(Nedan samma hibiskus som jag fick av Dottern, men blommorna skiftar i färg!)

…åker fortfarande förbi varje morgon denna vecka, men hos oss råder numera sommarlov. Lillasyster och de andra 892 nybakade studenterna från gymnasiet fick sommarlov en vecka tidigare än alla andra elever i skoldistriktet. Inget nytt, utan så här går det till varje år i det skoldistrikt är vi bor.

Fredagens festligheter började med att Sonen flög ner från universitetet i delstaten North Dakota. Maken och jag mötte honom på den lilla flygfältet en halvtimme hemifrån. Dottern med Make hade anlänt sen torsdagskväll. Familjen var åter samlad och det hade gått ett halvår sedan sist konstaterade vi.

På seneftermiddagen samma dag var det då dags att klä på sig lite snyggare kläder och bege sig till Downtown Minneapolis och till arenan US Bank Stadium där festligheterna skulle hållas. Till höger syns en del av Minneapolis skyline.

Det var alltså inte några få elever som skulle bli klara från gymnasiet denna kväll. Hela 892 stycken och vi var beredda på att denna ceremoni skulle ta sin lilla tid. Lillasyster med sin kör sjöng traditionsenligt The Star Spangled Banner, dvs nationalsången och det gjorde de mycket bra. Ingen lätt sång att ta ton till även om den minst sagt är pampig.

Alla vi föräldrar, släkt och vänner var hänvisade till en del av läktaren i den enorma arenan och därifrån gick det bra att se ceremonin som utspelade sig nedanför oss på golvet.

Lättast att följa det hela var nog på de stora skärmarna omkring oss. Här ses en av de två elever som talade. Båda talen var riktigt bra, men tyvärr ekade det oerhört inne i arenan pga storleken på denna, så det var riktigt svårt att höra vad som sades.

Hela ceremoni tog runt två oh en halv timmar och det var en nöjd Lillasyster som vi träffade efteråt. Nu skulle det snabbt bytas kläder och så slussades alla elverna ( som hade anmält sig) till en gigantisk fest som ordnas av föräldrarna varje år. Denna fest hålls normalt fram på småtimmarna till runt kl.05.00. Däremot hade den kortats av i år och var klar redan vid 01 tiden. Då skjutsades eleverna tillbaka till gymnasiet där de flesta hade parkerat sina bilar och kunde köra hem till sig därifrån.

På söndagen blev det kalas här hos oss. Hela familjen hjälptes åt med städandet och fejandet och precis på utsatt tid kl. 13 visade sig de första gästerna.

Vi hade hängt upp Lillasysters kläder från ceremonin men själv sprang hon omkring i bekvämare festkläder än denna varma utstyrsel i polyester. Catering är vanligt för dessa fester och Lillasyster hade valt bagels med tillbehör, grönsakstallrik och frukt. Ingen tårta för henne utan istället olika sorters bakelser. Maken och Sonen ägnande söndagsförmiddagen till att köra runt och hämta den på förhand beställda maten.

Festen blev mycket lyckad trots det ihärdiga ( och välbehövliga!) regnet. Gästerna kom och gick och när festen var över tre timmar senare uppskattade vi att vi totalt hade haft runt 60 personer här! De flesta som kom var nog Lillasysters närmaste vänner och det är inte få hon har direkt. Hela dramaklubben från skolan var nästan på plats vid ett tillfälle och det är inte få elever precis..

Efter festen var det åter dags för de utflugna, vuxna barnen att bege sig till sina håll och kanter igen. Dottern med Make begav sig iväg mitt under festen eftersom de tar sig fram mera traditionellt med bil och har en resa söderut på runt 4,5 timmar. Efter att festen var slut skjutsade Maken tillbaka Sonen till det lilla flygfältet och några minuter senare var även han på väg tillbaka norrut. Fågelvägen tar hans resa runt 2 timmar beroende på vindarna. Kör han tar det runt 4 timmar.

Senare på kvällen var alla på sina respektive platser igen. Sonen landande runt 18.30 på flygfältet i North Dakota och Dottern med Make anlände hem till sig vid 20.30 tiden. Det är alltid skönt när resorna går som planerat.

Det var så väldigt roligt att ha dem hemma, men så fort helgen gick!