En oas i grannförorten

Summer start for strings heter det lilla musikläger som Lillasyster deltar i den här veckan. Om två veckor börjar skolorna här i det skoldistrikt som vi bor i och Lillasyster börjar spela altfiol i mellanskolans stråkorkester. Hon är nybörjare och har har alltså aldrig spelat detta instrument förut.

Tidigare i sommar fick vi tag på en hyrd altfiol till att börja med och den här veckan har hon då börjat lära sig lite om detta nya instrument.

Medan Lillasyster befann sig på läger, som faktiskt är  en  45 minuters lektion per dag, åkte jag på upptäcksfärd runt lågstadieskolan där  lektionerna hålls.

Jag hittade en alldeles fantastisk oas. En vacker park med grönområden inte långt från skolan och satte mig ner på en bänk med medhavd bok. Hade jag haft bätttre skor på fötterna hade jag tagit en ordentlig promenad, men i sandaler tycker inte mina fötter om att promenera långa sträckor, så efter att jag hade gått omkring en stund för att se mig omkring och fota lite, satte jag mig ner på bänken och läste.

En bro som leder över den lilla bäcken och vandringsleden eller stigen som fortsätter på andra sidan.

Den lilla bäcken som går under bron.

Det blev en skön halvtimme där på bänken med min nya bok. Solen sken och det var ännu inte över tjugo grader och luftfuktigheten var låg. En perfekt förmiddag att njuta av en god bok och vacker natur.

Och vad läser jag nu då? Jodå, den där Kära Kusinen  bosatt i Sverige ni vet, hon har presenterat mig för dne brittiske författaren Jenny Colgan och för några veckor sedan hemma i Jakobstad utökade jag boksortimentet som jag har av henne:

Boke till vänster fick jag av henne till julklapp och den har jag fortfarande inte läst och boken till höger köpte jag alltså för några veckor sedan, vilken kommer före den som Käre Kusin Vitamin gav mig. Så, idag där på bänken fortsatte jag på boken till höger. Jag är endast femtio sidor in ännu och skall börja på det femte kapitlet, så ännu kan jag inte ge ngn full recension, men den kommer väl så småningom….

Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Berömligt betyg

Maken hämtade hundarna från hundhotellet ( nåja, hotell och hotell. Det är veterinären som också tar emot ett antal hundar som behöver någonstans att bo om ägarna är bortresta.)  imorse där de tillbringat den senaste veckan medan vi var i Wisconsin. Vi var helt säkra på att veckan hade gått bra för den större och äldre hunden Lilly, men eftersom den yngre och mindre hunden Fiona inte har världens lättaste temperament att ha att göra med, var vi inte så säkra på  hur det hela skulle gå.

Eftersom vi inte hade hört ngt, under veckan gissade vi nog att det hela hade gått rätt bra ändå, men visst var det trevligt när Maken kom hem och hundarna faktiskt kom hem med små lappar där det hade skrivits hur det hade gått för dem. ( se fotot ovan)

Inga överraskningar egentligen annat än att Fiona inte hade varit lika blyg som hon var förra gången för lite över ett år sedan då hundarna senast bodde på hotellet.

Godkänt fick de och vackert så! Nu får de stanna hemma med oss ett tag: Den totala räkningen gick på just under 800 USD! 😱

Trötta hundar efter en vecka borta hemifrån.

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

En tuff brud i lyxförpackning?

Hon har endast varit hemma från studierna i  just över en vecka, men har redan de första fem dagarna på sommarjobbet under bältet. Och vilket sommarjobb sedan! Hon ville göra ngt lite annorlunda, gärna relaterat till studierna och det verkar det  någrlunda bli.

Eller vad sägs om detta;

Detta var igår. Hon hade ‘ball field duty’ och plogade/räfsade bobollsplanerna runtom i förorten där hon jobbar.

Den här första veckan har hon klippt mycket gräs med en stor gräsklippare, men idag lördag har det varit riktigt kyligt, regnigt, ruggigt och kallt och inget bra väder för varken maskiner eller människor att åka runt och klippa gräs, så istället fick hon bl.a  lära sig att:

Köra traktor och använda grävskopa i grustaget.

Kolla utrustningen för att se att allt är i skick.

Gissa om den bil-och maksintokiga brorsan är avundsjuk över Syrrans nya sommarjobb? Alltså det är ju helt enkelt inte rättvist att Syrran är myndig och får denna fantastiska erfarenhet och utbildning eller hur?

