För några timmar sedan meddelade Dottern att hon och Maken landat i Chicago. Resan från dörr till dörr, Jakobstad, Finland till Chicago i delstaten Illinois i USA tog runt 22 timmar. En lång resa minsann, men så mycket snabbare än så går det inte att komma. Har inte hört mera än att de sover hos hennes Svärföräldrar denna natt för att sedan åka norrut de två timmarna hem till sig imorgon.

Maken och jag skjutsade Sonen med Flickvännen tillbaka till det lilla flygplanet på söndagseftermiddagen. De skulle fortsätta färden från sommarstugan vidare norrut till universitetsstaden i delstaten North Dakota. Det var en solig och varm dag och medan ungdomarna stuvade in sin packning i planet höll Maken och jag oss under vingen på planet så gott det gick. Tack vare skuggan därunder och den fläktande vinden svalkades vi av lite i alla fall.

Innan avgång skall planet alltid gås igenom. Motorn kollas. Propellern, vingarna, landningsstället oljan, bensinen etc, etc…. Sedan bockas allting av på en lista.

Ett mindre jetplan som också skulle lyfta, kom vrålande förbi oss medan vi väntade på att Sonen och Flickvännen skulle bli klara för avfärd.

Här hade ungdomarna intagit sina platser. Sonen på den vänstra sidan som förste pilot och Flickvännen bredvid honom som assistent och andra pilot. Kort efter att jag tog denna bild hojtade Sonen högt och ljudligt CLEAR! och startade sedan motorn och propellern körde igång. ( Maken berättade att detta görs av piloten innan propellern startas för att försäkra sig om att ingen befinner sig nära.)

Kort därefter körde ungdomarna det lilla flygplanet till början av landningsbanan, kollade att bromsarna fungerade som de skall, satte motorn på högvarv några sekunder för att kolla att den fungerade rätt och sedan var det inte länge innan det lilla flygplanet var uppe i luften. Sonen har berättat vid flera tillfällen hur detta lilla flygplan verkligen vill flyga och lyfter fort när tillräckligt hög fart har uppnåtts.

Traditionen påbjuder att han vinkar till os föräldrar med vingarna och även denna gång gjorde han det. Jag filmade det inte denna gång, men det kändes nästan som att jag borde stå där med vit näsduk i hand och vifta vilt. Som i ngn gammal Hollywood film!

Medan ungdomarna svängde norrut efter att de lyft, åkte Maken och jag tillbaka till sommarstugan för att packa ihop det sista och börja köra hemåt.

Det var varmt hela vägen och +35 grader i skuggan när vi landade i Förorten just under tre timmar senare. Extrem värme hade det varnats för idag och åter fick meteorologerna rätt.

Ungdomarna nådde sitt mål just runt timmen innan vi var hemma igen. Och det med ett stopp för att tanka planet.

Söndag kväller och Makens semestervecka är förbi. Egentligen skulle han ha semester inkommande vecka också, men pga personalbrist på jobbet hamnar han att jobba 4 utav 5 dagar denna vecka….