Måndagen kom med dåligt humör pga värkande axel. Riktigt ordentlig värk, så det var till och med svårt att stiga upp ur sängen! Usch, fy och 17 och jag var inte alls på humör. Det är sällan jag stiger upp på fel sida av sängen så att säga, men denna lediga måndag lovade inte gott direkt från början.
Sur och tvär duschade jag och klädde på mig. Tänkte att det var lika bra att få mina axelövningar överstökade direkt och gjorde dem innan jag begav mig de 2 km till den nya matbutiken belägen nära vårt hem.
Solen sken från en nästan molnfri himmel och det var helt knäppt att jag var på sådant uruselt humör. Tog mina väskor och åkte iväg till matbutiken för att inhandla veckans förnödenheter. Tänkte surt att ungdomarna minsann är lediga idag de också, men inte hjälper de till det minsta. Stackars mig liksom.
Självömkan kommer man ju verkligen inte långt med och i vanliga fall är jag ingen sådan person som sitter och tycker synd om sig själv.
Efter ngn timme bland hyllorna och matvarorna började humöret bli lite bättre. Det magiska värkpillret började också göra sitt och värken lindrades.
Väl hemkommen möttes jag av en glad Make som var på väg till eftermiddagspasset, men som tog sig tid att hjälpa mig bära in de tunga väskorna och också hann hjälpa mig en smula med att lägga bort allt. ( jag har stränga order av terapeuten att inte bära tungt med min vänstra arm och sjuka axel.) Den nybakade tolvåringen kom också genast ner i köket och hjälpte mig lägga bort resten. Erbjöd sig sedan att ta ut komposten och plocka upp på gården efter hundarna eftersom snö hade utlovats senare på eftermiddagen.
Sonen, som behövde en vit skjorta för skolan för nästa vecka då han skall hålla föredrag i skjorta och slips, hade på egen hand begett sig till klädaffären för att söka en sådan. Jah hade liksom inget att sura över och vara arg på, egentligen.
Dagen fortsatte att förbättras medan jag intog en matbit eftersom jag och min kära kusin hade kontakt. Hon är bosatt i norra Sverige och var här och hälsade på oss med man och barn för ett och ett halvt år sedan. Hon är och förblir 6 månader äldre än mig och vi har tät kontakt. Flera ggr i veckan faktiskt, och det är verkligen roligt. Byter åsikter och livserfarenheter och har flera gånger konstaterat att det här livet visst tre sig annorlunda på två olika sidor om Potten, men i grund och botten är det nog rätt lika ändå!
Efter denna trevliga diskussion och efter att den rekordkorta snöstormen hade bedarrat, åkte jag iväg till hobbyaffären. Därifrån kom jag för bara en liten stund sedan och Sonen har lyckats ta hand om all sina läxor, medan Lillasyster tagit hand om tvätten! Själv har jag fyndat garn till filten som jag stickar nu och till filten som jag tänker börja med när denna är klar som jag jobbar på nu.
Humöret har alltså tack och lov vänt och nu skall jag sticka en stund innan jag börjar med kvällsmaten. Trevligt fortsättning på måndagsnatten där hemma. Förhoppningvis sussar ni alla sött i era sängar!
Man kan inte vara glad jämt – och värk är inte kul.
Och skulle man veta hur glädje och värkfria dagar känns? Om man aldrig var ledsen och aldrig hade värk?
Men helst är vi värkfria, jag är glad att jag fått ljumsken i skick.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack! Jo egentligen har jag väldigt lite att klaga på…. men ibland orkar man liksom inte ha det där toppenhumöret…. 🤔
GillaGilla