Empty nesters. Ja, så kallas föräldrarna på mitt anda modersmål när alla barnen har flugit ur boet. Det finns säkert en motsvarighet på svenska, men vad den är orkar min trötta hjärna inte lista ut för närvarande.

På torsdag eftermiddag gick nämligen flyttlasset. Maken och Lillasyster åkte den timmen det tar att komma till hennes sk college. Det är inte lite som skall packas när man skall flytta in på elevhem/internat och vistas där under ett helt skolår.

Ellingson Hall heter den våningsbyggnad i fyra våningar full med rum som delas mellan två elever vardera. På torsdagen åktes det för att lämna alla grejer. Idag fredag åkte vi alla tre tillbaka för att ta med det sista plus att lämna Lillasyster vid hennes nya skola.

Sängen bäddades med medhavda, rentvättade lakan. Nytt inköpt täcke bla. Lillasyster packade upp den jättelika dansväskan som vi har kvar från döttrarnas dansår och det fanns en hel de utrymme i alla lådor och skåp trots annars trånga utrymmen.

Dagen bjöd på värme, minst sagt. En temperatur på +32 grader med en luftfuktighet på 72%! Och ingen luftkonditionering i hela byggnaden! Det var hett, fuktigt och svettigt.

Trots hettan och fukten fick Maken och Lillasyster sängen monterad högre upp så att skrivbordet rymdes under. Helt enkelt för att skapa mera utrymme i det lilla rummet. Svetten droppade av Maken när han åter gick ner till informationen på första våningen ( Lillasyster flyttade in på den fjärde våningen.) för att få låna en annan slags skruvmejsel och ngt annat som behövdes.

Visst lyftes sängen upp i luften och skrivbordet placerades under och det blev med ens mera utrymme i det lilla rummet.

En stund därefter var det dags att kramas och säga ’see you later’ och det var inte det allra lättaste kan jag meddela. Maken och jag körde hemåt i rusningstiden och när vi åter var hemma kändes huset tomt och tyst. Tredje barnet ut. Det kommer åter att ta några veckor innan vi vänjer oss…