…spenderar jag resten av sommaren. Röntgen och kontroll av den opererade tån på måndagen visade att den har varit ypperligt duktig och benen inne i tån har gjort precis det de skulle- vuxit fast. Efter två veckor i gips och fyra veckor i stödsko får jag nu gå normalt. Får fortfarande inte springa eller hoppa och svullen fot får jag dras med en tid ännu. Alltså är det nötta, bekväma skor som gäller. Artrosen är ett minne blott och tån värker naturligtvis inte av den länge. Däremot är den inte helt läkt ännu, så det gäller att ta det lilla lugna….

Däremot är det vristen som ger mig mest problem vid gång. Den håller inte som den skall, vilket ortopeden och läkaren här hemma varnade mig för. Den fick slöa till ordentligt under sex veckor och nu behöver musklerna tränas upp igen. Till följd av den svaga vristen går jag långsamt och nästan haltar. Får ta det lugnt i trappor och se till att vristen inte viker sig. Det lär inte ta många dagar innan musklerna åter känns som de skall och åter förundras jag över kroppen och allt det som vi tar så för givet….

Sparkcykeln. Den som var så väldigt behändig de första två veckorna när jag inte alls fick stödja på foten, har blivit återlämnad till stället som hyr ut medicinsk utrustning. Kryckorna däremot ( som jag knappt använde eftersom jag var så väldigt dålig på dessa!) får jag behålla! Kliniken vill inte ha dem tillbaka. Lite märkligt faktiskt, men det var likadant när Dottern bröt benet för ett antal år sedan. Kryckorna fick hon också behålla! ( Under pandemin när det rådde brist på precis allt inom sjukvården tog Maken dem till sitt sjukhus. Klokt!) Så om det är ngn därute i cyberperiferin som behöver ett par kryckor, hojta till!

På måndagskvällen vid sen tidpunkt landande vi vid stugan i skogen i ett par dagar. Strax innan ovädret med åska, regn och blixtrar bröt ut. Ström hade vi i stugan, men inget nä och följaktligen ingen uppkoppling. Alltså satt jag med en ny stickning och Maken, efter en lång dag, kröp i säng.

Vi vaknade till en strålande tisdag efter nattens hårda regn. Solen sken och det blev till slut 27 plusgrader på eftermiddagen. Alldeles lagom och inte hett och fuktigt.

Eftersom jag fortfarande har svårt att köra med den opererade foten, begav vi oss tillsammans till det lilla växthuset som säljer blommor för sommaren. Jag hade inte kommit mig för att plantera ngt senaste gång vi var på plats eftersom jag då hade foten i grips.

Glatt förvånad var jag när vi upptäckte att det fanns en del att välja på vid växthuset trots den sena timmen så att säga. ( Dvs sent i säsongen för plantering.) Vid hemkomsten till stugan igen hjälpte Maken mig arrangera krukor och verktyg så att jag mest fick sitta och plantera. Det gick väldigt bra och vi hjälptes åt. Jag planterade och Maken sprang ner till sjön för att hämta vatten och vattnade vartefter blomlådorna och de två krukorna blev klara.

Naturligtvis har det stickats och mängden garn jag har med mig denna gång kan verka en aning mäktig kanske… ? Däremot handlar det om restgarner eftersom jag hittade ett så häftigt mönster på en halsduk. Den stickas på rundsticka som en jättelik mössa. Sedan när halsduken är klar sys ändarna ihop. Den blir väldigt tjock dessutom.

Jag trodde faktiskt det skulle bli för hett att sticka i yllegarn idag, med det gick förvånansvärt bra ändå. Hade nog att göra med den rätt torra luften. Garnet blev inte klibbigt i händerna.

Nu åter god natt härifrån medan ni stiger upp och möter onsdagen. En trevlig sådan önskas alla och envar som kikar in här vid Andra sidan Potten!