles ( 1 596 km) today and we will be doing that in just over two hours! It’s a great day for flying!

Så här såg vår flygning hem till Tvillingstäderna ut på kartan i eftermiddag. Och visst kom vi hem snabbare än vad vi kom fram till Utah igår. Resan västerut i motvind tog en halv timme längre än dagens hemresa.

Nu är vi då åter på hemmaplan och en nöjd Lillasyster efter en vecka borta ser fram emot att sova i egen säng i natt. Redan imorgon, söndag har hon planer för en båtutflykt med vänner…. Förhoppningsvis uppför sig vädret!