… på 245 km en solig eftermiddag i mars kan användas till att göra klart det senaste stickprojektet och det var precis vad jag pysslade med medan Maken rattade bilen syd västerut efter två härliga dagar vid stugan.

Det var igen skönt med miljöombyte trots att vi inte hann vara hemma mera än två dagar efter att vi hade besökt Dottern, innan vi styrde kosan mot stugan.

På tal om stugan… Naturens krafter imponerade oss verkligen vid ankomst denna gång. Gången gjord av brädor som leder ner till bryggan på somrarna ligger inte längre platt på marken som den skall göra. Istället har vinterns kraftiga isbildning med hjälp av vindarna ändrat hela strandlandskapet längs med sjön…

Det blir onekligen en aning svårt att ta sig ner till stranden på denna gång, eller hur? Jag tog inga bilder av själva sandstranden bakom gången, men den har fått ett stort lager sand tillförordnat sig som en liten kulle och båtställningen som förvaras på den under den kalla tiden av året, står rätt snett för tillfället. Tack och lov inte tillräckligt snett så att den faller där den står och lutar, men det blir nog intressant att se hur det hela artar sig sedan när tjälen går ur jorden… Det fryser ännu på nätterna där i norr, så denna helg kunde vi inte göra så mycket för att kunna rätta till det hela. Marken är ju fortfarande frusen som sagt.. Vad som sedan kommer att behövas, förutom rejäla spadtag, låter jag den händige Maken lista ut…

Hem tillbaka till Förorten kom vi och efter en enkel med god middag på nordisk Pytt-i-panna blev det ommöblering på verandan.

Förutom att vi åkte och träffade Dottern och Svärsonen förra helgen, hämtade vi äntligen hem ute-möblemanget från affären där hon jobbar och ikväll hjälpte Lillasyster oss att få det på plats.

Först skulle det gamla möblemanget flyttas. Detta möblemang hoppas vi sälja och Maken har lagt det till salu på åtminstone en lokal nätsida. Sittdynorna är en aning slitna, men annars är allting i väldigt gott skick och jag hoppas vi får det sålt med det snaraste. Jag föreslog ett pris på USD 150 för allting och det tyckte Maken var alldeles utmärkt. Visst skulle det vara bra om vi kunde sätta ett högre pris på bordet och stolarna, men samtidigt vill vi ju få det sålt.

Att flytta på det gamla möblemanget gick rätt fort. Att få det nya bordet in i hemmet vårt från garaget och vidare ut till den täckta verandan visade sig vara rätt svårlöst, men Maken och Lillasyster slog ihop sina kloka hjärnor och till slut var allt på plats.

Om man drar bordsskivorna till sidan, finns ytterligare en bordskiva förvarad inne i bordet att förlänga det med. Stolarna är mycket bekväma och bordet känns stadigt. Här lär det bli många trevliga middagar, pratstunder, spel stunder, familjestunder, stick stunder osv.

Eftersom jag blev så väldigt nöjd med den första halsvärmaren i blått och vitt, lade jag genast upp maskor till halsvärmare nr. 2 i samma mönster. Denna i vitt och rosa/cerise och detta är alltså en del av garnet jag inhandlade igår vid den nya bok-och garnaffären som jag hittade i den lilla grannbyn nära stugan. Så otroligt roligt att sticka denna och jag tror faktiskt jag skall använda en del av mönstret för att göra matchande mössor till…