Alla Helgons Dag firades högtidligt i vår församling under gudstjänsten denna söndagsförmiddag. Församlingsmedlemmar tände ljus till åminnelse av ngn kär som gått bort och efter att det var gjort lästes namnen upp på de 23 församlingsmedlemmar som gått bort under året. Efter varje namn hördes en kyrkklocka slå…. Det var knäpptyst i kyrkan och det kändes högtidligt och viktigt.

Dagens predikan handlade om hur viktiga våra relationer med andra medmänniskor, nära och kära är och hut lite allt det materiella egentligen betyder. Så sant, så sant.

Efter en trevlig förmiddag vid kyrkan begav Lillasyster och jag oss ut på bla skojakt.

Jag har alltid tyckt om söta, små boots, men nu med artros i den högra stortån är det inte speciellt lätt att springa omkring i dylika. Jag hade inte tänkt mig nya skor idag, men råkade hitta dessa. Sköna, mjukar och som att stiga i ett par tofflor. Naturligtvis fick de komma med hem. Min onda stortå tackade så hjärtligt då jag gick omkring i dem här hemma hos oss nu på kvällen. Jag såg ett liknande par i brunt också, så jag gissar att det blir ett sådant också så småningom….

Jo men visst! ! Våra päsklingar behöver väl också räkna ner till julen, eller hur…? Efter 30 år i USA börjar jag vänja mig vid det mesta, men ibland så…!

Ett långt och trevligt videosamtal med Sonen vid universitetet och Maken på jobb ( här på väg till en blindtarmsoperation) fick avsluta denna söndagskväll….