Ett vackert blomsterarrangemang välkomnade Svärfar och mig idag på eftermiddagen vid ögonkliniken och vi stegade in. När jag rattade dit hade Svärfar svårt att läsa de stora vägskyltarna som hänger ovanför motorvägen och nämnde åter hur bra det kändes att jag körde och inte han.

På vägen hem igen, endast tre timmar senare och efter laser procedur i båda ögonen och med pupillerna fortfarande runda som tefat, hade han knappt några problem alls att läsa samma skyltar.

Det var minst sagt imponerande och glädjen i Svärfars röst var inte att ta miste på.

Besöket började med en grundlig undersökning av ögonen igen. För att vara säkra på inget hade ändrats och att detta var rätt procedur. Jag satt ute i väntrummet . Jag var ju chaufför denna eftermiddag och eftersom vi inte visste exakt hur länge det hela skulle ta, bestämde jag mig för att spendera tiden i väntrummet istället för att åka till närbelägna affärer. ( det fanns ändå inte ngn garnaffär i närheten. Synd nog…!)

Innan jag åkte och hämtade Svärfar roffade jag snabbt åt mig min nya rundsticka och flera små nystan restgarner i olika färger. Lika bra att sätta upp en enkel mössa medan jag skatt där i väntrummet och testa den nya rundstickan, tänkte jag.

Sagt och gjort. Jag fick en bra början medan jag satt där. Vi var tio personer i väntrummet i ögonkliniken medan jag satt och stickade. Utav de 10 som satt där var jag den enda som inte konstant satt med nosen i mobilskärmen utan hade med mig stickningen…. Inte undra på att experter är en aning fundersamma över vart människorhjärnan är på väg med så mycket skärmande liksom…. Nu är ju väntrum inga roliga platser precis och kanske ett lätt ställe att hala fram skärmen. Fast ändå… Böcker, samtal med grannen, handarbeten, dagstidningar ( Ok, ok, de läses säkert på nämnda skärm…) … Nåja, var och en med sitt ändå.

Efter undersökningen fick Svärfar gå och betala dagens räkning. Damen vid disken meddelade att räkningen var USD 250 för både undersökningen och laserproceduren. Resten skulle sjukförsäkringen sköta om. Svärfar halade fram kreditkortet och betalade.

Tio minuter senare var han klar och vi gick ut till parkeringen. Hans pupiller var ju fortfarande enorma, så det fanns inte en chans att jag skulle låta honom köra, fast visst skojade vi om det .

-Well, that was money well spent!, bedyrade han nöjt och glatt när jag släppte av honom hemma hos sig igen. Mycket nöjd, glad och lättad över att ha fått synen mer eller mindre tillbaka igen. Helt förståeligt!

Mössan gjorde jag klart nu på kvällen vid skärmen och med stickjuntan och jag måste säga att jag blev väldigt nöjd med denna. Trevlig rundsticka att jobba med och restgarn är det bra att ha!