Babblat och skrattat i dagarna tre….

… allsång hur roligt får man ha egentligen? Vi mötte upp i söndags. Vid stugan i norra Wisconsin. Familjen anlände i tre olika bilar. Sonen och Lillasyster körde en. Maken och jag en. Dottern anslöt från studiestaden i en och Flickvännen kom senare i sin bil. Sist men inte minst anslöt sig gästerna. En stickande väninnna boendes i Kanada, men ursprungligen från norra Sverige!

Vi hade aldrig träffats personligen förut, utan zoomat det senaste året med resten av stickjuntan. Hon har släkt i Tvillingstäderna och var på väg ditåt efter några dagars njutning i norra Minnesota nära Övre sjön. Tidigare i sommar när jag fick reda på att hon var på väg söderut från sitt hem i Kanada, bjöd jag henne till stugan i några dagar och hon tackade glatt ja.

I söndags kom hon då tillsammans med sin 16 årige Son, som följde med henne på resan och vi fick träffas på riktigt för första gången.

Oj, himmel så roliga dagar vi fick! Det pratades, det skrattades, det babblades och kanske det bästa av allt…? Det stickades! ( och som det kanske märkts? Det bloggades inte!)

Med hjälp av denna SvenskKanadensiska Väninnans hjälp och råd kom jag igång med min första vante! Jag har länge velat lära mig sticka vantar och vi får ju se hur det hela utvecklar sig…. Detta projekt hade diskuterats innan gästerna anlände och tror ni inte denna Väninna kom till stugan utrustad med det riktiga Lovikka garnet plus fantastiskt behagliga stickor gjorda i björk trä! Hon hade alltså bett en väninna i Sverige skicka henne dessa innan hon åkte hemifrån Kanada! Helt otroligt!

Vädret visade sig från nästan sin bästa sida och det var inte hett, fuktigt eller regnigt. Det paddlades, det åktes madrass, det åktes vattenskidor och det spelades spel. Bland annat….

Denna onsdag, på eftermiddagen anlände vi hem till Förorten igen. Gästen med Son har också anlänt till Tvillingstäderna och vistas nu i några dagar med släktingar. Vi här i vårt hem sadlar om. Om två dagar går nästa tåg. Denna gång norrut….