Var Makens exakta ord när vi äntligen strålade samman vid 20.30 igår efter en lång dag för honom på jobbet. Jag kunde ju inte annat än hålla med där! Själv hade jag precis kommit hem från diskussion/bibelstudie gruppen min vid kyrkan och det hade en varit en skön timme eller så där vi, förutom faktiskt kommit igenom dagens text också fick beklaga oss över det helt galna och ofattbara. Fyra år till med en mer eller mindre galen åldring vid spakarna för att fortsätta lotsa denna jätteångbåt som lystrar till namnet USA genom oceanen.

Barack Obama, den vältaliga och välutbildade fd presidenten. En av de klart bättre genom USAs historia, hade lagt ut denna text på Facebook. Professionell som alltid naturligtvis men nog måste det svida inombords. Som han och frun Michelle kämpade för att Kamala Harris skulle får bli USAs första kvinnliga president.

Jag sågs också president Alex Stubbs uttalande från Finland och den svenska statsministern likaså. Proffsigt och snyggt även om de privat säkert bävar för vad komma skall.

Vad hände egentligen frågar vi oss på den blåa sidan om man så säger. Varför i alla världen tog he who shall not be named ( Jag lånar lite frikostigt från författaren JK Rowling här…) hem segern?

Det spekuleras om att Kamala Harris förlorade för att hon är kvinna. Jo, det ligger det säkert ngt i. Själv tror jag att en hel del beror på att hon inte nämnde några konkreta mål för hennes presidentpost om hon skulle vinna. Vad skulle hon göra och vilka lagar skulle för att fixa inflationen, ekonomin, immigrationen etc. Och varför hade hon inte fått ngt till stånd under de åren hon redan suttit som Vice President? Hennes inställning var mycket positiv, men mycket abstrakt, inget konkret. Dessutom tror jag hon helt enkelt pratade över folk. Folk förstod inte vad hon sade, just till följd av att hon hade sådana breda, abstrakta planer/mål. Detta är dock min egen analys. Gissar att många orsaker bidrog till den katastrof som skedde.

Efter min hemkomst från kyrkan igår på tisdagskvällen kände jag ett enormt behov av att sticka ngt snabbt och roligt. Denna stickning skulle göras framför en riktigt härlig, feel good film. Till min stora glädje finns favoriten Book Club på Netflix just nu och garn och mönster har jag också till hands naturligtvis.

Jag behöver väl knappast nämna att ett glas ( kanske två denna dystra kväll…) stod bredvid mig medan stickorna flög och jag fick skratta gott åt denna härliga film! Om man är kvinna i en viss ålder är denna film helt ofantligt rolig och rekommenderas varmt för skrattmusklerna.

Denna förmiddag ser mössan ut så här. Jag stickade rätt sent igår kväll kan jag säga och det var så väldigt skönt.

Nu är det en ny dag. Resultat i valet är visserligen detsamma, men jag tänker inte ge He who shall not be named den glädjen av att jag deppar ihop. Bara att kavla upp ärmarna och ta fram den där finländska Sisun, som trots många år utomlands alltjämnt rinner i blodet. ( Jag kan också nämna att jag är ytterst glad över att mitt amerikanska medborgarskap är i hamn. Det spekuleras redan om att folk kommer att deporteras i mängder, till och med om de vistas lagligt i USA genom uppehållstillstånd, vilket jag hade länge innan jag jag ansökte om medborgarskap. Senaste gång denna galning satt vid rodret och samma deporteringsåtgärder togs.)

Önskar en fortsätt fin torsdag och tack till alla som kikar in här och kommenterar!