.. blev det verkligen för Lillasyster idag. Vi började vid The School of Nursing med en presentation på 40 minuter och sedan en rundvandring på 20 minuter. En av de studerande som har ett år kvar innan han blir utexaminerad sjukskötare var också med och kunde svara på besökarnas frågor. Det var en liten grupp på under tio intresserade och så vi föräldrar förstås. Detta är samma universitet som Dottern studerade vid och gillade skarpt. Hon studerade däremot hortikultur, växter och blommor, medan Lillasyster är mera intresserad av det medicinska. Riktigt vad inom medicin vet hon inte ännu, men det kommer så småningom….

Till vänster i fönstret i salen där vi satt syns universitetets maskot. Grävlingen Bucky Badger. Till höger ett av klassrummen för de som studerar till sjukskötare. Runda bord utrustade med mikrofoner för att höras till alla 170 elever i salen och skärmar på väggarna som omger klassrummet så att alla skall kunna se vad föreläsningarna handlar om.

Efter timmen tog vi bussen till andra sidan av campus. Det var runt 40 minuter att gå och i +30 grader tyckte vi definitivt att det inte var ngt väder att promenera omkring i. Bussen kändes som ett mycket bättre alternativ, även om vi hade haft tillräckligt med tid för promenaden.

Bussen tog oss till fakulteten där musik studeras och ivern och glädjen i Lillasysters ansikte var märkbar. Klockan 11 hade hon träff med harpinstruktören för universitetet och detta såg hon verkligen fram emot. Vi gjorde vårt bästa för att hitta en skuggig plats och väntade. Prick på utsatt tid kom en leende och genast mycket trevlig, ung lärare ut ur den låsta byggnaden och släppte in oss i den betydligt svalare luften inomhus.

Det klickade direkt mellan denna unga kvinna och Lillasyster! Det diskuterades musik hit och dit och hur processen fungerar då man ansöker om en studieplats etc. En kortare rundvandring blev det också innan de två gick iväg till lärarens kontor för en lektion på en timme. Tyvärr fick inte vi föräldrar följa med, men helt överraskade var vi inte.

Konsertsalen till vänster var stor, men kan anpassas både till mindre och större konserter. Till höger ett mycket tyst klassrum för musikstuderanden. Det var alldeles spöklikt tyst efter att instruktören stängde dörrarna bakom oss samtidigt som det också var skönt efter allt ljud i konsertsalen eftersom en ungdomsorkester hade övning när vi som hastigast tittade in.

Efter haprlektionen, som Lillasyster var mycket nöjd och glad över, blev det då dags för rundanvdring vid The School of Music. Administratören som visade oss runt hade en elev med sig och Även om n musikstuderande eleven var väldigt tyst, var de båda mycket trevliga och Lillasyster ( och vi föräldrar) kände oss väldigt bekväma med att fråga om både det ena och det andra.

Kommer ni ihåg TV serien The Kids from Fame som gick på TV på 80 talet? Då vi gick in i klassrummet ovan som används för att undervisa musikteori såg jag genast Mr. Shorofsky med sitt vita skägg framför mig ur Fame och alla hans uttråkade elever som halvsatt i stolarna som var fastsatta i de lustiga små halvborden.

Högst till vänster ses ett litet övningsrum där en studerande förvarar sin harpa. Om Lillasyster kommer in, behöver hon inte ta med sig sin egen harpa, skolan har fem stycken till elevernas förfogande, men det är klart att man trivs bäst med sitt eget instrument. De andra bilderna tog jag då vi gick in i två olika konsertsalar. En mindre och så den stora som vi redan hade gått in i tidigare.

Efter detta besök och in och ut i olika byggnader i hettan, hade vi inte mycket energi kvar. Det blev däremot ett snabb besök i bokaffären, men vi gick tomhänta därifrån. Rött, vitt och svart är färgerna för universitet och som sagt grävlingen Bucky the Badger är maskoten.. Wisconsin är också känt för sina många bondgårdar och stora mjölkproduktion. Därav den lustiga kon som jag som hastigast tog en bild av…

Till vänster på bilden möttes vi av denna skylt då vi stegade in i universitetets bokaffär. Bilden i mitten visar att man även kan köpa smycken för att visa sitt stöd för universitetet och till höger då den lustiga kon.

På kvällen strålade vi åter samman hos Dottern och Svärsonen och Maken satte ihop deras nya, lilla kolgrill som de faktiskt har vunnit i ett lotteri. Sedan ställde han grillen på bordet som han gjort åt dem och så tändes de första kolen.

En stund senare hälldes kolen ut ur skorstenen och korvarna lades ovanpå gallret. Inte långt efter det var de klara och de åts tillsammans med potatis salladen som jag hade gjort under eftermiddagen efter att vi var klara vid universitetet och hade åter installerat oss hos Dottern.

Efter den goda middagen blev det stickjunta visa skärmen som vilken annan måndagskväll som helst. Vi var hela tio stycken som deltog ikväll och det var verkligen roligt.

Imorgon tisdag bär det då norrut åter och mot seneftermiddagen är det beräknat att vi skall vara på hemmaplan igen.