Det tog mig runt en halvtimme att mer eller mindre skrapa uppfarten ren från den utlovade snön efter hemkomsten från musikkonserten. Vi fick väl runt ett par cm snö gissar jag och kölden har äntligen släppt och även om vinden var kall, kändes -4 grader så mycket bättre än de -15 under dagtid vi haft i ca två veckors tid nu.

Snöfallet var väl mera irriterande än ngt annat eftersom vi skulle körande in till Minneapolis och dagens musikkonsert. Eftersom Lillasyster måste vara på plats innan själva konserten för repetition, åkte vi i två bilar. Dels pga detta men också för att harpan, som övernattat vid musikskolan skulle transporteras hem efter konserten. När baksätena ligger ner för att harpan skall rymmas, finns det endast utrymme för chauffören och en passagerare i bilen.

Maken hörde av sig vid framkomst och berättade att vägarna blev i allt värre skick till följd av snöfallet. Jag slängde hastigt i mig lunchen som jag hade framför mig och gick ut till bilen så snabbt som möjligt. Normalt tar det ca. 30 minuter att köra in till Minneapolis för oss. Idag tog det enkelt 45 minuter och jag var inte helt säker på att jag skulle hinna i tid. Färden gick långsamt, men bra. Maken har sett till att vi alla har bra däck på bilarna och det gällde naturligtvis att köra långsammare än vid normalt väglag.

Eftersom Maken redan var på plats, tog han platser åt oss och jag hann i tid och bänkade mig 10 minuter innan konserten skulle börja. Jag var inte den enda som anlände i det sena läget märkte jag. De sista åhörarna kom just precis innan konserten började. Väglaget var som sagt inte idealt.

Det blev en mycket fin konsert av ungdomarna. Den började med två gitarrister. Den första spelade bra mycket tystare än den andra pojken, eller unga mannen. Det handlade alltså om klassisk gitarr. Det bjöds på cello musik, det bjöds på violin och pianomusik och så allra sist uppträdde då tre unga harpister.

Det var verkligen roligt att höra de unga damerna spela med en stråkorkester i bakgrunden. Harpa är vackert ensamt, men ännu vackrare med duktiga musiker som ackompanjerar.

Lillasyster spelade verkligen duktigt och det var nog extra roligt att hon var sist ut och fick avsluta den fina konserten. Hon var själv inte helt nöjd med sin prestation, men var istället mycket nöjd över att hon nu äntligen får lägga detta verka av Debussy bakom sig. Det är ett och ett halvt år sedan hon började lära sig det berättade hon idag. Det är också runt 8 minuter långt, så det finns en hel del att lära.

Om ngn vecka eller så kommer vi att få en länk till hela konserten inspelad och upplagd på YouTube. Då hoppas jag lägga upp länken här på bloggen ifall det finns intresse att lyssna på riktigt duktiga ungdomar.

Efter väl förtjänta applåder och mingel väntar Lillasyster på sin pappa som hämtade bilen för att forsla hem trött musiker och instrument.