… blir det åter denna härliga och första helg i oktober. Maken och jag anlände vid 18.00 tiden medan Lillasyster har egna planer med Pojkvännen och hans familj denna helg. De åker nämligen till hans stuga i norra Minnesota, medan Maken och jag befinner oss i norra Wisconsin.

Det var rätt kyligt när vi gick in i vår lilla, mysiga stuga, men tack och lov doftar det som det skall dofta igen! För tre veckor sedan hade vi en död mus som inte gick att nå i en ventil i det ena badrummet. Nu har naturen haft sin gång så att säga och lukten av musen är ett minne blott… tack och lov!

Inmana avfärden till stugan hade jag dock åter tid hos veterinären med vår snälla, gamla och trogna Lilly. Skäggig och nästan farlig ser hon ut till följd av päls som behöver klippas. Om ngn vecka har hon äntligen tid till detta, men eftersom hon inte heller har mått bra i benen och analsäckarna fylls alltjämnt just nu, har jag inte velat utsätta henne för ngt extra. Hemma där hon trivs bäst ville jag ha henne.

Som ett väluppfostrat barn satte hon sig bredvid mig på golvet medan vi väntade på vår tur. Innan jag tog denna bild hade hon lydigt och snällt stått stilla på vågen så att jag kunde få dagens vikt. Jodå, hon är åter just över 20 kg och är tillbaka till sin normala vikt. Hon fick sin första injektions mot artros i bakbenen för en månad sedan och den gjorde underbar och omedelbar verkan. Svansen har åter viftat fram och tillbaka och även om hon har svårt att gå nerför trappor, klarar hon åter av dessa. Hon hoppar till och med upp i sängar igen, vilket hon inte gjorde innan den första injektionen. Några promenader har vi inte gjort med henne ännu, men veterinären menade att vi åter kan ta henne på en promenad på 5-10 minuter. Inte låta henne hoppa och skutta, men promenera lite lugnt och försiktigt. Det får bli morgondagens projekt. Vid veterinärbesöket idag tömdes åter analsäckarna och injektion nummer 2 gavs i högra axeln. Ny tid beställde jag och om en månad är det åter dags för samma behandlingar.

När vid gick ut från besöket hölls svansen högt lyftad och det var en synnerligen glad hunddam som åter var på väg hem. Vad hon då inte visste var att hon skulle få åka till hennes absoluta favorit ställe ännu idag… stugan.

Tre timmar i bil avverkas fort när stickningen är med. Nu körde jag en del av sträckan också och har stickat mera nu under kvällen. Jag kom rätt långt på mössan som jag påbörjade imorse under träffen med stickande väninnor i församlingen. Hade hoppats bli helt färdig, men det kommer ju en dag emot imorgon också…. Trevlig helg önskas alla som tittar in här!