Fast and furious, short and sweet

Ja, det finns många bra uttryck på engelska som kunde användas till att beskriva denna påskhelg.

En glad hemvändande Dotter hämtade jag hem på långfredagskvllen från busshållplatsen nära Ikea. Hon kom hem till ‘mamma mat ‘ och var så nöjd, så nöjd. Det är klart att det blir en aning ensidigt att alltid äta kafeteriagjord mat på studenthemmet.

Eftersom helgen var så kort, blev det påskmiddag på lördagen, istället för påsksöndagen, som brukligt är här hos oss.

Lördagen bjöd på en helt otroligt vacker dag, med hela 26 plusgrader och påskskinka som avnjöts ute på verandan med de nya fönstrena nerlagda och en härligt varm vårbris osm svepte in bland oss alla där vi satt. Alla vi fem i familjen och så Svärföräldrarna naturligtvis.

Maten serverade jag på den fina serveringsvagnen som Maken snickrat ihop för något år sedan. Enkom för större middagar på verandan under vår och sommarhalvåret.

Till skinkan blev det potatismos, ugnskokt sparris, sallad, semlor och en gelérätt som är väldigt vanlig vid högtidligare middagar och bland den äldre generationen.

Till efterrätt hade jag ämnat beställa äkta, skandinavisk prinsesstårta från ett av bagerierna här, men de vill ha några dagar på sig eftersom detta inte är ngt dagligt bakverk och jag kom ihåg detta alldeles för sent.Så istället blev det köpt osttårta från affären. Inte alls fy skam, den var riktigt god den med. Vi får bara ta det där med prinsesstårta en annan gång.

Trots att barnen numera inte längre är barn, utan ungdomar, skall det vara påskkorgar och besök av påskharen! Och gissa vad, den här mamman glömde!! Imorse då jag sömningt  steg up, såg Dotttern mig och påpekade vänligt och med glimten i ögat att det inte hade kommit ngn påskhare i år! Gissa om mamman i huset fick bråttom fastän klockan inte ens var åtta denna  påsksöndagsmorgon!

Ni som följer med denna blogg, vet att Lillasyster, som fyllde 11 i feburari är yngst men tror knappast på påskharen längre. Dock skulle hon nog ändå ha blivit väldigt besviken om inte ngn påskkorg fylld med choklad skulle ( på ngt mystiskt sätt) ha levererats!

Tack och lov för uppmärksam Dottern och tack och lov att allting redan var inhandlat och planerat. Bara att hämta korgar och godis ur gömmorna och skrida till verket. Resultatet ser ni ovan. Simsalabim, Lillasyster kunde bli väckt av Storasyster med den glädjande nyheten att påskharen visste hde gjort sitt besök i år också!

Efter den någorlunda hektiska, tidiga morgonen, städade familjen upp sig och gjorde sig fina. Det var dags att åka till kyrkan för årets påskgudstjänst.  (På bilden ovan ser ni Dottern i egenhändigt, över två helger, sydda vårklänning!) Och vilken gudstjänst det blev sedan!

Som brukligt är under större, kyrkliga högtider, var kyrkan fullsatt. Traditionen påbjuder att man går i kyrkan på de stora högtiderna, men inte annars? Har aldrig riktigt förstått mig på det där. Jag tycker att man antingen går regelbundet i kyrkan, eller så skppar man helt enkelt. Vad är det för vits att gå två ggr/år liksom?

Mycket sång och musik föermkom naturligtvis i den glädjefyllda gudstjänsten och som sagt, kyrkan var välfylld.

Väl hemkomna igen, var det dags för Dottern att återigen packa väskorna för att åka iväg söderut. Endast två veckor kvar med vanliga föreläsningar och sedan en vecka med tenter och efter det är detta första studieår på universitet över för henne och hon kommer hem över sommaren. Det skall bli härligt att ha hela familjen hemma igen- det ser både Maken och jag fram emot!

