… har det såklart handlat om hela dagen på alla medier denna fredag. Det är 25 år sedan terrordådet mot USA och skyskraporna som föll i NYC. Över 3 000 oskyldiga människor dog den dagen och the master mind bakom det hela sitter tydligen fortfarande i fängelse i det ökända Guantamo Bay hörde jag på radionyheterna idag.

Det är viktigt att minnas… men det är också viktigt att gå vidare. Tränaren Christine på bilden ovan blev mycket rörd flera ggr under träningspasset och fällde tårar. Jag, på cykeln här hemma och framför skärmen fällde inga tårar. Visst var hela terrordådet fruktansvärt hemskt och vi minns nog var vi befann oss och vad vi gjorde den dagen. Vi hade lyckligtvis inga anhöriga och /eller vänner som omkom, men vi var bosatta i delstaten New York i den västra delen. Maken var underläkare och jobbade på ett stort sjukhus. När sjukhusen i New York City fylldes av skadade började helikoptrarna flyga till andra sjukhus runtom i staten med skadade. Vi var bosatta på gångavstånd från ett av sjukhusen där Maken jobbade och hörde och såg helikopter på helikopter som anlände….( Maken själv råkade vara ledig den dagen, men var på ’stand by’ ifall han behövdes. )

Dottern var ett år fyllda och har inga minnen av lekparken som hon och jag befann oss i när en av grannarna, en äldre rysk kvinna kom och berättade att det var nog säkrast att vi gick hem eftersom skyskraporna i NYC faller och flygplan flyger in i dem…..

Jag undrade just vad tanten dillade om. Satte Dottern i vagnen och så traskade vi hemåt och slog på TVn… Tyvärr dillade hon inte det minsta utan visste precis vad hon pratade om.

Denna 25 årsdag bjöd på varma, hårda vindar och förhoppningsvis blåser det utlovade och svalare vädret in över natten. Det var även varmt idag, +29, vilket är ca. 10 grader varmare än det normala för årstiden.

Jag begav mig tillbaka till klädaffären där Maken och jag hade inhandlat två par byxor och en simdräkt åt Svärmor i onsdags. Byxorna, med gummiband i midjan, passade alldeles utmärkt, men simdräkten var för liten.

Det finns nämligen gym med simbassäng vid äldreboendet och där plaskas det rätt ofta för Makens föräldrar. Detta är naturligtvis mycket bra. Ngn hårdträning behövs inte i den åldern, men alla måste vi röra på oss oavsett ålder såklart.

Efter att jag hade returnerat simdräkten åkte jag till shoppingcentret för en klippning hos nya frissan. Min vanliga, oerhört duktiga frissa gick i pension i mars, men hade rekommenderat ett par fd kollegor. Igår fick jag tid redan idag med en av dem.

Det var väldigt trevligt att träffa den rekommenderade Cleo och hon var precis så trevlig och skicklig med saxen som det hade påståtts. Nu har jag åter betydligt kortare frisy efter att hela 8 cm kapats av. Så skönt och eftersom mitt hår är tjockt, känns det mycket skönare med halvlångt hår än långt.

Tyvärr glömde jag ta före och efter bilder….

Trots allt så är trevlig nine-eleven dag för egen del till ända och det är hög tid att åter kojsa. Maken sover sedan ngn timme tillbaka eftersom han jobbar en tolvtimmars lördag imorgon….