Bara ett stenkast härifrån ( om nu 15 minuter med bil räknas som ett stenkast…?) hölls en stickkonferens på ett hotell. Minnesota Knitters Guild höll sin årliga konferens med föredrag, kurser och lektioner med allt stickrelaterat. Jag var inte anmäld ( kanske nästa år…?) medan åkte faktiskt dit två ggr denna varma (27 plusgrader och fuktigt igen) lördagseftermiddag då jag ändå inte villa sitta utomhus med stickningen.

En av flera av dessa skyltar som hälsade besökarna och konferensdeltagarna välkomna mötte mig när jag gick in till hotellet. Nu skulle jag ju då inte vara med på själva konferensen utan besökte de två balsalar där garnförsäljare hade satt upp sina stånd. Det var en hel del att titta på och jag hade helt enkelt inte tillräckligt med tid under första besökte. Lillasyster hade träff med kompisar och behövde skjuts, så efter dryga timmen bland stånden var det bara att återvända hem och hämta henne…. Och då åkte jag faktiskt iväg tomhänt!

Ett axplock ur garnurvalet och de olika stickade exemplaren. Det var alldeles för mycket att fotografera och dessutom ville jag inte fånga en hel massa andra shoppare på bild.

Efter att jag hade hämtat och levererat Lillasyster till kompisens åkte jag tillbaka till konferensen och denna gång visste jag mera vad som fanns i utbudet och vad jag var intresserad av. Detta besök gick faktiskt snabbare eftersom jag vandrade resolut mellan stånden och köpte det jag hade sett och blivit intresserad av under första besöket.

Denna skörd fick följa med hem! Det vita och det mörka skalla bli till vantar. Det är ylle spunnet av Shetlands får här i Minnesota. Och färgat av mannen jag köpte garnet av. Till vänster ses ett nystan med Malabrigo Rios, som ju inte är gjort lokalt precis, utan i Sydamerika. Det gröna och det gråa är också lokalproducerat och det vinröda är mycket intressant… Jag hade egentligen handlat färdigt när jag stannade vid ståndet där garn av Tibetanska jak ( grymtoxe lärde mig Wikipedia just) såldes. Det fanns en massa olika färger att välja mellan, men det var nog inte färgerna som jag föll för. Det var känslan av garnet. Det är oerhört mjukt! Garnet är importerat hit till Minnesota, och färgas av sonen till kvinnan som hade ståndet. Det blev att jag köpte ett nystan. Det skall bli till en halsduk åt mig själv så småningom när jag hittat mönstret som som jag vill ha från hemsidan: reywafibers.com

Nu har jag precis gjort nystan av allt med min lilla maskin som Maken köpte åt mig till julklapp förra året. Nu gäller det då att besluta sig för vad jag vill börja med….