… fick räcka tyckte jag och maskade av under stickjuntan framför skärmen ikväll. Nu behöver denna tunna halsduk tvättas och torka och då burkar ju spetsen verkligen komma till sin rätta. Vem den sedan blir en gåva till får framtiden utvisa för i +30 grader går jag sällan omkring med ngn halsduk virad om halsen. Trots att det handlar om tunn spets i bomulls-och linnegarn.

Jag fäste också alla garnändar på sockorna som blev klara i bilen i torsdags när Sonen och jag åter var på väg mot Förorten från delstaten North Dakota, så inte bara ett, utan två projekt blev klara denna kväll.

Som vanligt hade vi en trevlig stund framför skärmen och jag var väldigt nöjd över att kunna vara med. Tanken var nämligen att Maken och jag skulle skjutsa Lillasyster till det stora flygfältet ikväll, men så blev det inte utan hon och Pojkvännen åkte tillsammans med hans föräldrar.

Äntligen är det dags för Europa resan som hon gör med en grupp elever från gymnasiet. Resan blev inte förmånlig och det stora intresset minskade märkbart när det blev dags att börja betala för resan i höstas. Trots att hela kalaset inte behövdes betalas med en gång, utan i rater.

Slutligen blev det en liten grupp på tio elever med en lärare som reser med gruppen. I skrivande stund har ungdomarna gått ombord på planet och om ca. 9 timmar landar de i London. Det blir en resa på endast 9 dagar till London, Paris och ett ställe i Belgien som jag inte ens hört talas om. Men resan lär bli bra och mycket intensiv. Pojkvännen var klok ikväll när han konstaterade att om ngn frågar ungdomarna varifrån de kommer är de inte amerikaner under resan, utan kanadensare. Till följd av Knäppgöken i DC…

En resklar Lillasyster….