Palmsöndag

Stilla veckan inleddes med förmiddagens firande av palmsöndagen i kyrkan. Alla som vlle vara med att klä ut sig i tidsenlig klädsel och veva palmblad högt upp i luften i paraden som tågade in i kyrkan i förmiddags fick vara med. Månad barn deltog naturligtvis, men också  flera vuxna. Församligen bänkad inne i kyrkan höll också sina palmblad högt tlll den härliga, jublande musiken. Palmsöndagen, inleder ju som bekant den kristna Stilla veckan som kulminerar i påskfirandet nästa söndag och är helt klart, om inte den största, den viktigaste högtiden inom den kristna kyrkan.

Dock fortsatte ju inte jublet  under hela  Stilla veckan. Under predikan hjälptes tre karlar åt att dra in ett tungt träkors in i krýrkan som sedan restes under total tystnad. Prästen hängde en törnekrona högst upp medan tystnaden förblev påtaglig.

Ett mäktigt ögonblick, som upplevs varje år, men förblir mäktigt.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till kyrkan faktiskt, men denna gång var orsaken en helt annan. En konsert gavs av den fantastiska blåsorkestern Encore Wind Esemble bestående av ca. 40 professionella musiker. Denna orkester har verkat i Tvillingstäderna i 22 år och det var ju verkligen synd att vi inte har hört dem förut, för de var fantastiskt duktiga. Dock var Lillasyster en aningen besviken eftersom det inte fanns ngn harpa med denna gång, men hon tyckte nog sist och slutligen att konserten var mycket bra, trots att att harpan uteblivit den här gången….

En trevlig avslutning på denna palmsöndag fick vi med Svärföräldrana över pizza och nu är det då dags för arbetsveckan att ta vid igen. Åtminstone har det inte lovats ytterligare snö denna kommande vecka. Alltid något…!

 

Ny Zumbamusik att förgylla helgen med

Det blev ett äntligen ett Zumbapass denna lördagsförmiddag.Gått några veckor sedan sist igen. Naturligtvis kändes det i både armar och ben, men det härliga var, trots uppehållet igen, att grundmotionen verkar I alla fall finnas kvar.

Två rätt nya sånger fanns med i dagens spellista och även om jag inte har ngn häftig liten videosnutt av mig själv i Zumbatagen, så vill jag dela med mig av den härliga sydamerikanska musiken.

Man kan liksom inte göra annat än att gunga med i rytmerna och helt enkelt bli glad av denna härliga musik!

Njut! Och kanske hitta på dina egna Zumbasteg…?!

Proppmätt!

Svärfar ville bjuda oss ut på restaurang denna lördagskväll. Reservationer hade han också lyckats göra, vilket Inte är  alldeles så lätt här i Tvillingstäderna eftersom många av restaurangerna inte längre tar emot förfrågan om reservationer. Speciellt inte på helgerna då många gärna går ut på en matbit.

Eftersom Dottern är hemma från studierna denna helg, passade det ypperligt för oss alla att åka ut på middag. Sagt och gjort. Svärfar reserverade tidigare i veckan,  så ikväll, på utsatt tid, åkte vi i samlad tropp till den italienska restaurangen.

Behöver jag säga att servicen var utmärkt? Eller behöver jag nämna  att maten och sällskapet var ännu bättre?

Jag beställde en portion spenatfettucine med gräddsås och rökt lax! Otroligt gott! Jag är normalt ingen stor pastavän, men jag måste säga att denna rätt var utsökt. Och mättande! Jag är heller ingen stor vän av rött vin, men vinflaskan som Maken beställde och som delades mellan fyra vuxna, passade  alldeles utmärkt med de olika pastarätterna som vi alla hade  beställt och kompletterade måltiden.

Efter den utsökta maten kom vi hem till oss för efterrätt. Jag hade inte hunnit baka något fantastiskt, utan istället köpt en färdiggjord citrontårta. Svärfar är ingen chokladvän ( jo jag vet, stackars karl alltså!) och eftersom det var han som bjöd oss på mat på utsökt ställe, var det ju inte mer än rätt att han skulle få ngt med citron ( eftersom han gärna äter mera syrligt än sött)  till efterrätt, eller hur?

En trevlig kväll med trevligt sällskap och utsökt mat helt enkelt. Nu känns det mera som om att jag inte behöver äta ngt på ett år eller två!

