… är viktig dagligen. Alltså var det bara att dra på sig vinterstövlarna, mössan, vantarna och den tjocka dunjackan och bege sig ut med snöspaden.

Jag hade nämligen ägnat den större delen av dagen åt att sticka klart Makens tröja. Det tog sin lilla tid att sticka halsringningem på 8 cm. Sedan skulle den vikas dubbel och sys fast. En miljon ( kändes det som) trådar skulle fästas och ärmhålen skulle sys fast.

På seneftermiddagen bestämde jag mig för en paus och gick ut i vintern. Det var runt -8 och snöflingor dalade ner den största delen av dagen. Vackert, som på ett julkort och faktiskt inte väldigt kallt eftersom det var alldeles vindstilla.

Efter att jag skottat klart var jag varm i kroppen och rödrosig om kinderna. Spaden sattes åt sidan och jag pulsade genom snön ner till den frusna sjön. En och annan snöskoter färdades över isen, men annars var det lugnt och stilla. Bilden ovan tog jag vid 16 tiden och det hade börjat skymma åter.

Det var dags att gå in igen och göra tröjan helt klar:

Tröjan ser enorm ut på bilden och visst är den stor. Den passar Maken finfint och han måste till och med kavla upp ärmarna en smula. Inte ngt han är van med precis eftersom han mäter 195 cm i strumplästen. Ärmar och byxben är sällan för långa!

Till middagen lyckade vi till det och åkte ut på restaurang. Snöflingorna fortsatte att dala ner när vi gick från parkeringen till restaurangen och det var oerhört vackert.

Maten var god och ägaren till den rätt nya restaurangen var på plats. Han tackade oss för besöket och hoppades att maten smakade och det gjorde den minsann!

Det blir nog återbesök nästa vår och sommar skulle jag tro och då ser vi fram emot att sitta utomhus på den mysiga terrassen.

Åter hög tid att sova några timmar. Imorgon bär det på nytt hemåt mot Förorten efter en avkopplande avstickare.