… men det är ju helt rätt. Borta bra, men hemma bäst! I torsdags på kvällen lokal tid landade planet hemma i Minneapolis och Maken hämtade upp Lillasyster och mig från flyget. Nu har vi precis börjat på dag tre och tidsskillnaden på åtta timmar börjar vara ett minne blott.

Nu har jag åter tillförlitlig uppkoppling och kan förhoppningsvis ta tag i denna blogg igen! Tack ni som tittat in lite här och där.

Vi hade mycket fina veckor i Jakobstad med omnejd. Simmade inte faktiskt en enda gång i Kvarken, vilket nog är den första gången någonsin. Jag skyllde på den opererade tån som blir allt bättre men som fortfarande inte gillar ojämna underlag. Egentligen var jag nog bara feg. Vår lilla insjö vid sommarstugan i Wisconsins bjuder ju naturligtvis på varmare temperaturer och där jag hunnit ta mig ett dopp både en och två ggr i sommar, fast vi inte hunnit vistas där särkilt mycket.

Flyget hem gick alldeles smidigt och smärtfritt.

Vi hade lyxen att flyga hela vägen till och från Vasa och tidtabellen kunde inte ha varit bättre. Hela resan över den stora Potten tog 13 timmar till Finland och just under 14 tillbaka västerut. I torsdags började resan med Finnairs leksaksplan, ATR 72 ( enligt piloterna jag känner…!) och avslutades med Icelandairs Boeing 757.

Ett faktum kvarstår…. Jag älskar fortfarande att flyga! Speciellt turbulensen är rolig! Som på en skumpig väg, men ändå inte. Att vi dessutom hade köpt Saga ( business) klass biljetter var extra lyxigt när vi flög så pass långt. God mat på planet, filt, kudde och vattenflaskor. Bland annat.

Både Lillasyster och jag valde fisksmörgåsen med tillhörande lax, räkor och även kaviar.

Vädret var utmärkt båda vägarna till och från Finland. Just när landningen hade kommit igång flög vi förbi ovädersmoln här i Minnesota. Det var en mäktig syn att flyga alldeles bredvid dessa molnjättar!

Borta bra, men hemma bäst som sagt…