Snögöra….

… fanns det gott om vid stugan! Ovan på bilden ses verandan som jag hade skottat mig fram till och övervägde vid det laget om jag skulle fortsätta eller inte. Jag hade fantiserat om en alldeles snöfri veranda, men var nog inte så säker på att jag faktiskt skulle nå det målet.

Snötäcket var ca en halv meter tjockt och packat med isiga lager. Det gällde att ta lite i gången med spaden, hacka sönder och lyfta mindre bitar. Jag beslöt mig för att åtminstone få en början…

Hittade i alla fall trappan upp till den lilla verandan och fortsatte, sakta men säkert att jobba…. Drygt en timme senare hade jag faktiskt fått nästan hela verandan fri från snön, medan snödrivorna framför verandan på gården hade vuxit avsevärt.

Nöjd blev jag med detta snöröjningsjobb minst sagt. Jag gav upp när jag kom till blomkrukorna. Verandan fortsätter en liten bit förbi dem. Tyckte ändå att jag hade fått en hel del gjort. Tog mig en titt på taket också, men konstigt nog var snömängden inte lika stor där och Maken bedömde att taket inte behövde befrias från snötäcket eftersom det inte var alls lika tjockt som på marken.

Innan allt detta skottande tog jag mig en Peloton promenad. Inte särkilt långt, runt en och en halv kilometer, men eftersom jag visste att jag skulle skotta en hel del, nöjde jag mig med en kort promenad i den friska vinterförmiddagen. Strålande sol och runt -9 grader var som klippt och skuret för en promenad. Jag öppnade Peloton appen och tryckte på promenad utomhus och så var jag igång.

Vid vägskälet tog jag en sedvanlig selfie. En likadan tog jag i somras då det regnade hårt!

Våt selfie tagen i juli på Peloton promenad…..

Samma plats, ett halvt år senare. Är inte naturen fantastisk? Man glömmer lite från årstid till årstid hur stora förändringar naturen faktiskt går igenom här i norr, eller hur?

På kvällen tog vi igen skadan och åkte till samma resturang som vi hade tänkt besöka på fredagskvällen då vi nästan blev utan laddning i elbilen. Vi besökte denna restaurang i somras också, och tyckte bra om den. Alltså satte vi kurs ditåt på lördagskvällen med tillräcklig laddning i bilen denna gång!

I detta lilla mysiga hörn satte vi oss och väntade på bord. Restaurangen tar inga reservationer, utan det är ‘first come, first serve’ som gäller. Eftersom det var lördag kväll uppskattades väntan bli runt en timme max. Det tyckte Maken och jag gottt att vi kunde vänta och fick plats här i denna lilla myshörna. Eftersom jag placerade mig en gammaldags gungstol var jag smått irriterad över att jag inte hade tagit med mig stickningen!

Vi fick bord efter ungefär 45 minuters väntan och maten kom ganska snabbt efter att vi hade beställt. Det blev individuella pizzor för oss båda. För Maken en med svamp och kyckling och jag valde en grekisk inspirerad pizza med röd lök, marinerade tomater, en massa oliver och ännu mera feta ost och mozzarella ost. Utsökt, verkligen!

Kvällen tillbringandes sedan med sticksömmen och ett till par sockor blev klara. Maken jobbade på nätet och förkovrade sig i anestesins underbara värld. En hel drös med uppgifter som skulle inlämnas innan slutet av månaden och han var så pass produktiv att han fick alla 100 frågor besvarade. Nöjd kände han sig över att ha fått detta undanstökat.

Åter ett par sockor blev klara vid stugan denna helg.

Nu är det söndag kväll och vi är åter hemma i Förorten efter en alldeles för kort, men mycket trevlig helg vi vår härliga, lilla stuga! Imorgon måndag har Lillasyster ingen skola eftersom USA uppmärksammar Martin Luther King Jr. Dagen. Däremot har Maken vanlig jobbdag som vanligt.

En god början på veckan får jag önska alla som tittar in!