…. Och ingen farsdag har firats. Inte för att fadern i detta hus inte behöver firas, utan för att denna dag firas i juni i detta jättelandet. Ungefär 6 veckor efter att morsdagen firas i maj. Så, nej, far i huset glömdes alltså inte. Men däremot kan jag passa på att gratulera alla fäder av alla de slag hemma i Finland och Sverige istället!

Sonen är åter tillbaka på plats vid universitetet. Han flög tillbaka på eftermiddagen efter en trevlig och intensiv helg. Vilket vi förstås hade anat att det skulle bli. Det blir lätt så när man kommer hem på kort besök eller hur…?

Skolans musikal besöktes. För Sonen, som under hela sju år jobbade bakom scenen med det tekniska och med olika produktioner både i mellanskolan och i gymnasiet , kändes det onekligen märkligt att sitta i publiken. Musikalen var verkligen bra och nästa helg vill Lillasyster att vi går och se den också. På lördagen åkte hon med Sonen och hans tre goda kompisar, men nästa helg vill hon att mor och far tar henne på musikal igen. Gissar nog att det blir så. Gymnasiet brukar ge väldigt fina produktioner så vi lär ha två njutbara timmar framför oss.

Är Sonen hemma blir det onekligen en spelkväll av högsta rang. Både på fredagskvällen och lördagskvällen såg det ut ungefär så som på bilden ovan. På fredagen hos grannarnas och på lördagen hos oss.

En trevlig helg kommer och går fort och på bilden ovan blev det stora kramen för Lillasyster och storebror. Maken tog honom till flyget och några timmar senare var han åter tillbaka i det vintriga North Dakota. Hans bil som hade stått parkerad ute i köldgraderna på flygfältet startade till Sonens glädje och förvåning och han kunde fortsätta färden till studenthemmet.

En del av eftermiddagen ägnade Lillasyster åt sin smyckestillverkning medan jag ägnade mig åt… ja, det kan ni säkert gissa väldigt lätt om ni följer denna blogg!

Precis det. Nytt garn och stickningen. Naturligtvis.