… uppmärksammas denna måndag här i USA. En dag när alla de som krigat för landet äras. Alltså inte bara soldater som stupat, utan även soldater som just nu är i militären. USA är ju alltid med i ngt krig, så det finns ju alltid militär personal i tjänst om man så säger. Om denna skribent gillar landets nuvarande krig i Mellanöstern låter jag vara osagt, men jag tror ni kan lätt gissa er svaret till den frågan.

Efter en snabb avstickare till delstaten Illinois över helgen, är vi åter på hemmaplan.

Sonen landade i North Dakota runt 15 minuter innan vi parkerade hemma. Nu skall det då påminnas om att han studerar 400 km norr om förorten där han växte upp, plus att dessa mindre flygplan såklart måste ner och tanka oftare än stora jetplan.

Maken och jag tog en annan rutt hem igår och denna var rätt mycket tråkigare men vi lät bilen köra själv och välja kartan. När man kör elbil behöver det laddas mera energi som ni vet, så då kör man mellan laddnings stationerna. Resan gick bra, inget snack om den saken. Maken körde de första 2 timmarna. Sedan blev det laddning på ca. 20 min då vi även fick sträcka på benen. Färden fortsatte med bilen som körde och jag bakom ratten som höll uppsikt över bilens förehavanden. Efter mina 2,5 timmar vid ratten, blev det åter laddning runt 15-20 min och Maken tog ’rodret’ den sista timmen. Vid 16.30 tiden parkerade vi åter hemma efter en färd på 6 h och 45 min med laddningen inberäknad.

Vi kom hem till full sommar. Idag, måndag utlovas strålande sol och hela +30 grader! I skrivande stund är det däremot ännu förmiddag och mycket skönt utomhus.

En god fortsättning på måndagen önskas!