… och förstörde planerna. Vi hade nämligen tänkt oss en trevlig middag tillsammans på restaurang innan Sonen åkte tillbaka norrut och Maken och jag söderut, men så blev det inte. Stormarna hopade sig i mellersta Minnesota och södra delen av North Dakota. Precis den riktningen Sonen också skulle och vi åkte, istället för restaurangen, hastigt och lustigt till det lilla flygfältet där planet stod parkerat sedan sen lördagskväll efter att Sonen hade landat.

Vi körde (nästan) i full fart ut till det lilla planet. Sonen hoppade ur bilen och likaså Maken. Med vana händer togs linorna bort från vingarna som var ankrade i asfalten ( så att det lilla planet ska hållas på plats) och Sonen öppnade dörrar och tog ut stegen. Kollade bränslet och konstaterade att visst behövde det lilla planet tankas trots att det enligt hans egna beräkrningar skulle finnas tillräckligt med flygbränsle i tankarna i vingarna.

Efter bara några minuter var planet tankat åter, Sonen på plats bakom spakarna med öppna fönster och ropade ( som sig bör) med full hals:

–Clear!

Vilket betyder att han startar propellern så håll er undan!

Det blev minst sagt ett kort besök vid stugan för Sonen, men det visste vi. Det är långhelg i hela USA till följd av uppmärksammandet av Labor Day och måndagen är ledig för många. Däremot inte för Sonen ( som har en flygelev) och Maken som jobbar.

Trots det korta besöket blev jobbet vid stugan gjort och det snabbt också. Trettiofem meter brygga och en gigantisk båtställning står, efter endast en och en halv timmes arbete, på land inför vintern och det var bara att applåderna herrarnas gigantiska jobb.

Vädret då? Jo, Sonen fick flyga halvvägs till studiestaden och sedan kom ovädret ikapp honom och han tvingades landa. Han hamnade att vänta ungefär en timme innan färden till studiestaden kunde fortsätta.

Slutligen blev det så att han anlände, safe and sound till studiestaden 2 minuter innan Maken och jag parkerade hemma i Förorten i garaget.