… vaknade vi till denna måndag. Den, för Mellanvästern så kända, höga luftfuktigheten gjorde ett återbsök igår under söndagen och detta gjorde också att måndag morgon bjöd på tät dimma.

Maken som körde hem från nattpasset vid 08 tiden meddelade att sikten var inte mera än 10 fot då han körde. Dvs 3 m.

Inte undra på att väderappen meddelande: dense fog advisory.

Det gäller att tassa omkring på tå här hemma när Maken sover under dagen efter ett nattskifte. Detta naturligtvis så att han skall orka jobba följande natt igen. Dessa sk nattveckor består av 6 st nätter på raken. Det var utmanande att hålla barnen någorlunda tysta när de var små. Numera är det mest jag själv som ser till att tassa runt och så gäller det såklart att inte hunden får syn på ngn granne med hund utanför dörren och häver ur sig skall på skall….

Ett träningspass på Peloton cykeln kunde jag i all fall få överstökat medan Maken sov gott. Ngt nytt personbästa blev det inte idag, men åtminstone förärades jag med en silvermedalj för distans för september. Detta innebär att jag cyklat ca.100 km denna månad på cykeln som står helt stilla. Inte illa och jag måste säga att jag var nöjd med den silvermedaljen. Nu borde jag ju då i rättvisans namn passa på att kamma hem guldet under oktober månad, men vi får se hur det blir med den saken…. ( varje månad nollställs antalet kilometrar och för att förtjäna en medalj av en viss valör krävs ett visst antal km. Detta är alltså endast en tävling för min egen skull. Man tävlar alltså inte mot andra Peloton ’cyklister’.)

Nu är det måndag kväller och alldeles strax åter dags för stickjuntan via skärmen. Stickningen väntar och likaså de garnändor som behöver fästas på halsvärmaren som blev klar för Lillasyster förra veckan. Mycket trevligare att fästa dessa i goda vänners lag framför skärmen än ensam. Nödvändigt tråkgöra.