Det var nästan så att jag inte satte mig i det lilla flygplanet i baksätet på lördag eftermiddag men den proffsiga piloten ( Sonen) och den tålmodiga Maken lyckades övertala mig. Och jag var så himla glad att jag följde med!

Lördagen bjöd på minst sagt perfekt flygväder. Det lilla planet skumpade och krängde och Sonen berättade varför det var värre beroende på vad vi flög över: Mississippi floden, träd, järnvägen etc etc. ( värmen som stiger upp från marken nedanför påverkar planet olika beroende på vad det råkar vara man flyger över. )

Flygturen var inte lång och gick till en restaurang belägen vid ett flygfält utanför Minnesotas huvudstad St. Paul. ( Saint Paal blir uttalet på ’amerikanska ’)

Efter en mycket mjuk landning parkerade Sonen det lilla flygplanet bakom restaurangen och vi gick in. Fick en bord direkt och slog oss ner.

Mat beställdes och som synes blev det laxsmörgåsen för min del. Sonen beställde hamburgaren och Maken en BLT ( bacon, lettuce, tomato) smörgås.

Drickat blev naturligtvis alkoholfritt. Sonen skulle ju flyga oss hem också och dessutom lät mineralvatten väldigt gott så det blev det!

Hemfärden gick lika smidigt och bra som ditfärden och nu var det en betydligt mindre nervös mamma som slog sig ner i baksätet.

Hemfärden gick precis lika bra och landningen på ’hemma flygfältet ’ var lika mjuk och smidig som den första landningen.

Och för ngn som kanske undrar, så flyger jag mycket gärna med Sonen igen!