… avlöste varandra vid 05.30 tiden och regnet och det eventuella haglet piskade mot fönsterrutorna bakom de fördragna gardinerna i vårt sovrum. Jag steg upp eftersom jag vaknat av åskan och tittade ut… Träden svajade i vinden och regnet öste ner. Himlen var grågrön, precis som den blir innan roterande moln som kan bli till tromber eller tornadon, bildas. Jag lyssnade genast efter tjutande vädersirener utomhus, men förutom regnet och åskan hördes inga andra ljud. Blixtarna avlöste varandra uppe i molnen då jag gick för att kolla väderappen i mobilen: varning för åska, meddelade den. Jo, men det var ju helt kristallklart, men tydligen hade vi inga varningar för ev tromber. Skönt. Bara att krypa under täcket igen då och försöka få tag i sömnen igen trots ovädret utanför.

På eftermiddagen och kvällen såg det ut så här! Däremot inget utesittarväder med stickningen eftersom vi åter har tropisk luftfuktighet och +28 grader… Den heta, fuktiga väggen nästan slår emot en då man går ut.

Till följd av denna tropiska frukt och värme blev det stickning inne istället.. Jag blev klar med den första sockan och har kommit en liten bit på väg på den andra.

Vid 19.45 var det så dags för solen att börja gå ner och ngn halvtimme senare meddelade Dottern att hon var på väg hem från en lyckad dag med kompisar på Renässans festivalen söder om oss, ca. 50 km bort. De hade haft en trevlig dag och fått se och uppleva mycket.

Det finns alla möjliga utställare och hantverkare som säljer smycken och annat. Utklädda riddare i rustningar som fäktas medan de rider på hästar. Spel och lekar och en massa besökare. Många är utklädda på ngt vis i mera eller mindre tidsenliga kläder. Dottern hade fått låna en klänning av en väninna med korsetten utanpå. Med flit. Lite sådär tokroligt helt enkelt.

Hon orkade ännu le när jag knäppte denna bild av henne efter hemkomst, men hon hade rejält trötta fötter till följd av en hel del steg i värmen och fukten hela dagen. Åtminstone klarnade vädret så besökarna på festivalen inte behövde bli genomblöta.

Imorgon söndag återvänder Sonen norrut åter. Han ansikte är rätt svullet ännu och han går fortfarande på värktabletter, men trodde nog att han inte skulle ha några problem med att köra fyra timmar åter. På måndagen kallar deltidsjobbet även om han fortfarande inte får lyfta tungt. Och om en vecka börjar det sista året för honom på universitetet. Helt otroligt hur snabbt åren gått…!