 

När den finländska kocken ger sig i kast med amerikansk-irländsk matlagning

Det 17.3 firas alltid St.Patricks dagen här i USA  ( och säkert på Irland också) och på den dagen skall man ha gärna ha på sig grönt och äta Corned beef and cabbage.Är man sedan ölrdrickare skall man gärna också ta sig en äkta, mörk Guinness, men detta lämnade jag upp till Maken och Svärfar och drack ett glas vatten med min middag istället!

Det blev gott, trots att finländskan gav sig i kast med denna, typiskt irländska maträtt idag. Egentligen, säger min goda amerikanska vän, med irländskt ursprung och en far från landet, att denna maträtt äts egentligen för att fira det nya året, inte  St.Patricks dagen!

Hur som haver, så provade jag ett nytt recept som jag hittade via Pinterest ( alltså, den nätsidan är ju farligt värre! Går inte ofta dit, för jag fastnar! Det finns alldeles för mycket att titta på och begrunda! Hur är det med er? Är ni stora Pinterest anhängare?)

Köttet skulle gräddas i ugnen på svag värme i hela tre timmar. Kålen skar jag nästan i klyftor och stekte i olivolja på båda sidorna och saltade och pepprade. Efter det åkte den in i ugnen på en halv timme där jag ångkokade den i inget annat än öl!

Den stekta kålen är klar att läggas i ugnen. Ölen  finns i plåten under gallret som kålen ligger på.

Vad serverar man med en traditionell irländska maträtt då? Jo, vad annat än potatis och kokta morötter förstås!

Efter måltiden bjöd jag på efterrätt, som dagen tlll ära inte var irländsk, utan finsländsk blåbärspaj med Ekströms vaniljsås!

Någon måtta med det irländska måste det ju vara ändå… 😏

 

 

Pi Day! ( Pi= pie)

Idag, den 14.3 eller 3.14 firas Pi Day eller Pi dagen! Uppmärksammas eller firas denna dag hemma? Här firas den mer eller mindre, beroende på om man bryr sig eller inte. Dottern, i Wisconsin på studenthemmet har bakat pajer hela veckan och sammanlagt tror jag hon fick ihop hela sex stycken pajer för sig och sina kompisar! En annan studerande bakade också, men jag tror han fick bara ihop en paj.

Jag har inte hunnit baka pajer idag, har inte ens kokat middag, men Maken inhandlade en paj åt oss istället och den var riktigt god!

I år firades Pi Dagen med med en chokladpaj. Väldigt god om än lite väl söt…

How far is it between St.Petersburg and Helsinki?

Ja, kan ni hjälpa mig med denna fråga kära läsare? Detta var en bland många frågor som jag och Lillasystern fick ikväll när vi deltog i hennes skolas internationella kväll, den tredje i ordningen. Vi har aldrig varit med och representerat Finland förut, utan varit gäster de tidigare åren.

Nu i år var vi alltså med som deltagare och hade gjort allting klart för redan sex veckor sedan, då denna kväll egentligen skulle ha gått av stapeln. Anledningen till annulleringen då var en mycket kall sådan, närmare -40 grader!

Men ikväll gick kvällen av stapeln som planerat och här ovan ser ni vårt bord. Jodå, visst är det min studentmössa som Lillasyster bär på huvudet. Många trodde att det var en kaptensmössa av ngt slag och blev mäkta förvånade när de fick reda på att det var min  ‘high school graduation cap’.

Lillasyster har själv gjort planschen med lite hjälp av mig och sedan har vi samlat på lite smått och gott att representera Finland med.

Det blev en lyckad kväll, med 14 länder representerade och med flera fina dansnummer av olika dansgrupper.

Bilden av denna dansgrupp blev inte speciellt bra eftersom jag stod så långt borta vid vårt bord, men barnen i denna dansgrupp dansade väldigt duktigt.

Detta år var det sista för Lillasyster att medverka eftersom hon fortsätter till mellanskolan i höst och går alltså ut femman i juni. Hon var så nöjd över att få vara med!