Nu vill Sonen ansöka också, men som sagt, föräldrarna i huset är inte så säkra på att han får anställning eftersom han inget körkort har ännu och inte har åldern inne heller. Han får nog snällt vänta några år gissar jag…

Under tiden får Dottern njuta av en ledig söndag och en ledig måndag och sedan tillbaka till det nya sommarjobbet. Gissar nog att det blir ngn uppdatering här under de fortsatta vår-och sommarveckorna, so stay tuned….

 

Stort ansvar

Maken är borta på konferens i dagarna fyra. Det faller nu på min lott att se till att hans älskade tropiska fiskar får mat en gång om dagen. Jag har faktiskt kommit ihåg dem precis varenda dag hittills och nu återstår endast en dag kvar av detta viktiga uppdrag.

Det är inte svårt att mata dessa vackra fiskar. Maken köper pyttesmå frusna kuber med ngn slags odlad räkor och dessa lägger jag i en liten kopp med vatten taget ur akvariet och rör om tills den lilla kuben smälter och räkbitarna flyter fritt i vattnet. Sedan är det bara att hälla detta skrovmål i akvariet och låta fiskarna mumsa på.

På bilden ovan syns en del av akvariet. Det är vackert, verkligen och rogivande att stå och titta på en stund. Men vilket arbete! Detta är tredje gången som Maken har försökt att få hela ekosystemet igång och jag tror att han lyckas denna gång. Tredje gången gillt liksom.

Att ha havsfiskar som hobby är tidskrävande och kräver tålamod och en hel del läsning. Man skall nog ha intresse för att hålla på, för om kemikalierna, salthalten, vattentemperaturen, ljuset  och strömmarna inte är precis rätt, så kollapsar allt igen. Algerna tar över och fiskarna blir sjuka och allt dör bort ganska fort.

Vattnet skall bytas varje vecka och detta hör vanligen till Makens helggöra. Under akvariet finns ett till, mindre  akvarium, gömt i ett skåp, som med hjälp av pumpar, fyller på sötvatten, så att havsvattnet i huvudakvariet inte skall bli för salt plus att vattnet i huvudakvariet hela tiden avdunstar. Som bekant, vill ju fiskar gärna ha vatten omkring sig och lär skall dö väldigt fort om deras hem blir tomt. Gälarna och fenorna fungerar liksom inte lika bra, eller hur…?!

Med  jämna mellanrum köper Maken ngt nytt att sätta till sitt akvarium. Då ngt nytt skall läggas till det stora akvariet måste detta nya först tillbringa 4-6 veckor i ett s.k karantänakvarium. På så sätt, ifall de nya fiskarna, sniglarna eller vad det nu råkar vara, har med sig ngn slags smitta/bakterie från fiskaffären därifrån de kom, skall de medicinernas med kopparbehandling eller annat innan de får flytta in i sitt riktiga hem. Ovan ses de två fiskar som just nu befinner sig i karantän. Om ngn vecka borde de få flytta till sitt nya hem eftersom de har simmat länge och  väl i det mindre karantänakvariet och verkar må bra efter att Maken medicinerat dem med kopparbehandling.

Som sagt, otroliga mängder med arbete och sedan får man inte ens klappa fiskarna, utan de måste fångas med håv om man ens skall lyckas få tag på dem!

Det är tur att detta är Makens hobby, för detta otroliga tålamod skulle jag aldrig ha!

Tilläggas skall dock att både fiskar och koraller är köpta från en affär som endast köper odlade produkter, inte tas vilda ur haven!

Kanske man borde ha alla världen politiker försöka att  hålla ett akvarium med havsfiskar vid liv och kanske de då äntligen skulle börja förstå hur otroligt ömtåligt och balanserat detta ekosystem är…?

Ny Zumbamusik att förgylla helgen med

Det blev ett äntligen ett Zumbapass denna lördagsförmiddag.Gått några veckor sedan sist igen. Naturligtvis kändes det i både armar och ben, men det härliga var, trots uppehållet igen, att grundmotionen verkar I alla fall finnas kvar.

Två rätt nya sånger fanns med i dagens spellista och även om jag inte har ngn häftig liten videosnutt av mig själv i Zumbatagen, så vill jag dela med mig av den härliga sydamerikanska musiken.

Man kan liksom inte göra annat än att gunga med i rytmerna och helt enkelt bli glad av denna härliga musik!

Njut! Och kanske hitta på dina egna Zumbasteg…?!