Vi var runt 220 kvinnor i varierande åldrar som loggade in till zoom länken igår kväll! Det var inte ngn liten skara och den största uppslutningen hittills som denna garnaffär på USAs östkust ordnat.

Anledningen till denna träff i cyberrymden var den sk KAL ( Knit along) som jag anmält mig till. Detta går ut på att alla som anmäler sig stickar en tröja under de kommande 6 veckorna. Man behöver inte ens bli klar, utan tanken är att man har likasinnade att fråga råd av skulle man få problem med sitt projekt. Garnaffären vill också ( såklart!) att åtminstone 80% av garnet som används för tröjan garn inhandlat därifrån.

Garnaffären som ordnar detta jippo om man så säger är belägen i delstaten New Hampshire på den amerikanska östkusten. Om jag har förstått det rätt så öppnade den under pandemin som nätbutik och har sedan dess också fått en affär i brick and mortar, dvs en riktig lokal att bedriva handel i.

Jag har beställt mitt garn från affären och bestämt mig för att sticka the Vanilla Sweater designad av upphovskvinnan till affären själv. En enkel ylletröja i slätstickning och med raglan sömmar i norska Rauma Finullgarn. Nästa vecka någon gång borde paketet komma till mig. Det blev så många anmälningar och stort intresse för höstens KAL att garnaffären helt enkelt blev utan garn!

Upphovskvinnan är uppvuxen utanför Glasgow i Skottland och har fortfarande en härlig skottsk brytning i sin engelska, trots att hon, som jag, redan bott länge i USA. Hon importerar garn från Europa, till förmånliga priser och hur hon beter sig åt med detta trots det märkliga, politiska läget i detta landet, är för mig en gåta.

Däremot är jag så oerhört glad att en av de goda stickande väninnorna i vår stickgrupp på måndagar tipsade om denna affär!

För att gå tillbaka till fredagens sk. KAL Cast on Party så blev det en väldigt trevlig timme. Trevliga diskussioner med likasinnade och det var hurrarop hit och hurrarop dit över allas projekt.

Under fredagseftermiddagen här vid stugan krattade och rensade jag åter stranden. Det var nog en himla tur att männen i familjen fick upp både båten och vattenskotern på land inför vintern redan för två veckor sedan, för som synes har vattennivån i vår lilla sjö, gått ner ytterligare. Vi behöver verkligen få en hel del regn innan vintern är här.

I skrivande stund är det lördag förmiddag och solen lyser från en klarblå himmel. Ett par trevliga dagar vid den lilla stugan i nordvästra Wisconsin är åter till ända och livet i storstaden kallar. Dags att städa upp efter oss, dammsuga och göra allt klart till nästa besök som troligtvis inte ligger så långt i framtiden. Vi hörs åter från Förorten nästa gång.